Elisabet

Och så blev det måndag ....

... men igår var det söndag och då arbetade jag för Joakim, som så generöst tog min förra söndag, då, när vi var på kalas norröver. Att arbeta förmiddag är helt annorlunda; nu var det dessutom frukten som föll på min lott. Det är tungt, lika tungt som mejeriet nästan, med grå plastbackar som står staplade närapå upp till taket i kylen (gurka, isbergssallad, lösviktsmorötter osv), men det är också vansinnigt roligt. Kreativt, helt enkelt!

Det märks att alla, även ungdomarna som är i tjugoårsåldern, börjar bli möra efter sommarens äventyr i butiken och när någon blir sjuk så faller schemat och det blir såväl långa som många arbetspass.

Själv föll jag ihop i en hög på stranden i Särdal när mina timmar var avklarade.
Där låg vi i på sanden med strandråg runt omkring oss och Nelly hade fått göra oss sällskap, men var måttligt road; hon var mest intresserad av det som fanns i min strandväska - det vill säga baguetten med brieost och salami som pålägg -.

Det makalösa hände att ingen av oss badade!
Vi bara låg där.
Pv hittade på att han skulle köra in till Flygstaden och köpa skruvar till båten (han har äntligen fått igång inombordsmotorn!) och jag låg kvar ..., drog den stora handduken över mig och slumrade till mellan varven .., lyssnade lite till skrien från strandskatorna och fladdret när flockar av starar flög förbi.

Så där gick dagen.
Lugnt och fridfullt.

Kom hem .., läste DN och dödsannonserna läser jag ju alltid och nu log jag så mungiporna nådde från öra till öra när jag upptäckte annonsen här ovanför; för något så ovanligt har jag aldrig skådat.
Förutom dom vanliga korsen som numera börjar bli allt mer sällsynta (mest är det blommor, segelbåtar, hundar, katter, dragspel, fotbollar, bilar)  så var det själva texten och jag tänkte att denne herr Knutsson, han måtte ha varit en baddare på att kränga dammsugare och säkerligen var han en trivsam figur, för på den tiden såldes väl dom flesta dammsugare via dörrknackning och demonstration i någon köpares vardagsrum.
Underbart!

Lite senare, vid läggdags, lyssnade jag till Lennart Bylock, som var sommarpratare.
Vilken till synes härlig människa! Att få höra om hans uppväxt i Karlstad, boendet tillsammans med sin morfar .., skoltiden som han mest lämnade för att gå till sjöss och hur tillfälligheter eller ödet - välj själv - kom i hans väg och sedan livet som företagsledare och mycket annat, ja, det var fascinerande.

Nej, det är inte framgångssagan i sig; detta att någon blir mångmiljonär, som är intressant för mig, det är människan bakom! Och drivet. Eller vad som driver. Och bakgrunden.

Jo, jag tyckte verkligen om det programmet.

Intressant var även Stina Stoor som sommarpratare!
En hel del igenkänning där, inte minst dialekten.

Nu är klockan snart kvart i elva och om en halvtimme kommer friherrinnan på förmiddagskaffe, dock något försenat ,-)