Elisabet

Hemma igen ...

Och nu säger jag det på en gång; här kommer det att vimla av bilder från Skottland och Cornwall!
Under resans gång - med enbart tillgång till min mobilkamera - laddade jag ner bilderna på Instagram, men det här är ju min egen "dagbok", här blir bilderna större och jag kan gå tillbaka och titta.

Nu är ni varnade.

Där inne står även fyra män från Östhammar.

Dag 1. 
Vi landar i Edinburgh vid tiotiden på morgonen, hämtar ut bilen hos en till synes skruttig biluthyrningsfirma alldeles i närheten av flygplatsen; en firma där internetanslutningen inte fungerar och kösystemet är lika med noll. När vi äntligen får vår bil, drar vi djuuuuupa andetag ..., stannar till vid en Shellstation och köper världens största karta över Skottland (det kommer att ta många mil innan vi lär oss att vika ihop den till vettig storlek) .., och vi blir stående på bensinstationen och försöker lirka ut hur vi ska ta oss igenom den där enorma rondellen där bilar kommer sprutande från alla håll. Jag känner flyktbeteende .., vill på nåt vis ta mig därifrån och det fort!
Pv är lugnare och säger att det nog ska gå bra.
"Nu ska vi se .., var har vi solen ...? Ja, då ska vi i alla fall åka åt det hållet ...", säger han.

Men tänk, vi tar oss ut från stan ..., stannar till i lilla Kinross och äter lunch.
Tittar på kartan. (Men bilden visar menyn).
Småfåglar kvittrar .., servitrisen är ett under av vänlighet (det hade inte behövts mycket för att någon skulle få det epitetet .., jag kände mig så otrygg!) och jag äter en grekisk sallad som mest består av sallad och oliver. Jo, några små fetaostbitar finns där också.

Åååå, så ovant det är att sitta på vänster sida av bilen och än mer ovant förstås för den som plötsligt har växelspaken på "fel sida", men man vänjer sig snabbt!
Vi betalade dyrt för gps när vi hyrde bilen, men skippade den helt och gick enbart efter den jättelika kartan. Det gick bra det med och så får man liksom större överblick.

Mer som är bakvänt: snabbgående trafik håller till höger.
Ja, vi var på vänstersidan.

Sen rakt österut till S:t Andrews och den berömda golfbanan som är mer som en heltäckningsmatta.
Havet intill.
Åååå, då har det mesta av spänningen släppt! 
Vi tittar in i golfklubbens butik och pv prövar en keps.
Nja, för dyr, tycker han och inte kommer väl han att använda en sådan ..?

Kör vidare, men nu norrut - mot Pitlorchy-  och någon mil därifrån ska vårt första boende ligga, i Old Struan. Vi kör längs en liten väg som den på bilden och plötsligt känner jag igen huset, den som läst här vet att jag har haft den bilden som längtansmorot!

Vi knackar på dörren och se, där står Jill och Stephen och tar emot med öppna armar!
Vilket hem!
Vilken omgivning! (Ja, det vill säga om man tycker om det här med lantlig idyll; nöjeslivet är lika med noll). Får och lamm finns i hagen intill ..., hönsen bara en bit bort.

Det här är framsidan av huset - det som egentligen tillhör slottet Blair Atholl - och som nu hyrs och har renoverats av värdparet. Vi får titta på före-och-efter-bilder och bara gapar!

Nästa dag ska vi komma att titta in i en liten presentbutik i Blair Atholl och då säger ägaren till affären, Karen, att Jill är nog den mest multitalangfulla människa hon känner; hon kan i princip allting. (Jill har arbetat inom marinkåren .., och som nån slags alltiallo på slottet,hon har varit ägare av den lilla butiken som Karen nu driver och ja, hon tycks ha hunnit med det mesta. Hon är lång och kraftull och påminner lite om friherrinnan).

Av alla ställen vi ska komma att bo på, känner vi oss mest välkomna just här.
Vårt rum är på övervåningen .., (bilden längst ner till höger) och här visar Stephen - som är fotograf - hur själva renoveringen har gått till.
På väggen hänger tavlor - oljor och akvareller - som Stephens far har målat.
I hallen finns hans fotografier.

Kanske hundra meter från huset ligger den gamla kyrkan som bara används några gånger per år.
Vi hör en tupp gala.

Och vi visas runt och intill den här muren står ett trädgårdsbord med fyra stolar.
"Här brukar vi sitta och vinka till dem som inte har gått i pension och ska åka till jobbet .., vi säger ha en bra dag, ja, vägen går där på andra sidan fälten ...", säger Stephen och skrattar gott.

Överallt växer nävor, stormhatt, daggkåpa .., ja, i princip alla blommor som växer här hemma.

Själva boendet hade jag hittat på Airbnb:s hemsida.
Det som ser ut som en utdragen tand, är själva logotypen för Airbnb ,-)
Frukost ingick i priset .,. vi fick sitta i köket för oss själva och allt hade Jill tillagat.

I nästan varje rum står Moraklockor!
Ja, inte riktiga såna, utan kopior på såna.
Underbart fina!

Och i hallen finns en fullt fungerande bakelittelefon.
Jag ler för mig själv och minns när jag som lillflicka hälsade på hos mamma på sjukstugan hemma i Malå. Där fanns just såna här telefoner med knappar upptill; två stycken, till och med. Hemma hade vi då telefoner utan snurrskiva och ååå, så roligt det var att få låtsas ringa från en sån här modern grej!

Ja, så där är vår första kväll i Old Struan i Skottland.
Vi är överlyckliga över att allt har gått så bra ....,sover gott i säng med Ikeamadrass (skönaste sängen under resans gång) och nästa dag ska vi åka västerut, till halvön Ardgour och det lilla hotellet Inn at Ardgour, det som jag såg på Eva på Frösöns blogg och blev så förtjust i.