Det var många människor runt vår värld som tackade för sig igår.
Hans Rosling var en av dem och jag blev så vanvettigt förvånad; jag hade inte hört ett knyst om att han har varit sjuk och inte har jag sett honom i tv på länge!
När jag tittade in på Roslings twitterkonto, fick man verkligen se vilka avtryck den mannen gjort i människors liv.
Men det var inte bara Hans Rosling och tusen och åter tusentals andra människor - okända eller kända - som gick hädan.
Danske Sven Asmundsen försvann också.
Hundra år hann denne entertainer bli och då får man väl vara tacksam för att ha fått vara med så länge och en ny kärlek fann han också på ålderns senhöst.
Någon gång i mitten av 70-talet - då, när vi bodde i Kungsängen - uppträdde Ivan Renliden, Putte Wickman och Svend Asmundsen i en kyrka någonstans i trakten, var kommer jag inte ihåg?
Frånsett att jag hade en gräslig hosta och hela tiden kämpade för att i n t e störa, njöt jag storligen av alldeles underbar musik!
Svend Amsundsen var inte bara en hejare på violin, han var också rolig.
Lite småfilurig humor så där.
Danska tidningen Billed Bladet skrev så här om honom .., det handlar om att honung kan vara hemligheten. Nu vet vi.
Svend Asmussen: Honning er hemmeligheden
Da Svend Asmussen i sommer fyldte 99 og et halvt år, røbede han i P1-programmet "Eksistens" en anden hemmelighed bag sit lange liv. Daglig indtagelse af honning.Hver morgen i de 14 år, han og Ellen har kendt hinanden, har han lavet morgenmad til dem begge: Et kogt æg, et stykke rugbrød med smør, ost og Kalles Kaviar, en kop kaffe og et rundstykke med smør og honning. Og honningen er særlig vigtig.
- I alle mine 99 år har jeg spist en lille smule honning hver dag. Jeg har en teori om, at det i det lange løb er meget vigtigt at spise lidt honning hver dag, pointerede han i P1-programmet.
Svend Asmussen voksede op i en velhalvende grosserer-familie på Østerbro med fire ældre brødre og en lillesøster. På et tidspunkt havde familien besøg af en østrigsk musikprofessor, der så på lille Svends hænder og meddelte, at enten blev han bokser eller violinist. Han valgte klogt nok det sidste, selv om han også havde stort talent for at tegne og modellere. Faktisk nåede han at studere billedhuggeri på kunstakademiet i 30'erne, inden han blev fuldtids-jazzmusiker med egne ensembler. Der var flere penge i at underholde.
Vilka giganter bägge två - var och en på sitt område!
SvaraRaderaJag blev också väldigt förvånad när jag hörde det på radion igår att han avlidit.
Han var en fantastisk "ögonöppnare" och pionjär på områden.
Jag var också och lyssnade på deras kyrkokonsert någon gång på 70-talet. Mamma var med och arrangerade konserten i Nässjö där vi bodde och jag fick deras autografer på programbladet.
SvaraRaderaHans Rosling var en fantastisk folkbildare.
Kanske man skulle satsa på ett par skedar honung varje dag! Men allvarligt talat tror jag att livslängden mest hänger på generna. En ynnest att få bli 100 år, förutsatt att man är någorlunda frisk. Hans Rosling fick inget långt liv, men hann med att påverka oss människor på ett mycket positivt sätt. Honom kommer jag att sakna.
SvaraRaderaRuta Ett: ja, man hade ju inte hört nånting alls om någon sjukdom - i alla fall inte jag -!
SvaraRaderaAnna-Lena: tänk, du också! Kommer du från Småland, egentligen? Eller dina föräldrar?
norbergianblue: det tror jag också - det där med generna -.
Min pappa var i det närmaste nykterist, rökte inte, motionerade flitigt, åt måttligt, var inte det minsta överviktigt. Höll sig helt enkelt i trim. Goodbye med honom vid 66 års ålder. Andra kunde röka john silver utan filter i åttio år och rumla omkring på byn och ofta vara onykter. Den människan levde länge, länge.
Nej Elisabet, ingen anknytning till Småland mer än att pappa fick jobb där när jag var 10 år.
SvaraRadera