fredag 27 januari 2017

Marianne / Bloggblad säger så här ...

Hej
Förr, när jag jobbade heltid och hade fullt upp med hemmabarn/skjutsningar/körövningar så var jag uppless på det jobbiga vinterhalvåret med alla kängor, mössor, vantar och sånt och på förkylningar och VKS… då drömde jag om att flytta utomlands till sol och värme.

Men… det var då, och det går lätt att drömma när man inte tänker göra det. För efter att ha flyttat sönder hela min barndom och ungdom och några flyttningar i vuxen ålder som jag kunde vara med och bestämma över själv, så har jag landat för gott i Söderköping. 

Till infödingarna kommer jag aldrig att höra, det märker jag ofta när snacket som börjar med ”minns du…” kommer igång. Men det är så ljuvligt skönt att känna igen människor, heja till höger och vänster, småprata med ”gamla” bekantingar (för de känns så efter 36 år) och att känna sig riktigt hemma. Jag skulle absolut inte vilja börja om som främling och skaffa nya livssammanhang igen. Och stan är tillräckligt stor för att inte nån ska kommentera vad jag handlar.

Sen har jag lärt mig att bara älska de gråa disiga dagarna… och alla skiftningar i ljuset när det kommer. Mörkret som faller tidigt och når in i alla vrår i huset, det har jag lite svårt för, men om jag bara är ute under dagtid så fixar jag det. Att skrapa isiga rutor har sin charm det också…

Men framför allt älskar jag tillhörigheten. Jag fick aldrig någon plats som jag kan kalla ”mitt barndomshem” men nu har jag ett ”vuxenhem”.

Hälsningar
Marianne Bokblad

// Elisabet säger: jag förstår inte, texten blir mindre när jag klistrar in Mariannes rader, dom övriga har jag kopierat från kommentatorsfältet. Nåja, det går ju att klicka upp och få texten större.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar