Och vinnare blev ...

Idag hände nåt helt osannolikt.
När jag börjar filma dragningen, blir det tvärstopp och plötsligt står det att jag inte har tillräckligt med utrymme i mobilen. Jag har hur mycket utrymme som helst och förstår ingenting!
Då testar vi pv:s mobil.
Samma sak där.
Det är stört omöjligt för oss att filma!

Då får det bli en alldeles ovanlig dragning.
Här visar pv vinsterna .., en liten (inte bildens burk) med nyslungad honung från gården just nedanför friherrinnan - underbart god är den! -, och så två fina vykort med motiv från Bretagne, ja, det är Monet som skickat dem.

Här ligger deltagarna .., sju stycken är ni.

Som vanligt rör pv om i träskålen ..., och sen lägger kameran helt och hållet av!

Nå, det blev så här: vinnare av honungen ..., det blev Turtlan i Karlstad och vinnare av vykorten, ja, det blev Ulrika.

Grattis till er båda och stort tack för att ni ville vara med!

"Vad tror du Elisabet, är det min fru eller ...?

Igår på jobbet.
Jag står i kassan och framför mig står Adnan från Syrien.
Adnan har varit kund i affären i flera månader och så småningom lärt sig lite svenska; han har dessutom sett till att ha blivit bonuskund i butiken och rabblar vant upp personnumret

Intill honom står kvinnan som skulle förklara att hon ville köpa Milda matgrädde, den som var veckans prisbomb.
Kvinnan är liten och nätt och har ett öppet leende .., hon har en svart sjal runt huvudet och jag tänker att detta måste vara Adnans dotter.
Åååå, så glad och stolt han ser ut att vara!
Kvinnan har en liten pojke i famnen och intill henne står maken, han som kunde aningens, aningens engelska och försökte förklara, ja, där vid mejerikylen.

Nu strålar Adnan.
"Nå, Elisabet, vad tror du, är det här min fru eller min dotter ..?"

Jag är bombsäker på att det är hans dotter, men så kommer jag ihåg att han är född 1977, alltså nästan jämngammal med mina döttrar och jag hinner inte säga vad jag tror, förrän han förklarar att det här, det är hans fru.

"Hon heter Susanne", säger han.
Kvinnan som heter Susanne ler med hela ansiktet.
Och lillpojken i hennes famn, det är deras son och Adnan presenterar honom för mig.

"Jaha, Samuel ...", säger jag.
Nej, det är fel.
"Elisabet, han heter samma som ett folk långt norrut i ert land,  S a m e r   ....", förklarar Adnan långsamt och då förstår jag ju.

Och den unge mannen som jag trodde var kvinnans man, det visar sig vara hennes bror.
Nu är dom alla tillsammans och kvinnan tar i hand och hälsar och jag hälsar välkommen och tänker att hon kommer att klara sig galant; hon utstrålar verkligen styrka och glädje.

När jag kommer hem på kvällen, säger jag till pv att ..., jag undrar om vi inte ska bjuda hem Adnan och hans familj på middag? Eller i alla fall fika?

Pv säger att det går alldeles utmärkt.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var lördagens syträff vi hade i min ateljé. 

Vi träffades fyra kvinnor och sydde “änglaklänningar”. Christina, en bekant till mig, hade skänkt söta små tyger, band, knappar och spetsar till projektet och just den här gången sydde vi enbart av hennes tyger.

Pernilla, ordf. i Prematurföreningen Mirakel, är inte så haj på at sy, så hon klippte ut tyger istället. Vi andra sydde och pratade och fikade och det var sååå trevligt.

Resultatet av lördagens träff blev 6 små klänningar och den lilla fyrkanten på bilden, “wrapen” hade en av kvinnorna sytt hemma. Den är som ett litet kuvert eller en linda för de allra minsta och sköraste barnen.

