Elisabet

Påskdagen 2017 .....

Ja, det är klart att familjens nytillskott ("familjen" = äldsta dottern med man och barn) blir det som gör oss allra mest glada och det kommer bilder på familjechatten och vi tittar och kommenterar och tänker att ååå, så roligt för Emil som kommer hem från Klövsjö ikväll och får träffa lille Charlie!
En liten videosnutt kommer också och visar valpen som träffar en fotboll för första gången och det var spännande kan jag säga.

Förmiddagen går åt till att bläddra i morgontidningen.
Att vara sambo med en lärare har många fördelar, men där finns nackdelar.
En sån är att vi alltid måste ta semester när det är som allra, allra dyrast på olika resmål.

I dagens DN hittar jag ett reportage från Alonissos i den grekiska ö-världen.
Att åka till Grekland eller något annat medelhavsland mitt i sommaren, ja, det passar säkerligen många människor, men om man inte vill ha fyrtio graders värme, så vore kanske slutet av september ett bättre val? Men då har ju pv ingen ledighet.

Nåja, jag tänker att om vi får vara friska och krya .., så om några år, när vi båda är pensionärer, då kan vi ju själva välja när vi åker iväg. Man får helt enkelt ge sig till tåls.

Familjesidan läser jag alltid.
Oftast skrivs det minnesord om män med Viktiga Befattningar, men det finns också annat.
En av flera systrar skriver här om sin/deras pappa.
Hjärtat blir varmt.

Och jag noterar att detta vill jag se.

Upptäcker min namne och tänker att ..., en gång blir det verkligen just så här.
Men förhoppningsvis inte idag.
Jag drömmer ju om Holland .,. om Utrecht, Amsterdam, Lübeck, Rostock och Amstelveen och den där grekiska ön förstås och en resa till någon ö utanför den skotska kusten.
Det är så mycket man drömmer om och längtar efter.
Sånt här, kanske.

Mitt på dagen kommer friherrinnan på besök och vi dricker kaffe och kalasar på Marias vrålgoda bullar som smakar som dom vi säljer i affären och som heter "Cinelle". Där inne, i växthuset, är det varmt och skönt och ingen plötslig havsbris som kommer farande med isande kall luft!
Jackor och tröjor åker av och harry och nelly gör oss sällskap.
På gräsmattan vippar sädesärlorna omkring och friherrinnan pekar på humlorna som surrar runt nunneörten och all scilla.

En ljuvlig påskdag blir det!
Rosenripsen blommar och jag inser att vi måste kapa den senare .., men oj, jag vad jag tycker om doften av dess blommor!

Och i rabatten skjuter klematisen fart!
Vilken tacksam växt!
Vi har tre stycken - samma sort - planterade i samma rabatt och jag fullkomligt älskar dem!
Lång blomning och våldsamt generös med allt det gröna.

För övrigt?
Inte fullt så ont i knäet som tidigare, men så tar jag det lugnare med övningarna.
Rent omöjligt är det att få upp det opererade benet i rak vinkel om jag t.ex. sitter på en stol; då känns det som om det är en spik längre upp i låret. Nej, jag tar det piano.
Sover bra om nätterna. Precis som Skalman har jag en sovklocka (i mobilen) som plingar till så fint när det är dags att gå isäng (men jag lyder inte alltid); det känns ungefär som när man var liten och mamma eller pappa (oftast pappa) sa att nu var det väl ändå dags att göra kväll.


Grannarna som kört ner från Stockholm har tackat för sig och åkt hem igen .., och friherrinnan berättar att i Steninge är det rena folkvandringen .., många som ska titta in på Göstas Café ., andra går nere vid havet och ut till Storaskär .., och det är påsköppet i Skepparstugan och blir säkerligen många besökare även där och så är det där alla som bara är ute och går i vårsolen.

Ja, ungefär så har vi det.
Hoppas att ni andra har det bra!