Daily life in Cornwall ....
Så här är det: jag bara ä l s k a r såna här filmer, där man får följa med i en annan människas liv - i det här fallet dennes arbetsliv -!
Dinah (Nikes kennel på Facebook) var min klasskamrat under många år och hon kom att arbeta inom posten och stortrivdes med sitt jobb! Och det hände att hon berättade om hur en dag där kunde se ut och jag tycker sånt är så himla intressant - alldeles oavsett vilket yrke det gäller -.
Den här filmen snavade jag formligen över och nu ska jag titta på hela.
Och nej, jag hänger inte med i allt han säger, men det gör inte så mycket.
Nån fler kanske vill ta en tur till Cornwall så här på förmiddagen och följa Rik som berättar hur det är att dela ut post och om för, - och nackdelar .., hur det är att vara enbent och ändå surfa .., och det blir lite småprat med såväl människor som hundvalpar.
Underbart, är det!
Ytterligare ett gemensamt intresse. Jag älskar dokumentärer om vanliga och ovanliga människor. Just nu sitter jag bänkad på första parkett på prinsdopet.
SvaraRaderaBloggblad: jag är också där! Så trivsamt!
SvaraRaderaJa, som gamla tiders posten. Ett fantastiskt jobb som jag verkligen älskade. Hade vi haft nån studievägledning så jag vetat att det fanns såna jobb skulle jag ha gått direkt från nian till ett utdelningskontor.
SvaraRaderaMin son sa nån gång när han var kanske 5 år, mamma om jag vinner pengar ska jag köpa dig en post så du kan sortera när du är ledig också.
Tyvärr har ju den svenska posten chanserat å det grövsta och en av mina f.d. kollegor (och f.ö. son till Lasse O´Månsson si där fick jag in ett litet Jag mötte Lassie moment) säger: Du slutade i rätt tid.
SvaraRaderaTrevligt program och spänstig brevbärare (som inte pratar med cornish accént, mera London), själva har vi en som far omkring med bil, p.g.a. de rätt stora avstånden mellan gårdar och hus.
Lillan i Cornwall
Dinah: ja, minns jag rätt så var du inte brevbärare, utan sorterade posten, men oj, så du berättade om hur du trivdes! Det tror jag att jag också hade gjort. Jag tycker ju om kuvert och olika handstilar, men sånt kanske det inte är så mycket av numera förstås.
SvaraRaderaLillan i Cornwall: det var då tur att du sa det - om accénten - för vi hade inga problem att förstå när vi var där, ja, i det stora hela, alltså.
Ja, men de första åren gick jag i brevbäringen. Tungt, men roligt med alla människor. Sen tog knäna slut och jag fick övergå till enbart innetjänst. (Idag skulle jag ha åkt ut direkt). Kanske jag skulle ha haft såna där häftiga ben som vår brittiske vän.
SvaraRaderaBy the way har jag bakat världens godaste kardemummabullar.