Det här var den första träffen av fler (hoppas vi) och nästa är inplanerad till 21 september.  Sedan dess har jag sprättat isär en donerad brudklänning, som nu ligger och väntar på att bli fler små “änglaklänningar”. En sky av tyll och duchesse och vackra dekorationer i form av spetsblommor med stenar och pärlor kommer väl till pass.

Vi söker hela tiden fler som vill vara med och sy eller som kanske har något att skänka till föreningen. Ju fler desto roligare!

KramAnn

Lördagsfönstret ...

 ... finns i det som väl var tänkt skulle bli en glasskiosk eller nåt sånt i Steninge.

Det sitter liksom ihop med Göstas Café.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

En mindre önskad förkylning och lätt däckad men inte helt däckad fick inte mig att avstå från en båttur när vädret var och är så fint.

Lite sjöluft är säkert bra mot virusar så vi kastade loss för en kvällstur. Riktigt längtat och det var så skönt.

Sen så är det alltid lika speciellt åka hem i nästan mörker. Staden lyser upp lite framöver men annars är det mörkt. Såg några fler båtar eller rättare sagt dess lanternor på vägen hem. En massa stjärnor på natthimlen och när vi åkte in mot hemmabryggan så möttes dimman oss. Lite magiskt. Vackert men svårt att fota så bilden är från tidigare på kvällen.

Turtlan

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Vilket underbart kristallklart  höstväder !
Det bästa i veckan är alltså vädret och de underbara blåklockorna  och höstanemonerna!!! 

Så tänker Eva i Tyresö.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Det bästa denna veckan är nog faktiskt hela veckan.
Detta fina fantastiska väder vi har haft härlig sol och många bad.
Ätit havskräftor med Ulla och Annika, mina grannar.

Kokt lite lingonsylt. 

Sist men inte minst. Njutit av dagarna.

Friherrinnan

En bomb på jobbet ...

Jag står vid mejerikylen när ett par från .., ja, kanske Syrien, kommer fram och ber om hjälp.
Varken mannen eller kvinnan kan ett ord svenska,  knappt engelska heller, men försöker om och om igen att förklara och det är hopplöst svårt att förstå och för mig helt obekanta ord kommer i en strid ström.

Ett av orden låter som "bomb".

Bomb?
Jag fattar ingenting!

Så hämtar jag annonsbladet och försöker lista ut vad det hela handlar om.

Ahaaa!
Så här är det förstås!
Dom vill ha Mildas små förpackningar med mat/vispgrädde för 5 kronor styck.
Veckans prisbomb, enligt annonsbladet.

Tio förpackningar hamnar i den leende kvinnans kundkorg och dom tackar så mycket och fortsätter sin färd genom butiken där allt, förutom fruktdisken,  kanske känns främmande.

När klockan är halv två och jag har satt mig i bilen och svänger ut från personalparkeringen, ser jag återigen familjen. Nu har dom varit på dagis och hämtat tre mörklockiga småttingar och jag vevar ner rutan och vinkar lite och får fem varma leenden och en massa vink tillbaka!

Så åker jag hemåt .., jag tänker på familjen som kommit till ett helt nytt land och hur krångligt det måste vara och jag tänker också på Alina, kvinnan som handlade tidigare på förmiddagen och ville ta ut fyrtio kronor extra, ja, hon skulle ge dem till tiggaren som sitter utanför affären  från tidig morgon tills vi stänger-.

"Do vet, jag kom själv från Polen en gång och jag minns hur det kändes ...", säger hon.

Sen är jag hemma .., sätter mig på stentrappan med harry och nelly intill mig .., det är soligt och fint ute .., plommonträdet dignar av frukt .., och jag tänker på den nyanlända familjen och på Alina och alla andra människor .., detta att våra liv och våra levnadsöden är så vitt skilda.

Och allt hänger på var jag föds.
I vilket land.

Just så.

Det bästa för Ulrika ...

* Ljuvligt, ljuvligt väder

* Världens bästa Qvick

* Underbara vänner

* BRA läkare, äntligen!

* Röda Korset-volontär

Dagens fönster ...

... fångades av Ulrika när hon besökte den här platsen.

