Att ha barn och barnbarn, svärsöner och fästmör på besök, det är det allra bästa som finns.
Och det blir massor med backgammon (Emil och pv), golfrundor (Emil, pappa Peter och pv), Plump (allihopa) och så krabbfiske nere i lilla hamnen.
Och jag ler för mig själv när jag ser Maria och Maja ligga på bryggan .., det påminner mig om Barnen i Bullerbyn och alldeles varm i hjärtat blir jag. Lika så gott att presentera Maja. Hon är född i Vetlanda, har samma yrke som sonen och är Stenbock, fyller år tolv dagar innan undertecknad. Huruvida hon har höger eller vänster tumme upp, låter jag vara osagt.
Den andra madamen på bryggan, är Lejon, storasyster och har höger tumme upp.
Om några veckor byter hon arbete och ska då lära upp sig på iva på KS.
Huvva!
Vi andra åker hem tidigare, men Peter och Anders stannar kvar och äntligen, äntligen får dom fångst!
Själv arbetar jag kväll och efteråt blir det sommarfest på Skepparstugan för personal och chefer.
Underbart god medelhavsbuffé bjuds vi på och chefen tackar oss för gott utfört värv under sommaren och jag ägnar mig åt beröm av sommarjobbarna som varit som k l i p p o r!
Vilka ungdomar!
Men det har ju inget att göra med den här bilden, förstås.
Jag har två och ett halvt år kvar att arbeta på Hemköp och aldrig har jag trivts såååå bra med ett arbetslag! Så mycket värme! Så mycket omtanke! Så många rara kunder!
Äldsta dottern bakar världens godaste bullar, fyllda med vaniljsocker och drivor av smör.
Vi ä l s k a r dem!
Alldeles nyss vid halv tolv.
Tre herrar på väg för att spela golf. Emil är nu längst av alla (ja, övriga är väl inte direkt landets längsta herrar, men ändå ...) och det är viktiga kamper det här .., Peter har vunnit de två senaste och nu ska han tydligen få pisk, menar Emil och pv.
Ja, ungefär så är det här ..., och jag glömmer att blogga, kanske är det själva livet som kommer emellan?
En fråga från en i norr som aldrig fiskat nånsin krabbor: Äter man dem eller fiskar man bara för att det är kul? För övrigt förstår jag att du har annat för dig än att blogga, men eftersom du annars är så flitig, kan man bli lite undrande."Det kan väl inte ha hänt nåt allvarligt, eller?" ellem
SvaraRaderaellem: nej, dom släpps tillbaka i havet efteråt, eller så har man krabb-race, dvs, krabborna läggs på en klipphäll - på rad - och så släpper man dem och ser vem som kommer först i plurret :)
SvaraRaderaApropå bloggandet: jag tappade nästan glädjen efter semestern .., det kändes tungt och jag förstod inte varför; nästan så att jag fick kämpa för att vara mig själv. Nu känns det bra, men bloggandet tycktes helt oviktigt just då. Och vad hade man att skriva om ...? Ingenting. Inte ens som till en egen dagbok :)
Men lille kapten Lintott!
SvaraRadera(Ja, nu låter jag som tanterna i mormors hus när man kom ...)
Åh så härligt med delar av familjen samlad sådär. Jag var tvungen att titta flera gånger innan jag insåg att den unge mannen i mitten faktiskt är Emil.
SvaraRaderaFör övrigt beundrar jag människor som Maria som klarar av att jobba sådär inom vården. Själv fixar jag inte ens att se sjukhusprogram på teve...
Jag tröstar mig med just det när jag känner att jag försummar bloggen: jag har fullt sjå med själva livet. Och...nej, sjå låter som om det är jobbigt. Det är det verkligen inte just nu. Tvärtom. Jag har sällan haft så mycket kul för mig. Och det måste gå före bloggandet.
SvaraRadera❤️ Från en annan som...
SvaraRaderaEmellanåt blir jag väldigt "datortrött" och då orkar jag inget, men efter en vilopaus, så kommer orken tillbaka. Det är inte å bra när jag har en webshop, som måste uppdateras, nyhetsbrev, som ska skickas ut, instagram som ska fots och kommenteras och bloggar som måste skrivas.
SvaraRaderaHärlig samvaro med de dina!!!
SvaraRaderaSkönt att ni träffas trots avstånden !!!!!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaCecilia N: underbart att du kommer ihåg kapten Lintott! Det hade jag glömt själv!
SvaraRaderamossfolk: jag instämmer - skulle aldrig i livet våga arbeta med sånt -!
Bloggblad: förr skrev jag ju även om det inte hände nånting, nu har jag varit så enbarmligt trött.
Kattis: såg på Instagram att ni varit på sånt som tar på krafterna .., kram på dig!
Ruta Ett: ja, det måste bli som en press att vara alert på hemsidan; som köpare/besökare vill man ju att det ska hända saker där.
Eva i Tyresö: snart är ni här .., var rädd om dig!