Byrån som jag köpte på auktion och tycker så mycket om .... |
... är en onsdag i mitten av november.
Gråmulet och lite blåsigt ute, men inget regn.
Tar hundarna ner till havet och harry hittar nåt gammal as i gräset och rullar sig fram och baklänges och det blir till att duscha och schamponera honom när vi kommer hem igen och nu ligger han ihopkurad i nellys lilla, lilla hundbädd - alldeles mitt emot kaminen där en brasa brinner - det blir förstås varmt och skönt.
Och friherrinnan har varit på besök, ja, hon ville ha hjälp att draaaaaa linnedukar som stänkts (här i Halland och även i Skåne dänker man i ställer för att stänker ...) och vi drar och drar och hon visar sin före detta svärmors monogram på en av dukarna - eller om det var hennes mormors - och jag kommer ihåg ett annat liv när jag stod i köket hemma i Malå och hjälpte mamma att dra lakan .., vi stod i köket och drog och drog och sen vek mamma ihop alltsammans.
Det här med lediga dagar är bara så ljuvligt, även om det innebär att man sedan arbetar helgen och en bit in på nästa vecka. Men bara k ä n s l a n!
"Men jag trodde att du hade slutat, jag ser dig ju aldrig i affären!" sa en kund igårkväll och så blir det förstås om kunden handlar dagtid och jag själv alltid arbetar eftermiddag/kväll.
Och där var lillflickan Liv som jag alltid envisas med att kalla för Siri, men nu vet jag - nu kommer jag att komma ihåg det -! Liv berättade att hon nyligen har haft födelsedag, men kalaset blir först till helgen och som hon längtar! Fem år är hon.
Och där var också Isabell som går i förskolan och när jag frågade vad som var roligast i skolan, så sa hon att det var när fröken läser sagor för dem.
Nån gång på eftermiddagen kom min före detta arbetskamrat Mattias (bror till Joakim som jag arbetar helger med) in med sina tvillingpojkar som är nyss fyllda tre. Dom pojkarna har precis i dagarna fått en lillasyster och nu var dom så spralliga och sprittiga så det var inte sant och goare ungar än dessa småpojkar, ja, det vet jag knappt av! Åååå, jag måste fråga deras mamma och pappa om jag inte får ta en bild av dem och visa er!!
Lyssnar just nu till detta.
Och i morse till "Tankar för dagen", den här gången med Carl Otto Werkelid.
Fyra minuter och trettio sekunder och så hörvärt!
Men åh, det hade jag alldeles glömt. Dra lakan gjorde vi ju när jag bodde hemma. Undrar om mina föräldrar fortfarande gör det. Jag måste fråga...
SvaraRadera