.... tulpanbuketten för i år är det ju förstås inte .., men det var länge sedan sist och oj, så roligt det är att ställa fram dem .., det känns som att snart svingar vi oss över vinterkrönet och kan se fram emot ljusare tider! Å andra sidan har det ju varit en fin höst .., ingen snö än så länge, så jag ska inte klaga.
Buketten står här efter gårdagkvällen, när vi hade delar av arbetskamraterna (ja, armar och ben) på liten julträff. På menyn stod paella (som vanligt hade det räckt till alla i såväl Stensjö som Skipås ...) och pv fixade till en underbart god Budapestbakelse-rulle .., och så hade jag bett friherrinnan att ta med sig pepparkakor och bondkakor (mot ersättning), ja, vi åt och blev mätta.
Och sjöng!
Pv hade ordnat med verser till var och en och stod där med gitarren.
Att ha fina arbetskamrater, hur mycket är inte det värt? Att känna sig trygg tillsammans med dem .., att man kan vara sig själv och ändå känna att man duger ..? Det betyder hur mycket som helst.
Nu stundar två arbetsdagar och därefter, på måndag, utflykt till Hässleholm .., vilket väl kommer att ta en stor del av dagen. Först röntgen och så småningom träff med den kirurg som för sex år sedan satte skalpellen i mitt högra knä; en vänlig och ytterst sympatisk dansk herre som nog närmar sig pensionsåldern.
Jo, men det känns bra.
Nu ska jag försöka hitta Skavlan på play, vilket verkar närmast omöjligt på vår tv!
Åååååh... Tulpaner!
SvaraRadera