Elisabet

Jodå, han fixade det! 

Han heter Adnan och kom från Syrien för kanske ett och ett halvt år sedan.
Handlade i affären ..., kunde ingen svenska, men hade ett slags inre driv, tänk, att sånt märks så tydligt. Och så fick han hit sin familj och visade stolt upp dem; vi tog i hand och hälsade och hans fru hade samma öppna blick och jag tänkte att det kommer nog att ordna sig.
I alla fall var det vad jag hoppades på.

Sedan en tid tillbaka har Adnan pendlat mellan Halmstad och Göteborg, där han kämpat med att ta lastbilskörskort (om det nu heter så, alltså att få köra typ Icabilar .., långa släp osv). Det har varit kämpigt; svårt med språket förstås och alla termer, men tänk, när han igår kom in och handlade, då frågade jag hur det gick .., och han strålade som solen och sa att jo, han han hade klarat det!

"Men du förstår Elisabet, det var svårt, inte bara det här att köra lastbilen, utan allt annat, regler om farligt gods och vikt och allt möjligt ..", förklarade han brett leende.

Och ett litet hus har familjen skaffat sig och hans fru arbetade i våras i en av skolorna här i närheten, ja, det börjar ordna sig.

Bakom honom stod tre andra kunder och jag blev så glad, så jag sa högt att "här har vi en som har fixat lastbilskörkort och krånglat sig fram med svenska språket, men har fixat det, det är väl värt ett grattis!" och så sa vi just det och allt kändes så himla bra.

Och jag tänkte på om det varit det motsatta; om jag hamnat i Syrien och dels skulle lära mig syrianska och sedan det där med lastbilskörkortet och nytt boende och börja ett Helt Nytt Liv.

Ja, det finns inga ord för hur mycket jag beundrar människor som tar sig igenom allt detta och börjar om helt från början!