tisdag 7 februari 2017

Så här svarade ni, ja, om att hoppa från tio meter


Friherrinnan som älskar att bada, men inte att hamna under vattnet:
"Fortfarande, aldrig i livet!"

annanann. Nix, nix, nix.Jag målade uthusen hemma hos pappa förrförra sommaren, och stod i en bur upplyft med lastaren och målade högst upp i gaveltopparna, med fötterna kanske tre meter över marken och huvudet därmed närmre fem meter över marken. Det var okej men högre hade jag inte velat. Det är nog ungefär den höjden jag har vant mig vid, har stått på många hölass som blir ungefär så höga också. Man kan säga att egentligen är jag höjdrädd, men höjder jag är rädd för börjar först efter tre meter!

PS. Men fysiskt var jag definitivt inte ett dugg mera orädd som barn. Å de hemska sakerna man skulle göra i gymnastiken. Jag har som vuxen lärt mig göra saker i yoga som jag hade varit livrädd för som barn. Men då har det förstås hjälpt att jag nu inte drar mig för att erkänna att jag är rädd och att jag därmed kunnat be om hjälp att gå framåt lite i taget. DS.

Agnetha i Skellefteå ... Jag skulle aldrig i livet våga hoppa. Blir yr när jag står på en stol.



Och här är några västerbottenspojkar som hoppar från Obbolabron.
Gud, så hemskt!

Gunnar i Vaplan Jag har varit upp på tian, men klättrade stegen ner igen. Det är verkligen skithögt när man står där uppe :-)

Ulrika ... Jag är gräsligt höjdrädd (det är hemskt redan i bordshöjd) och dessutom fullständigt livrädd för vatten så....NEJ! :-)



Dessa pojkar .., varför måste man ge sig in på nåt sånt här?
Jag vet att min egen Anders har testat det här i Skåne, tur att man inte fanns i närheten. 

Eva på Frösön .. ALDRIG! Jag har med åren blivit fruktansvärt höjdrädd. När jag såg den lilla filmen pirrade det obehagligt i mina ben, alltså bara av att se dem stå där. Sen är jag också rädd för vatten, har blivit med åren kan sägas. Så svaret är m a o ett självklart nej.

Cruella/Helena ... Jag är inte precis höjdrädd, däremot är jag nog lite kroppsligt feg när det gäller saker jag inte lärt mig behärska. Jag simmar utan att tveka i mörka okända vatten, jag dyker gärna under ytan men aldrig aldrig skulle någon få på mig ett par dyktuber! Och fallskärmshoppning står jag över utan att tveka liksom bungyjump. i den kategorin hamnar nog hopp från tian också, även om jag utan problem hoppar från tre och kanske fem meter. Det finns i och för sig viss möjlighet att öva stegvis... Men jag har sett folk slå sig ganska rejält från tio meter, så det har gjort mig rädd.

Rexxie  Jag har gjort det i min ungdom i samband med tagandet av Magistermärkena, men numera skulle jag aldrig göra det! Är numera till och med tveksam till stegar och tak och sånt...

Anne i Mantorp  Jag hoppar om jag får 1 miljon, kanske till och med 500 tusen, men annars - aldrig i livet!!!

ellem i Skellefteå  Icke!!

Tack till er alla! Ni är verkligen så underbara!


2 kommentarer:

  1. Jag hoppar inte ens i från bassängkanten. Inte pga höjden utan för att jag inte vill få huvudet under vattnet. Det hänger ihop med en barndomsupplevelse. Kan doppa huvudet om jag står och har fotfäste så att säga.ellem

    SvaraRadera
  2. Jag tror inte att jag hoppat från nåt så högt, men som barn, längst ute vid badhuset på Ribersborg i Malmö, var det förskräckligt högt att hoppa från kanten! Åh, vad jag länge jag stod och tvekade innan jag plötsligt upptäckte att jag hade gjort det - vet inte om jag föll eller tuppade av... men sen vågade jag ju efter det.

    Vet jag bara hur botten ser ut, så har jag (hade!) inga problem. Men... till skillnad från Cruella har jag värsta "bottenskräcken". Min fantasi går igång direkt om allt farligt läskigt som kan dväljas under ytan och vänta på mig... Jag måste absolut ha en förbadare då!

    SvaraRadera