Jo, men när man kommer hem från jobbet - totalt dödens slut på - och pv säger ..."Elisabet, nu har du fått post som du nog blir glad av ..." och det är ett vykort med sex händer på och jag får inte veta vem som är avsändare, men inser förstås att det är någon som ä rpå semester.
Aha! Det är Madeleine på jobbet!
Tänk, så glad man blir!!
Glad blir man också över det fina dubbla hjärtat som grannen - den nyblivna mamman Agneta - kom med häromdagen. Om man är lite drygt trettio och har fått sitt första barn (lille Julius) och ens mamma inte längre är i livet (hon som skulle ha blivit mormor), då kanske det känns aningen tryggt med en tant och farbror i ett gult hus uppe på en kulle, några som haft och har egna barn och till och med barnbarn och som säger "bara hojta om ni vill ha hjälp!"
Kanske kan det vara så?
Varm i hjärtat blev jag i alla fall.
Och skönt för den lilla svalan från Kina att få sällskap i fönstret.
Där - i föntret - finns även hälsningar från Mian i Falköping i Annika i Kävlinge.
Ett slags kärleksfönster.
Det måste vara guld värt att ha fått er som grannar!
SvaraRaderaNär vår första kombodde vi rätt långt från våra familjer, då saknade jag verkligen någon som kunde stötta och ställa upp. När tvåan kom bodde vi bara en halvtimmes resa ifån dem, men - jag hade en äldre släkting ett par kvarter bort, pensionerad BVC-sköterska. Åh, vad lycklig jag var för det. Hon kom på direkten när jag oroade mig för nåt.
Ja, så är det nog. Hade jag precis fått barn hade jag uppskattat grannar som ni. Det är ju alltid lite nervöst med smått första gången. Kommer ihåg att jag knappt sov på nätterna utan satt och vakade över dottern så hon alldeles säkert andades :)
SvaraRaderaMåste vara hur tryggt som helst att ha dig och PV som grannar, och bara vetskapen om att ni finns där pm det skulle vara något ❤️
SvaraRadera