Tiden rusar iväg, som alltid!
Sju dagar är det nu sedan jag låg på operationsbordet och allt som har med den biten att göra är så ångestframkallande, så jag blir ofta illamående bara vid tanken. Och inte begriper jag varför heller.
Men nu är jag ju hemma och när solen strålar som allra mest tar jag kryckorna och går försiktigt, försiktigt nerför backen och så bort till stoet i hagen, tvärs över vägen. En bit bort bara.
Fort går det inte, men långsamt.
Och jag blir stående en stund och lockar på henne .., men hon kommer inte förrän jag lagt ifrån mig kryckorna och då kan vi gosa en bra stund.
Jag kliar hennee bakom öronen och på sidan och jag pussar på mulen och den är varm och len och det känns som om jag skulle vilja krypa in i hagen och sitta där i en fåtölj intill henne.
När orken tryter, slår jag mig ned vid lagårdsväggen - mitt emot hagen -, på som en cementavsats.
Solen i ansiktet!
Där sitter jag en stund och begrundar tillvaron och tackar högre makter för att det bara rör sig om en ny knäled; det hade kunnat vara så oändligt mycket värre.
Knatar sedan hemåt.
Sakta.
Sakta.
Måste pausa i backen .., slår mig sedan ner på stentrappan och blir sittande där i kanske en halvtimme, kanske mera? Ser mängder av småfåglar flyga fram och åter till fröautomaterna .., hör såväl lärka som bofink .., och harry sitter hela tiden intill mig.
Sist av allt kommer friherrinnan på besök.
Det blir kaffe och smörgås och prat om ingenting och allt .., lite om jobbet, om tv-serien Bonusfamiljen ., hon visar sms-bilder från Thailand ... - där är en morfar som badar i ett turkosfärgat hav med lilla barnbarnet - och vi pratar om hennes stundande resa till Småland, till kalaset i helgen. I morgon ska det bakas en stooooor ostkaka, ja, alltså .., det ska friherrinnan göra och ta med sig.
Och ännu flödar solen!
Lyssnade till P1 i morse om vattenbristen i vårt land.
Skrämmande, är vad det är.
Att det blir torka i delar av Afrika har vi vant oss vid (vi - inte dom ...?), men här, hos oss!
Det pratas om ransonering och att ta drickvatten från större sjöar.
Ungefär så.
I min naivitet har jag trott att det inte kunde bli vattenbrist i Sverige/Norden.
SvaraRaderaHörde häromveckan att "de som bestämmer" på Gotland, redan funderade på vattningsförbud pga det låga grundvattnet.
Ja jag tror att vi har stora förändringar att vänta...
♥
Barbro
Ja det är vattenbrist här med, speciellt i Örebro.
SvaraRaderaSkönt att du är uppe och rör dig, det låter bra. :-)
Kram kram!
Ja, i likhet med Barbro och Ulrika ovan, så har jag så svårt att föreställa mig att vi skulle ha vattenbrist i Sverige.
SvaraRaderaJag har varit i Grekland ett otal gånger och där fraktades vatten i tankbåtar till öarna. Det kunde jag förstå med tanke på deras klimat. Men här i Sverige?!!
Tyvärr tror jag att vi kommer att få uppleva klimatflyktingar i en nära framtid. Främst från den afrikanska kontinenten, just på grund av vattenbrist/torka. Och i en avlägsen framtid kanske gotlänningar och örebroare kommer flyttande hit. Välkomna! :-)
vad härligt att du kan börja göra små promenader igen. Bor ni till vänster på bilden? Vägen som svänger? vattenbrist talar tydligt sitt språk, vi har förändringar att vänta p g a klimatet.
SvaraRaderaBarbro, Ulrika och Bert i Luleå: ja, det är hemskt det här med vattenbristen! I somras hade vi nästan inget regn alls och rabatterna var kruttorra i höstas! Min syster i Australien häpnar när hon hör om detta .., torka i Sverige!!??
SvaraRaderaEva på Frösön: ja, där svänger man vänster i kanske tjugo meter och sen rakt uppför backen till det gula huset!