Tack snälla! säger jag.

Mitt eget bästa ....

Jo, men det är såklart alla bad i havet.
Tänk, att vi är snart i mitten av september och det är ännu ljuvligt skönt, detta att ta ett dopp, simma lite .., känna svalt vatten mot pannan .., och efteråt: endorfinerna som rusar runt i kroppen! Det spelar ingen roll hur jag mår innan jag badar, så mår jag alltid ännu bättre efteråt.

Och så var det frukost/brunchen hos friherrinnan.
Förstås.

Och glädjen över att i morgon arbeta förmiddag .., att ta emot sin egen mejeribeställning .., ha fler arbetskamrater att prata med och en helt annan kategori kunder!

Och ditt bästa?
Vill du dela med dig och kanske vinna en liten burk med nyslungad honung från Steinge?
Ja, men mejla då det som gjorde dig lite exravarm i hjärtat till bisse151@gmail.com, så är du med i byttan!

Streck hit och dit ....

Då: mamma som sitter ute i trädgårdsfåtöljen och tittar mot himlen .., med den högra handen skymmer hon solljuset  och så utbrister hon:."Eliza, Eliza, skynda dig och kom, nån har ritat kors streck på himlen!"
(Andra gånger ser hon apor i våra äppelträd, eller blir rädd för den stora flocken med hästar som kommer rusande mot henne och hon skyndar sig in i huset. Stänger dörren noga. Gömmer sig.)

Nu: kanske tio år senare .., sitter jag hos friherrinnan och äter frukost/brunch och förundras över alla streck på himlen .., härs och tvärs och huller om buller! Ute till havs, långt borta mot horisonten, ser vi segelbåtar på väg söderut.

Och hon som är befriad från plu-nummer och datumkoll, bjuder på nybakat bröd och allehanda pålägg .., ja, det är som den finaste hotellfrukost!

Sen hemåt.
Tar hundarna (med nyklippta klor) på promenad.
Alldeles vid garaget, där bakom staketet, hör jag grannen Gun pyssla med sina salladslådor.
Det är dom som ska flytta.
Inte salladslådorna, utan Gun och hennes man.
Nelly springer in bakom staketet och hälsar lite .., sen går vi på promenad och möter två försiktigt jamande kattungar borta vid det ena vita huset, det som kommer efter "polska ambassaden".

Nu är klockan halv ett.
Jag har suttit ute tillsammans med tre hundar och gjort  i n g e n t i n g.
Vattnat blommor, det är allt.
Och jag har tänkt på den rumänske tiggaren som sitter utanför affären där jag arbetar.
Dag ut och dag in sitter han där, till synes uppgiven.
Less.
Döless!
Så även idag.

Är det någon som har erbjudit honom husrum?
Eller pengar?
Eller kläder?
Inte jag.
Men jag har bidragit till Röda Korset, Läkarmissionen och UNHCR.
Och lagt ett bidrag till katthemmet.
Hur går det nu för alla tiggare från Rumänien?
Räknas dom?
Sånt kan man tänka på.
Och få dåligt samvete.

Nu blir det bad i havet.

Lediga-dags-fönstret ....

Två fönster från Ghana; från det före detta slavfortet Elmina Castle.

Efit på tre dagar .., jo, jo.

 

Jocke och Håkan. En av dem har, just idag, skrivit på papper och blivit husägare.

Jag backar lite, klockan är 14.00 när jag börjar jobba och på väg till omklädningsrummet möter jag postchauffören Håkan och så Joakim som tar sig an isbergssalladen som är på extrapris.

Håkan har en skylt framme i rutan på lastbilen och på skylten (inhandlad på Gekås för 19:.- ) står hans namn, annars hade jag inte haft koll. Mängder med tunga paket kommer han med.
Om jag jämför med när jag började på Hemköp för snart fem år sedan och hur det är nu, så är det en himmelsvid skillnad när det gäller antalet postförsändelser/paket!
Sååå mycket mera som handlas via nätet numera!

