Idag, mer än någonsin, längtar jag efter att få känna mig helt och hållet kry och jag längtar efter sol och värme (ungefär som igår när friherrinnan bjöd på kaffe vid hennes garagehörna) och att få slippa hostan och få tillbaka orken! Och jag längtar mig sjuk efter ett dopp i havet!
Då blir Ulrikas somriga fönster från Kyrkås som en mental doppvärmare!
Och allt är som bekant relativt.
Arbetskamraten som för ett drygt år sedan bad mig känna lite på hennes ena sida av magen ("känn här Bettan, visst är det lite svullet ...?") och som sedan fick veta att där inne växte sig eländets elände bara större och större, hon har det svårt just nu.
I ett kort som kom häromdagen skriver hon ..."i sommar Bettan, ska jag komma ut till dig och sitta i trädgårdsstolen och dricka kaffe".
Nu vankas kaffe i nyinköpta bryggaren.
Hu för cancer i magen!
SvaraRaderaMåtte vi slippa detta svåra.
Visst längtar vi efter våren.
Nu är barnvakten över och det kommer vanliga dagar.
Maja var så glad över ledigheten o de hade shoppat på Oslos Myraffär.
Jackor norsk Olle o böcker på norska till Ulf som helst läser på orginalspråket.
Kram eva
Dricka kaffe i trädgårdsstolen låter inte helt fel! Vi får väl se om jag äntligen masar mig ner någongång...
SvaraRaderaÅh så härligt med pelargoner i blom! Jag var på blomsterlandet härom dagen och såg att de faktiskt har börjat säljas nu.
SvaraRaderaSolen har ju faktiskt börjat värma mot södervägg. Jag försökte mig på att sitta där ett ögonblick igår, men det blev just inte mer än just ett ögonblick eftersom liten kille här hemma är både snabb och kreativ...
Och för övrigt finns det ingenting jag är så rädd för som just cancer.
Åh! Sänder varma tankar till din arbetskamrat och önskar snabb och god bättring!
SvaraRadera/Biggan
Eva i Tyresö: krya på dig; jag vet att du ligger däckad just nu!
SvaraRaderaRexxie: ja, tänk om du ville ta dig i kragen och göra just det!
mossfolk: du är nog i gott sällskap (rädslan) .., och när många tänker eller säger "varför just jag ...???", tänker jag tvärtom: varför inte jag, när så många andra?
Biggan: tack snälla!