Elisabet

Idag ....

Ja, jag bara anar vad jag hade skrivit om detta hade varit i England!

Vilka ljuvliga stränder!
Så vackert!
Så frodigt!

Men nu är detta landet Halland och bara några minuters väg från det gula huset.

Tacksamheten över att bo så här nära havet, den vet faktiskt inga gränser.

Idag fylldes det på snabbt nere på stranden.
Eftersom det är långgrunt just här, är det förstås perfekt för barnfamiljer och mest är det turister.
Det pratas om vad som ska ske senare på dagen (middag hos en svärmor, "man får och man vill, men man BEHÖVER inte föna håret för att komma dit!" säger en av dom inbjudna)  .., barn skrattar och barn gråter ("slutar du inte att gnälla nu får du sitta i bilen resten av dagen!" och tösen slutade ...), ett annat barn sprätter sand på filten och får bannor .., en illrödhårig pojke smörjs in med sololja.

Själv ligger jag på badhandduken och lyssnar lite förstrött.
Kvinnorna som sitter i klunga bara några meter ifrån mig, har varit på yoga och diskuterar passet .., visar .., "hon sa höger, men jag gjorde hela tiden fel ..." ..., och där kommer kvinnan som klippte av mitt långa hår .., hon har semester veckan ut, sen är det bara att jobba igen.

Så där håller det på.

Och snart ska jag cykla till jobbet ..., det blir nog en pärs i eftermiddag, men bara att bita ihop.
När strandlivet är över, då kommer alla till affären - på en gång - känns det som!
Nåja, det är den ökade omsättningen på sommaren som håller oss igång, det är bara att tacka och ta emot och jobba hårt.

Ajöken, sa fröken.