Klockan 14.00 och 16.30 .., då är jag hela tiden i kassan.
Bakom mig tar Malin sig an veckotidningarna som kommit. Plockar ut dom gamla, in med dom nya och så rapportera via datorn .., plombera lådorna och sätta på etiketter.

Vid 17.00-tiden har jag löst av i charken, men kallas mellan varven till kassan.
Då kommer Malin och lämnar ett paket till posten.
Malin driver tillsammans med sin man såväl Göstas Café som Skepparstugan, båda i Steninge. Missminner jag mig inte, så har dom även caféet vid Särdals kvarn på sin lott.
En arbetsmyra är hon och alltid så vänlig och rar!
I sommar har köerna med parkerade bilar varit hur lång som helst ute på kustvägen! Och somliga dagar har motorcyklar i mängder stått utanför caféet i Steninge!
Nu, efter månader av hårt arbete, kan hon andas ut lite.

Jag beslutar mig för att dokumentera min dag.

Vid 18.00-tiden har jag avlöst Marie i charken och skivat parmaskinka så tunt, så tunt, så tunt som det bara var möjligt och sedan rostbiff ..., och jag har sprungit ifrån charken och tagit kassa två och postärenden och så tillbaka till skinkor och grillade kycklingar och Marie, som ideligen fått avbryta sin rast, ser trött ut.

Vid 19.00-tiden är det kontorsjobb och kvart över sju till tio i åtta ägnas åt att kolla datum i ostavdelningen.

Från tio i åtta till fem i halv nio, stämmer vi av kassorna, buntar kvällstidningarna och rapporterar dem, låser vagnsskjulet, tar in allt som stått utanför entrén, tar hand om brödet som är kvar, kör in bär och vissa grönsaker i kylarna .., låser, kollar igen så att allt är i ordning ., tvärdiskar i personalköket och sen får vi äntligen stänga för dagen!
Mycket hanns inte med.
Inte en chans att jag hann fronta och göra fint bland juicerna, inte bland mjölk och smör heller och jag sms:ar Carina som är mejeriansvarig och berättar hur det har varit.
Den som aldrig har arbetat i butik, kan inte ens i sin vildaste fantasi förstå hur stressigt det kan vara.

Utanför entrén står pv och väntar och jag faller ihop som en trasa på passagerarsätet .., tar mig en macka eller två när vi väl är hemma .., tittar på fotboll som inte är nån höjdare och längtar bara efter sängen.

Men i morgon ....!
Då vankas frihet.

// Någon annans arbetsdag ser ut så här.

Åttonde september #check"

Vid halv tolv tar jag bilen och kör till Steninge.
Alldeles ensam på stranden är jag.

Vattnet är varmare än igår, men lika grumligt.
Ja, det vill säga, på ena sidan piren - den norra - är det grumligt, på den södra helt klart.
Kristallklart.

I morgon, om vädret står sig, får det bli den sidan.

Efteråt åker jag hemåt.
Fylld av glädje.
Och tacksamhet.

Nu stundar jobb .., tidningar ska returneras och plockas fram .., mejeribeställningen ska göras .., brödet ska fixas och så är det allt det vanliga. Och så datumkoll på ost/mejeri/juicer.

Men i  m o r g o n ..., då!
Då är det ledig dag och då kommer Mejas husse och matte och hämtar hem henne, men först middag tillsammans med pv ute på stan.

Glöm inte skorna!

Upphittat på golvet vid kassan igårkväll, av snälla arbetskamraten Elin.

Nån som vill bli vår granne ....?

Ejdervägen 9 är till salu.

Hu, så ledsamt, men nu är det bestämt!
Bästa, finaste, raraste grannarna - dom som är så idoga och har så välstädat garage -, tackar för sig och säljer sommarhuset här i Stensjö.

Nu blir dom smålänningar på heltid.

Idag var mäklaren där och tog bilder och jag log för mig själv och tänkte att ja, ja, nu får nog fotografen sjå att vinkla kameran så att inte pv:s (obs. pv:s) garage kommer med på bilden.

