Om det där tafsandet ....
Det ska jag säga, att detta som det nu vittnats om - hur unga män tafsar och har sig på unga töser - till exempel vid stora utomhuskonserter, det hade jag absolut noll koll på, ja, jag menar att det sker så öppet och att töserna kan känna sig närmast omringade.
Däremot minns jag min egen högstadietid i Malå .., gånger då man kom gående i korridoren och såg några pojkar närma sig och man anade .., jaha, nu skulle man bli föst en trappa ner i källaren och där skulle dom försöka dra upp ens jumper för att kontrollera hur stora (eller små) bröst man hade.
Den där f a s a n!
Och hur jag slogs och kämpade och v ä g r a d e, jag som var så blyg.
Men aldrig att jag kände någon rädsla vid stora uppträdanden (hur stora dom nu var på Malåborg .., Sven-Ingvars show på utomshusscenen väckte kanske inte såna heta känslor ...?), ja, tanken fanns helt enkelt inte att det skulle kunna hända.
I tv och radio diskuteras detta nu livligt, ja, inte mina upplevelser, men andras.
Jo, jag tror verkligen att detta med vilken kultur man vuxit upp i har betydelse.
Och ja, jag tror (och vet) också att det finns svenska män som gör samma sak.
Jag minns mannen som ibland hälsade på hemma hos oss och som - när inte mamma var hemma -, brukade jaga mig runt, runt för att få "känna på brösten" .., ja, han låtsades att det var på skoj, men det var inte ett dugg skojigt och jag bara avskydde det.
Så utsatt man var!
Vad är det som gör att somliga män tar sig dom här friheterna?
Jag minns annat .., jag minns dagarna i London tillsammans med en då femtonårig Emma och hur männen nästan d r e g l a d e när dom såg henne .., män i alla åldrar .., män i min egen ålder!
Och med "dreglade" menar jag .., män som nästan slickade sig om munnen och verkade tro att en femtonårig tös skulle falla i farstun av glädje för deras uppmuntran, det var ju knappt att hon kunde möta blicken hos en vanlig man för att det skulle bli så där.
Fy, jag var nästan spysjuk och hade god lust att ta en käpp och slå till dem!
(Det var väl mormors-beskyddarkänslan kanske ...?).
Vad är era erfarenheter?
Och hur få bukt med detta oskick?
En - i mina ögon - intressant diskussion om detta, fördes i morse i Gomorron Sverige.
Ungefär 21 minuter in i programmet börjar det.
Gulan Avci (Liberala kvinnor) och Svente Tidholm (projektledare för "Fatta man") tar sig an problemet.
Ja usch.
SvaraRaderaDet har vi levt med hela livet.
Nolltolerans!
SvaraRaderaJag både känner igen - och inte. Visst kunde killarna i skolan vara jobbiga, men jag var aldrig någonsin rädd för dem. De rog i behåbanden så det sved i ryggen, men de tjejer som de inte drog i behåbanden på, var avundsjuka. Knuffades och retades, men inget tafsande.
SvaraRaderaSnuskiga gubbar råkade jag ut för, det var många av oss som gjorde det... Två tegelstenar skulle göra susen.
Just det där att gubbar tror att yngre tjejer skulle vilja ha dem... Självkänslan är det inget fel på, bara självinsikten.
Jag blir alldeles matt när jag hör hur det som alla förfasas över angående hederskulturen och kvinnoförtrycket faktiskt finns här med, fast i lite annan form. Har vi inte kommit längre?
Jag är förvånad över vilken storlek debatten om övergreppen fått. MENjag skulle vara glad om jag trott att det berott på omtanken om flickorna/kvinnorna. Karlar har alltid betett sig på detta sätt - inte alla, men många och ofta har de varit i gäng - så att skylla det på att ensamkommande flyktingbarn har en annan syn på kvinnan är bara patetiskt.
SvaraRaderaOm man läser inlägg och kommentarer på sidor på nätet blir jag mörkrädd. Det verkar faktiskt som om många av manligt kön, både yngre och äldre, tror att kvinnorna på nåt sätt finns till för just deras skull.
Hemskt är det. Och hemskare är det att det skulle aktualiseras genom invandringen. Här skapades en syndabock till glädje för rasisterna, som givetvis inte lägger någon som helst skuld på sig själva.
SvaraRaderaJag skulle som just bara önska att de män som nu höjt sina röster gjorde det för kvinnornas skull. Mot sexuella trakasserier i allmänhet. Inte som brännstoft för rasistisk propaganda.
SvaraRaderaFör övrigt är jag synnerligen förskonad från sådant här i mitt liv och känner mig faktiskt en smula förvånad över att alla andra tycks ha upplevt det.
Naturligtvis nolltolerans, som Kattis skriver.
Många sådana otrevliga minnen. Tafsande killar när man gick i skolan. Bilskolläraren som inte kunde hålla fingrarna i styr när jag övningskörde!!! Äckliga fulla killar som tafsade när man var ute på "lokal". Inget nytt fenomen och inte bara invandrare som är så hänsynslösa. Verkligen inte. Även om en del vill få det att låta så i debatten.
SvaraRaderaJag har tänkte på det samma. Den där låga nivån på trakasserier som man liksom fick leva med. Jag har inte upplevt vuxna som utövat den, lyckligtvis, men jämnåriga killar i skolan ja. Tafsande och kommenterande. Jag vet inte om de verkligen kunde tjuvkika under dörren mellan omklädningsrummen, eller om de hittade på, men efter gymnastiken på lågstadiet kom kommentarerna från killarna om hur tjejerna såg ut.
SvaraRaderaDet där med penisavund fick Freud så in i helsicka om bakfoten. Det är killarna som är helt besatta av vad som finns och inte finns.
Var kommer det här i från? Det var definitivt inga nordafrikanska killar i min skånska landsortsskola på 1980-talet!!
Till er alla: tack för era kommentarer! När jag läser annnanns här på slutet, kommer jag ihåg omklädningshytten på Solviksbadet hemnma i Malå. Hålen i väggen där somliga pojkar stod och smygtittade ..., och känslan när man på skolan såg pojkarna dra iväg med nån tös ner till toaletten för att kolla .., ja, fy sjutton!
SvaraRadera