Elisabet

Tisdag ....

Så är allt som vanligt igen.
Pv ställer klockradion på fem och cyklar iväg vid sexsnåret och jag ligger kvar under täcket och lyssnar till P1-prat och nyheter om världens tillstånd, går sedan ner och hälsar på nelly som ligger ihopkurad på soffan .., fixar kaffe och frukost .., går på promenad med hundarna .., stannar till vid hästen som står ensam i hagen och han vet precis .., så jag tar fram påsen med äppelhalvor och morötter. Sedan några dagar tillbaka är han så fin i pälsen - nån har ryktat honom och det är som en ny häst - och han mumsar i sig det jag har med mig och låter mig klappa honom på kinden och jag tänker att vi nog ändå har blivit liiiite mer vänner. Eller att han accepterar mig. Eller litar på mig.

I motvinden drar det kallt mot kinderna och innan vi har kommit hem anar jag snöflingor i luften, men det är knappt märkbart.

Igår jobb tillsammans med Malin - som alltid på måndagar och tisdagar -.
Innan jag bytt till arbetskläder står jag ute på lagret och småpratar med Erik och Hampus. Vi pratar om Skam - den norska serien - och vi ler alla tre .., tänk, att en tv-serie på något sätt kan förena.

"Vilken karaktär tycker du bäst om ...?" frågar Erik och jag tänker efter en stund och säger att egentligen tycker jag om alla, men i Nora känner jag igen mig lite, lite och ändå inte och utanpåtuffaste pojkarna var aldrig mina favoriter, nja, "jag tycker Jonas är himla sympatisk", säger jag. (Hade någon frågat mig efter avsnitt två hade jag sagt William :) Och Sana är underbar!

Och vi pratar om det här med vad man förväntar sig.
Att vi alla (även Malin) tänkte att nu blir det nog ett helvete för Isak när han kommer ut, men så blev det ju inte alls och hur skönt det är att allt inte består av intriger och hat, utan .., ja, att det är så medmänskligt på många plan.

Nu har jag ju sett alla tre säsonger och det är nog tur att det blir ett långt uppehåll, ty när jag går förbi frysdisken och ser facket med kladdkakor, tycker jag för ett ögonblick att det inte står kladdkaka utan klamydia på förpackningen!



Häromkvällen satt jag i soffan och bläddrade i ett reklamblad för Vuxenskolan.
Och tänka sig .., igårkväll anmälde jag mig till italienska för nybörjare i Falkenberg.
Tio lektioner om 90 minuter vardera.Onsdagkvällar mellan halv sju och nio.
Vilken tur, onsdagkvällar är jag ju alltid ledig.
Kanske följer Viveca på jobbet mig, hennes pappa är nämligen italienare och när jag berättade om dom här tankarna igår, ropade hon "Bettan, jag är med!" Hoppas att hon hakar på!

Den som har läst här under lång tid, ja, den vet att jag älskar filmen "Italienska för nybörjare"; en dansk film. När jag levde som ensamseglare och besökte dejtingsidan, då diskuterades ofta vad man tyckte om för filmer. Jag minns en man som kunde nästan varenda scen från just den här filmen och Kent i Växjö delade också min förtjusning för den.
Pv däremot, han somnade nästan ,-)
Där ser man .., det viktigaste är inte att man tycker lika i allt; det gör vi för övrigt inte heller och det kan bli hetsiga diskussioner här i det gula huset. Nåja, det går bra ändå!

Nu mot pyttipannan och tack Eva på Frösön för härligt samtal!

Nye generalsekreteraren Guterres och Olof Skoog. Nej, jag var inte där och tog bilden.

(Såg en glimt i tv från säkerhetsrådet i FN. Ååå, ack att man hade fått vara en fluga på väggen och följa med i vad som händer! Och den nye generalsekreteraren såg ut att vara en godmodig man, jag ska se om Olof Skoog har ett twitterkonto så kanske han berättar lite).