Om man finge för sig att man skulle samla vissa dagar i livet på ett strå; såna där dagar som man vet att det kanske inte finns alltför många av, då skulle den här onsdagen bli en sån.
Först detta att vara ledig ., sen att sitta på stentrappan med två hundar och en katt alldeles i närheten .., att få lyssna till fågelkvitter och se hur gräsmattan har vuxit på ett par dagar!
Och sen .., tänka på gårdagen på jobbet och hur bra det blev - fast jag var så frustrerad - och inutivärmen över fina arbetskamrater ..., och så idag och besöket på Plantagen och i vår har jag hållit mig alldeles ovanligt länge, men nu brast alla fördämningar! Nu har växthuset blivit fint; jag har köpt två svarta-vinbärsbuskar (nostalgi), ännu en spirea (rat-insynsskydd ... rat =röra), några pelargonior och en porslinsveronica och en annan blomma som fjärilar tycker om och kanske nåt mera.
Sen tänkte jag .., att egentligen är det ju rabatten närmast stentrappan som borde få blomma ut rejält, för det är jag oftast sitter. Den mot uppfarten ser man ju bara sporadiskt. Korta stunder.
Jo, så nu har jag öst på.
Struntar i all färgplanering (inte helt) och tänker att kanske beror det på att man är tryggare i sig själv - eller äldre - detta att det får bli lite som det blir.
Eller så har latmasken slagit till?
Åh, det är så roligt när man kommer hem med nya växter! Men pelargoner har jag inte köpt en enda (än) i år. För första gången tycks fjorårets ha klarat vinterhalvåret och nu växer sticklingar så att det knakar.
SvaraRaderaOch jag funderar på hur jag ska härbärgera broccolin tills jag kan plantera ut den i landet. Den och grönkålen som växer så det knakar redan nu, två veckor efter sådd.
SvaraRaderaHm!?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera