Vårdcentralen i Slöinge - den jag bytte till då deras väntrum visade sig vara så ombonat - har ett system som innebär att alla vardagar mellan klockan nio och tio på morgonen, ja, då får man komma och ställa (om man är snäll kan man få sitta också) sig i kö för ett kortare möte med en av läkarna.
Är man där i god tid - jag kommer dit redan kvart över åtta - och har man tur (vilket jag har) behöver man inte vänta så länge och tänk, för mig räcker det med en kvart!
Igår hade jag bestämt mig för att arbeta på torsdag, men hela kvällen hostade jag nåt så förfärligt och sent på kvällen fick jag ingen luft (arma människor som har KOL eller astma!) och Bodil på jobbet hade tidigare på dagen sms:at och tyckt att även jag borde kolla upp mig, så just därför körde jag till Slöinge.
Samma läkare som förra gången.
Kvinna i 35-årsåldern, rar och vänlig, iskalla händer.
Samma fråga ..., "jaha Elisabet, vad kan jag göra för dig?"
Och det lyssnas på hjärta, tas blodtryck, snabbsänka och det blir ny väntan och jag hostar mig nästan sönder och samman och går till patienttoaletten för att dricka vatten .., möter mig själv i spegeln och tänker att ..."är detta jag???, jag har ju åldrats hur mycket som helst på den här veckan!"), får så träffa den vänliga läkaren igen som meddelar att någon lunginflammation har jag inte, men förhöjda värden och att arbeta på torsdag tycker hon inte är en bra idé, inte lördag och söndag heller för den delen, så det blir sjukskrivning veckan ut.
På väg hem igen tänker jag på jobbet och att jag måste ringa och berätta detta och jag har sån ångest så det är inte klokt.
Ja, jag vet, det behöver man inte ha, men om man nu råkar vara skapad på det viset, så har man det.
Det hjälper inte med logiskt prat.
Och jag kommer hem och berättar för pv som är så snäll och rar och pressar juice av blodgrape (bara till mig, sånt är alldeles för surt tycker han ) och jag sätter mig i soffan och suckar rakt av.
Och så tar jag mobilen, tänker att det är lika bra att få det gjort .., och sms:ar så jobbet.
Nu är det avklarat.
Förstår att det känns jobbigt att sjukskriva sig, men jobba när du är sjuk ska du ju inte. <3 <3
SvaraRaderaKära Elisabet! Jag håller med om varenda bokstav som Ulrika skriver. Även jag VET precis hur jobbigt det kan kännas att sjukskriva sej! Hoppas du kan koppla av och vila så du snart känner dej kry igen.
SvaraRaderaKram, Lena i Östersund
Ulrika och Lena i Östersund: ja, det är hemskt, men det gick bra.
SvaraRaderaOch så överdjävulskt som jag har hostat idag, så kändes det mindre hemskt.
Det går inte att stå i en affär och hosta så man kräks.