Jag befann mig som alltid i Malå .., bland mängder med människor och plötsligt kommer jag ihåg att jag nyss har fött ett litet barn och jag grips av panik ., tänker att den nyfödda inte fått någon mat och jag känner på mina slappa sextiotvååriga bröst och inser att där finns ingen mjölk ..., och vips är jag hemma någonstans och på en säng ligger den lilla flickan.
Hon är så innerligt fin!
Och jag känner på hennes knubbiga fötter och konstaterar att hon - precis som mina döttrar, deras mormor och jag själv - inte har någon lilltånagel och jag översköljs av sån glädje över det lilla knytet.
Det visar sig att hon heter Elin och jag säger att "så bra, då heter alla barnen nånting på E i början!" men får inte ihop det riktigt, för det är ju Emil och Emma som har såna namn.
När jag vid femtiden vaknar är jag fortfarande alldeles varm i hjärtat av den här drömmen.
På jobbet berättar jag om den ..., och tänk ..., värmen sitter liksom kvar hela dagen.
Det kändes verkligen som på riktigt.
❤️
SvaraRadera