Elisabet

Onsdag .....

Ledig dag, den första av tre ...., har ni hört det förut?

Det är underligt det här med tillvaron.
När jag arbetar är dom två sista timmarna den sista timmen rena helvetet; då har jag så ont så jag vet inte till mig, men det går ändå - det måste gå, för jag vill inte sjukskriva mig -.

Sen åker jag hemåt .., tar mig knappt ut ur bilen och än mindre in till huset (ofta kommer pv och möter mig och stöttar) .., ramlar ihop i loppisfåtöljen och blir sittande där i någon timme.
Det händer att värken då ger sig; eller så håller det på natten igenom.

M e n: var morgon när jag vaknar är värken borta!
Då kan jag - om inte gå som en vanlig människa nerför trappan -, så ändå, det fungerar!
Det är så helt ofattbart.

Alltså har den dagen känts bra.
Och jag gläds åt tulpanerna som håller på att blomma ut .., och jag har agerat vårdbiträde och servat pv med Alvedon och middag (han är ju sjuk).

Körde till affären och gjorde några skyltar som chefen bett mig fixa, men igår var det så mycket att göra, så det var bara att glömma nåt sånt som textning.
Här är en.

Vi hade ju bonusafton igårkväll och en av tävlingarna var att gissa hur många semlor som totalt såldes under förra veckan, ja, det är den skylten som är på bilden.
Semlorna hade Marie fixat och plastat - hon har arbetat på dagis och är påhittig -.

Sist av allt besökte jag fiskbilen som var onsdag står utanför butiksentrén.l
Där mötte jag Birgit och Valter som är de mest underbara kunder man kan tänka sig!

När jag var ny i affären och kände skräck inför det här med post och spel, då var Valter den som alltid peppade och sa snällord. Alltid! Och har man varit på semester eller sjukskriven en längre tid, ja, då möts man av en varm kram och välkomnande ord och det går nästan inte att beskriva hur mycket sånt betyder!

Om jag tänker efter har det - i varje butik där jag arbetat - funnits såna kunder.

I väntan på dansbussen till Tomelilla .... underbara människor och kunder!

I lilla affären i Ystad fanns det också såna.
Ser ni den långe mannen i vinröd kavaj? Han heter Jonas Nilsson och han var just en sån där som alltid var så vänlig.

Om jag frågade om han ville ha kvittot, då sa han alltid: "nej, jag litar på dig Bettan".
Bara en sån sak!
Och han sa det på ett så otroligt vänligt sätt! 

Nu är det kväll.
Vi har haft besök av friherrinnan som kört hit med sin fina Opel Astra och harry har smitit men blivit infångad (väldigt förvånad blev han ...) .., nelly har markerat att det är dags för middag (hon ställer sig helt enkelt vid matskålen och stirrar rakt fram) och jag har två lediga dagar kvar att njuta av.

Inte illa.