Man får hoppas på rara husköpare som tycker om såväl hundar som en jamande katt.

"Men hur kunde du veta ...?"

Igår på jobbet.

En kvinna står framför mig och ska betala och hon har så där i förbifarten lyssnat till pratet med den tidigare kunden, han som undrade om jag hade ätit surströmming och jag svarade att "jo, en burk Oskars hos min syster i Skåne!"

Och det pratas om "Norrland" och kvinnan framför mig berättar att i hennes ungdom åkte klassen från Halmstad till Järpen i Jämtland för att åka skidor (i Malå åkte vi på 60-talet de tretton milen till Skelleftehamn och badade i badhuset där!) och hon vittnar om hur annorlunda det var och att minnet finns kvar, nästan glasklart, fast det nu har gått nästan sjuttio år sedan dess.

"Det var så fint i Jämtland och så vänliga människor ..", säger hon.

Bakom henne står ett äldre par och ler och den kvinnan säger att "men så underligt, du förstår Elisabet, jag kommer från Järpen, jag är född där, men har bott i Halmstad i nästan hela mitt vuxna liv ....". 

Och så blir det en stunds prat om det där vackra landskapet som jag tycker så mycket om.

Allt pratet och alla leenden, tack vare Oskars surströmming. 

Och titta, så läcker design det är på burken .., med dom där fiskarna nertill!

 Dagens fönster ...

Tack Cecilia!

På väg från Vålådalens fjällstation där stiftets unga ledare i steg 2 och 3 har haft utbildningshelg.
(Egentligen försökte jag fotografera utsikten och så blev det några fönsterkollage av somliga bilder dessutom.)

Cecilia N

Idag är det Efit ....
Det blir bilder fram till klockan tre, då jag åker på jobbet. Resten pytsas in senare ikväll.
Andra som är med och visar sin dag, hittar du här. 
Varmt välkomna till er som tittar in!

Klockan 7.00 har jag varit vaken i en timmes tid och jag har kelat med två svarta hundar som legat nära, nära mig och jag har pratat med äldsta dottern på väg hem från nattjobbet bland små-små-små-babysar. Mitt oerhört sexiga cellbesnattlinne är ännu på plats och borde bytas ut, men det är ju såååå mjukt och gosigt!"  

Klockan 8.00 går jag ut och hämtar kaffepannan som blivit kvar på altanen över natten.

Tar en sväng förbi plommonträdet och konstaterar att det nog blir marmelad till pv även i år.

Finns där en frukt godare än ett fräscht plommon?

Vid 9-tiden hänger jag tvätt och ser hur det gula huset speglar sig i växthuset.

I år blev skörden dålig; mest tomater. Knappt en enda gurka, två vitlökar avled hastigt.

Men chili kommer vi att kunna exportera!

Vid 10-tiden tar jag hundarna, alla tre, och går på johanssonrundan. 

Det är då man passerar Fabrikör Johanssons villa med elektriskt styrd grind, larmanordingar och hög stenmur .., och man förundras över att där aldrig syns till någon enda människa.

Men små fjärilar bryr sig inte i att där är tillbommat och att tillträde är förbjudet; dom fladdrar glatt omkring på den tämligen vildvuxna ängen nedanför huset. 

Det hedrar fabrikören att där fick bli en rufsig äng och inte en stel rabatt. 

Vid 11-tiden tar jag bilen och kör till Steninge för ett förmiddagsdopp.

"Friherrinnan" ansluter och vi förbereder oss på att det kan vara kyligt i vattnet.

Det är det också; kanske sexton, sjutton grader, men oj, så ljuvligt skönt!! 

Efteråt blir det kaffe och en himmelsk liten kaka vid väggen hos bagerskan. 

Vid 12-tiden har jag vattnat i växthuset. 

Där finns en doftranka som inte alls har trivts inomhus, men vips, när den kom ut, ja, som den har blommat! Och doftar! Här har jag precis kommit in i hallen. Den något fuktiga handduken är ännu virad runt magarna, det gäller att hålla kvar  k ä n s l a n  så länge som möjligt.

Och ja, vi borde verkligen skaffa en ny hallmatta.

Ja, ni kan gott få se hur vacker den är, doftrankan!

Vid 13-tiden har jag sopat golvet (jodå, det finns människor som fortfarande använder sopkvast!), diskat bort, duschat, tvättat håret, städat badrummet, slängt några mattor i maskinen och torkat av arbetsbänken. Det är då jag ser pippin som jag köpte på marknaden i Accra, Ghana, i början av sommaren. Ofta tänker jag på den resan; vilket underbart äventyr det var! 

Vid 14-tiden .., tar jag in all tvätt som torkat i vinden. 

Det är inte ofta vi har likadana påslakan i sängen, pv och jag själv. 

Nästa gång vi renbäddar händer det! 

Och nu blir det uppehåll i flera timmar!

Om några minuter susar jag iväg till affären, för arbete till åtta-noll-noll-piiiiip,.

Resumé ....

Nej, jag glömde min mobil hemma och kameran också, så några fler bilder blev det inte.

Jag tar med den idag i stället och kör från två och framåt, så får det hänga ihop :)

Dagens fönster ...

Ny vecka, ny giv.
Redan tidigt på morgonen strålar solen, men det är kyligt ute!
På fönsterbrädan en bukett som pv fick av sin bror och svägerska, då, på födelsedagen.

Ringblommor.
Höstblommor.
Min-syster-blommor.

Söndag i september 

Jobbarhelg.
Tänker på gårdagen och rara kunder, bland annat två ungdomar som visar sig komma från Argentina av alla ställen på jorden! Nu är dom här i Halland för att hälsa på goda vänner. Vi pratar om Buenos Aires (tänk, att där har man promenerat!), Salta, Tartagal och Puntana. Och lite om mamma.

Arbetskamraten E är sjuk, så chefen får hoppa in och jobba kväll med mig.
Förutom någon halvtimme i mejeriet och fixandet av brödvagnen i frysrummet, står jag i kassan.
Jag fyller på postens gröna påsar, nässpray, Strepsils, Alvedon, Treo, nikotintuggummin och bärkassar. Och cigaretter, förstås.
Det är full fart!

Det blir prat om dom nya sedlarna, av vilka somliga dyker upp redan i oktober.
Vi pratar också om vilka människor som har fått äran att pryda dem och personligen tycker jag att det är ett bra val. Ingmar Bergman, Greta Garbo, Evert Taube, Birgit Nilsson, Astrid Lindgren! Och hur glad skulle inte mamma ha blivit över att se Dag Hammarskjöld på en sedel!
Tvåhundrakronorssedeln blir säkert omtyckt.
Men kassalådorna .., hur blir det med dem med ännu en valör?

Det är en underlig dag på jobbet; nästan alla vill ta ut pengar och ingen vill ha en femhundring, utan helst fyrahundra.
I hundralappar, förstås.
Ideligen får jag hämta fler buntar.
Någon säger att det har varit stor loppis i Harplinge, men är inte den slut på eftermiddagen?

Och idag söndag.
Mulet väder, men inget regn.
Inte ännu.

Renbäddar och städar i sängkammaren, säger till pv att jag tänker boka en släpvagn till nästa helg och så kan vi då äntligen röja på övervåningen; köra soffan (som hunden Molly bet sönder) och allt annat till återvinningen .., tömma det sista i Hildas rum och även i sängkammaren.
Han får något panikartat i blicken, men protesterar inte.

På soffan Ektorp ligger tre hundar och sover.
Nära varandra.
Sigge håller till i garaget; har hittat en plats längst uppe på ett skåp, där sover han mest hela dagarna.

Och på uppfarten ligger en platt groda.
Överkörd.
Hopefully inte av mig.

Dagens fönster ...

... finns i ett litet, litet gult hus som ligger nedanför en kulle, allt uti landet Halland.