Elisabet

Dagens fönster och sigge nilsson ....

Sigge, han lever som ett liv för sig. 
Ett liv parallellt med vårt och så har det varit sedan han kom till huset i december 2009.
Under flera veckor har han tillbringat mesta tiden på en av köksstolarna - en som står nära elementet -, men nu har han sedan en tid tillbaka flyttat in i pannrummet. Där ligger han på en fleecepläd på golvet - lite knöligt och eländigt är det - men för honom är det tydligen det ultimata.
Det, eller att ligga i en kartong eller på några knöliga vedträn.

Nu på morgonen upptäckte jag honom här på fönsterbrädan, alldeles intill datorn.
Pv har målat om just där, då färgen skavdes av .., nu är det mycket bättre och hädanefter måste jag ha glaserade fat till lerkrukorna om det inte ska bli fult igen.

Där sitter sigge och tittar ut över världen.
Vad ser han?
En domherre som kommit från skogen .., en ekorre som äter frön .., kanske ser han duvorna och säkerligen alla blåmesar .., den helt orädda nötväckan och några få björktrastar som hälsar på.

Och vi själva?
Pv - som är inne på den sista jullovsdagen - halvligger i soffan och tittar på Tour de ski .., harry och nelly gör honom sällskap .., och själv ska jag arbeta om några timmar.  Ledig helg stundar och inget är planerat. Kylan håller i sig och nio, tio grader är ju ingenting, om det nu inte vore så att det är lite vind och att havet är nära. Att ta av sig fingervantarna för att ge hästarna äpplen och morötter innebär stelfrusna fingrar i en halvtimmes tid!

Igår arbetade jag förmiddagspass och det var förstås det vanliga - mejeriet, brödet, fixa frukost och lösa av Hampus i kassan -.  Lagom till kaffet hade runnit ner i kannan, kom chefens svärfar Sven-Åke och hans Elvy -, ja, Sven-Åke hade då som vanligt fixat till och städat i pantrummet. Så satt vi där tillsammans i fikarummet (Erik från fruktavdelningen var också med) och det är alltid lika hjärtevärmande att se vilken underbar pappa-dotter-relation där är, ja, mellan Sven-Åke och Bodil!

När jag hojtade att jag skulle ta en bild, log Bodil och sa "min pappa!" och kröp ihop intill honom, så där som på bilden.

Sven-Åke är en sån där människa som man blir glad av ., ja, bara det att han promenerar omkring här på jorden gör att andra människor mår bra. Och för den som relativt tidigt förlorade sin egen pappa, hugger det till lite extra i hjärtat när man ser sånt här - eller själv möts av sån innerlig värme - för Sven-Åke, ja, honom kan man få en kram av bara så där när man passerar honom ute på lagret!
Hurra, hurra för såna människor!

Sist av allt: även idag låg jag längre än vanligt och när jag väl lämnade sängvärmen, då råkade jag komma in i en helt ljuvlig dokumentär som heter Bettans taxi och handlar om 84-åriga Els-Beth Aspås som kör taxi i Stockholm! Helt fantastiskt! Vilken kvinna!
Här är länken till programmet om någon är intresserad,

Nelly .., som låg längst ute på soffkanten och en stund senare damp i golvet.

Så här kan det se ut.