Elisabet

En sån dag ....

Det här med att fylla år och att bli äldre .., det är ju faktiskt nästan det bästa som finns.
I min barndom var detta med födelsedagar inget särskilt märkvärdigt .., jo, jag minns hur man låg kvar i sängen och väntade på att pappa och mamma (om hon var ledig från sjukstugan) skulle komma uppför trappan och sjunga och ha med sig nån present, men inte annars.

Jag tycker nog att det är annorlunda nu.
Kanske för att man inte längre tar för givet att man SKA få fylla år .., det är mer som en ynnest att få vara med i det här som kallas livet. Och att ha omtänksamma och varma och goa vänner.

Tidigt i morse kom pv sjungandes och spelandes gitarr och så överlämnade han en present som nog var det finaste jag kunde tänka mig; nämligen Peter Gerdehags fantastiska bok "Landet som inte längre är". Många har säkert sett den som film på tv också.

Annat som gjorde och gör hjärtat glatt: underbara målningen från Eva påp Frösön som visar hur jag ligger i gröngräset bland blommor och blader och med sigge intill mig ..., där är ringblomssalva från min förste-förste-äktamans (han som jag gifte mig med i sju års ålder kanske) hustru Elisabeth med h ., där är en bok från trogna vännen Inger i Skellefteå , ett härligt harrykort från Ystad och så kom friherrinnan cyklande (återigen!!) med en egenhändigt gjord tulpanbukett med liten pippi i .., bara så fin!

Nu har vi ätit tårta och suttit i soffan Ektorp och småpratat nån timme eller mera.

Här en bild från boken .....

Tack för alla vänliga hälsningar .., ni anar inte - men det gör ni nog - vad det betyder!

Nu ska jag göra mig redo för jobb i eftermiddag!