Elisabet

En vanlig torsdag ....

.... kan man omöjligt sova som vanligt, bara för att det vankas ett förmiddagspass, så när klockan är sex och jag egentligen ska stiga upp, är jag mer död än levande. Jag fattar inte .., det måste vara ett ålderstecken detta att varje liten förändring skapar sån oro inombords.

Och jag låg vaken och tänkte på kassorna och undrade hur dom skulle stämma och allt möjligt annat och det förstår jag inte heller, för jag känner mig inte som en odugling i kassan. Till min oerhörda glädje visade det sig att dom stämde nästan på   p r i c k e n!

Kom på plats fyrtiofem minuter innan ordinarie arbetstid, gräddade bröd och hade gott om tid, ja, då tog jag in kassorna och gjorde klart för Erik och tur var det, för sen ringde han och meddelade att bilen inte ville starta och nu skulle han bli hämtad av chefen och bara en stund senare ringde det igen, då var det Annika som berättade att bussen var försenad.
Ååå, sicken tur att jag var där i så god tid!

Och mejeriet är en dröm att ta hand om.
Att  g r o v j o b b a.
Att flytta mjölkpackar och snabbt registrera vad som behövs fyllas på .., att ställa i ordning och kolla datum, å, jag älskar den känslan .., den där när det nästan värker i armarna!

Slutade klockan ett .., åkte hem och rastade hundarna .., tog bilden här ovanför .., sen iväg till Halmstad där pv mötte upp och så gick vi på kvart-över-tre-bio.

Vi såg filmen om Ove.
När alla går igång och hyllar storartat och säger att "den måste du bara se!", tar det emot, men det är ju precis så jag själv gör.
Biosalongen var sprängfylld med människor i tämligen hög ålder och jag looog för mig själv och tänkte att ja, så här blir det, när någon kommer och ska in i mitten av bänkraden och alla tanter och farbröder (läs: kvinnor och män) har svårt att resa sig; det tar liksom tid.

Vad tyckte vi om filmen?
Pv skrattade och hade nog nära till tårarna också .., han gav dem bums "minst en åtta av tio!"
Själv hade jag aningen svårt för början, men från mitten och framåt tyckte jag om den.
Av mig får den ..., tja, mellan sex och sju av tio.
Att Rolf Lassgård fick en guldbagge för sin gestaltning av Ove, det förvånar mig inte.