Elisabet

Skåne tur och retur ....

En Jungfru och en Skorpion.

Nästan lika mycket som jag längtade efter resan till Skottland, har jag längtat efter Skåne.
Så dit åkte vi på lördagsmorgonen och började med att hälsa på hos pv.s lillebror Ulf ute i Räften.
Ulf och Inez har tre hundar; en jättebamsing till leonberger, en labrador och så Kasper, en Jack Russel, precis som Harry.

Harry och Nelly har förstås träffat dom här hundarna förut, men alltid innan dom hälsat, så visar Harry såååå tydligt att "hej-på-er-jag-är-bara-en-liten-ofarlig-hund"! Sen blir det bus och lek!
Att vara kaxig när man möter  e n  hund, det går bra, men tre som står utanför en grind och väntar .., då gäller det att lägga sig platt.
Och det är så underbart att se hundar som har lärt känna varandra och blir glada av att träffas!

"Hej på dig lilla Nelly .., du är ju riktigt fin du!" säger Ulf.
Kasper är  v ä l d i g t  intresserad av den här blondinen och följer henne troget.

Och så bjuds vi på kaffe ute på altanen och där finns ett bord som Nelly tycker om; ovandelen är i glas och man kan hålla koll på bullarna hur lätt som helst! 

Efter Räften blir det Västerstad utanför Hörby.
Egentligen inte Västerstad heller, men det är postadressen.

Min syster har fyllt sjuttiofem år och vi bjuds på Västerbottenspaj, löjrom, parmaskinka, sallad .., ja, det är så gott, så gott och vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt, allt medan Harry leker med Tara - en prickig dalmatiner - ja, Nelly leker förstås inte, hon hoppas på skinka.

Och allt medan en häger flyger förbi, får vi smaka Portello som är en barndomsläsk!

Min systers före detta man - den evigt snälle Robert - har tidigare i sommar kommit från Arvidsjaur och hjälpt till med bygget av en stor klädkammare, ja, på övervåningen av huset. Där bor min systerdotter (huset är stort, sju rum och kök) och nu blir det "vernissage" med mingel - champagne/Portello och godbitar - och jag nästan svimmar när jag ser raden av systerdotterns eleganta skor!
Inte brås hon på sin moster och tur är ju det!

Melon och fetaost .., och så tapenadesnittar .., hur gott som helst.

Utanför min systers hus slingrar sig grusvägen (som är alldeles slät) och där är gott om hästar.

Och sen Ystad!
Så här ser det ut när vi kör till hotellet som ligger på Långgatan, inte långt från kyrkan.

Sommartid är innergården övermåttan ljuvlig, nu är det mulet ute och inte fullt lika inbjudande.
Fyra gånger har vi bott på hotellet och alla gånger har vi fått olika rum.
Nu tilldelas vi rum nr 54 längst uppe i huset mot Långgatan och hade solen flödat, hade vi kunnat sitta ute på balkongen och njuta av kyrkklockeklang och tornväktarens blåsande i luren.

Rum nr 54 visar sig vara  t v å!
Först ett med en enkelsäng och soffa och badrum - det är där pv nu ligger och läser Sydsvenskan - och så en trappa upp, där allt är snett och vint, mest golvet, ja, där är en dubbelsäng.
Frukosten dagen därpå är helt okej, förutom trist mjukt bröd (ett ljust och ett mörkt, helt utan tuggmotstånd och att serveringspersonalen springer omkring i världens kortaste shorts, tycker jag ser aningen oseriöst ut).

Helt eniga är vi - pv och jag själv - om att detta är den mest lättfattliga fjärrkontroll vi träffat på!

Utanför hotellrummet .... så fint!

Liten plutt-del av innergården. 
Ännu är inte allt utblommat. 
Och ett stoooort päronträd dignar av frukt! 

Söndag förmiddag hämtar vi hundarna som har övernattat hos mina barns pappa och hans fru utanför Ystad. Innan dess, på väg till bilen, insuper jag lite ystadkänsla. 

Och vem har sagt att man måste ha husnumret på väggen ...?
Nej, just det.

Åååå, så jag tycker om den här stan!
På det som en gång var "min" gata är det som vanligt. Den lägenheten där jag bodde är mörklagd .., ovanpågrannens likaså.
Vi tittar in i affären och pratar med den som arbetar helg och jag skriver en hälsning på anslagstavlan.

Ur den gröna muggen har jag nu på morgonen druckit kaffe ...

Under tiden i Ystad var Backagården - inte långt från Kåseberga - ett smultronställe för mig.
Så dit åker vi, innan det är dags att ta sikte på Malmö.

Och se där .., där är ju Kaj som driver det hela och han kommer fram och säger "men hej Elisabet, jag har tänkt på dig flera gånger, ja, när jag passerar Regementsgatan!" och det finns liksom inte ord för hur glad man blir av att få höra sånt!
Kajs mamma - Gunnel - tittar in i butiksdelen och känner igen och är så vänlig.
Och så testar vi höger eller vänster tumme upp.
Kaj är Tvilling, storebror och har höger tumme upp.

När vi sedan dricker kaffe i serveringsdelen, blir det fler igenkännanden.
Där är Gert-Inge och hans käresta Ingrid och jag får veta att i Ystad tror man att jag flyttade hem till Västerbotten för att slippa allt stillasittande arbete och därmed ont i knäna.
"Och jag som trodde att det var för min skull du lämnade Skåne ...!" säger pv leende.

På väg ut från Ystad, vi kör längs havet, ser jag en kvinna komma promenerande i väldig fart.
"Men det är ju Solupp!" hojtar jag och ber pv vända bilden.
Jo, minsann, visst är det den underbart rara Solbritt som är så omtänksam och aldrig glömmer vare sig namnsdagar eller andra dagar och som - under årens gång - har skickat så många härliga egenhändigt gjorda kort till landet Halland!
Som ni ser är det här en vältränad madame!
Född i norra Ångermanland, men sedan länge boendes i Ystad.
(Solupp .., heter hon på Instagram).

Och så säger vi hej och tack till den här delen av Skåne och jag ber pv att köra längs kusten, även om det tar betydligt längre tid. Så det gör vi .., passerar Svarte, Mossby (där jag så ofta badade) .., Abbekås .., Beddingestrand, Hörte, Böste, Smygehamn, Smygehuk, Trelleborg .., och så guidar oss gps-damen oss rätt till Anders och Maja.

Åååå, vilket fint boende! Kanske är hyreshusen i området byggde 50-talet (vacker port och vacker lampa i porten), där är lummigt och grönt och öppen-spis (som inte går att elda i) i lägenheten!
För två hundar som bor på landet, är ju det här med balkong häftigt.
Oj, vad det spanas!

Så bjuds vi laxgryta och jag har fixat tårta och det blir ett par timmars samvaro och min sandal går sönder och så åker vi hemåt i hällregnet.

Och nu är det vardag igen.
Solen  f l ö d a r!
En underbar helg blev det!
Tack livet! vill jag säga.