Elisabet

Tisdag ...

Detta är vad som möter ens ögon vid halv åtta på morgonen.
Hela världen (ja, hela och hela ...) är blåaktig. Och vit.
Och det är alldeles  t y s t, nej, inte helt .., och när jag öppnar fönstret hörs dånet från havet och det är inte ofta man hör det .., men idag, jo.

Att ge fåglarna mat är prio 1.
Ja, för mig, alltså.
"Vet du om målarna har kommit ...?" frågar jag pv.
I någon veckas tid har en målarfirma arbetat i det som en gång var Gun och Görans hus .., nu ska det målas vitt inomhus och bli modernt och jag tänker att kanske är det inte den ultimata drömmen att upptäcka en sextiotvåårig madame iklädd sitt Cellbesnattlinne och gummistövlar, ja, så där det första man gör på morgonen?
Men jag går ut ändå.
Fyller på tre fröautomater och slänger ut gammalt bröd.

Bykpojkar, heter klädnypor på finlandssvenska.

Tänker sen att det är inte särskilt länge kvar tills man kan hänga ut nytvättade lakan.
Det går fortare än man tror.
Sommarsemesterplaneringen stannade av helt när vi var som mest orkeslösa och den har inte kommit igång ännu. Inget semesterschema finns heller på jobbet.
Jag frågar lite löst när Carina och Johanna har tänkt sig vara lediga eller vill vara lediga.
Funderar över olika alternativ .., ja, ja .., man kan åka till Skottland och Cornwall i slutet av juni också.

I körsbärsträdet sitter lille ekorren, han eller hon som var morgon kommer på besök.
Inte bryr hen sig om nån semesterplanering .., viktigare är att hålla sig vid liv över vintern .., att inte bli uppäten av någon katt eller rovfågel .., eller att bli överkörd och sedan ligga död på kustvägen.

Tittar på Gomorron Sverige och tänker att den boken ska jag beställa.
Tänker också att det här med vilka programledare som sitter i soffan, verkligen spelar roll.
Och man märker tydligt hur den ene - tillsammans med en annan programledare - blir helt annorlunda; tar mer plats .., och med någon annan .., liksom tystnar och försvinner.

Så är det ju för oss alla, inte bara i arbetslivet, utan rent allmänt.

När klockan är tio tar pv hundarna och går på den lite längre rundan.
Pv, som haft lunginflammation, är snart helt återställd och funderar på att återvända till skolan och alla eleverna på torsdag. Då har han varit hemma i två veckor.
Nelly .., som varit så förskräckt var gång jag hostat .., börjar bli lite gladare.
Nu sitter hon hos oss i soffan och viftar på svansen lite mer än vanligt.
Men se .., att gå på promenad i snö .., näää, där går gränsen!
Bara fem, tio minuter efter att den här bilden tas, kommer pv tillbaka, nu med Nelly.
Sen går han vidare med den vanvettigt pilske harry, vars hjärna helt upptas av löptiken Elsa, en elegant och graciös dalmatinertik.