Det allra roligaste med att ha flera hundar i huset, det är att se hur finurligt dom agerar tillsammans.
När Charlie dök upp häromkvällen, var Harry sååå förvånad och småmorrade och reste ragg och vad var nu detta ...? Maria, som han tycker så mycket om, hade med sig en ANNAN hund; en helt ny bekantskap!
Nelly brydde sig inte alls.
Efter någon timme bara, knappt det, hade rollerna fördelats.
Charlie lade sig hela tiden platt inför Harry och strök sig mot honom och visade på alla sätt och vis att det var Harry som bestämde.
Igår lekte dom obehindrat ..., och igårkväll när Harry hade krupit ihop på soffan, ja, då kröp Charlie upp och låg nära, nära, nära .., och Harry hade huvudet på Charlies tass.
Natten mot idag låg Charlie - som igår - hos sin matte här nere i Gunnars rum.
Men så, vid halv åtta kanske .., hörde jag på Harrys steg hur otroligt glad han var .., jo, då hade han den där lille krabaten i släptåg och ville liksom visa upp honom .., så där .."titta, han kan följa mig upp för trappan!"
Ja, det är så helt underbart, så det är inte sant!
Ja hundar är underbara att se tillsammans. Och vilken liten goding Charlie verkar vara.
SvaraRaderaMånga undrar varför jag aldrig skaffat hund. Jag gillar hundar och hundar gillar mig. Men så är det ju det där med allergi. Vissa hundar reagerar jag inte alls för. Men det finns andra som ger mig snuva och irriterade ögon. Sedan är det ju det där med bundenheten också. Jovisst - Det finns hundpensionat.
SvaraRaderaEvas blogg: du vet ju hur sjåpig jag var när vi kom till er och Otis med harry. Nu, när han upptäckte den här lille krabaten så morrade han och reste ragg och jag var jätteorolig, men ååå, så dom löste det på ett bra sätt! Det där samspelet tycker jag är så intressant!
SvaraRaderaBert Bodin: man blir VERKLIGEN bunden och jag har sagt (eller vi), att någon fler hund kommer vi inte att ha, fast kanske pv skulle vilja ...
Jag har haft hundar i princip i hela mitt liv, frånsett några år då jag var ensamseglare och vet hur knepigt det är att resa bort osv. Men glädjen i att ha dem är ju UNDERBAR!
Det är två sorters liv helt enkelt. Jag har också haft hund sedan jag var liten och bara varit utan kortare perioder när de "levt färdigt". Vi kanske inte heller skaffar någon mera hund efter vår snart nioåriga pudelflicka. Bekvämlighet och passningssvårigheter bl.a. Men livet utan hund kommer att bli otroligt mycket tristare på alla plan. Vardagsglädje med hund kan inte beskrivas, kan bara upplevas! Perfekt för pigga pensionärer dessutom Berndt😜
SvaraRaderaMonet: det är mycket tudelade känslor när det gäller sånt här. Eller egentligen inte - jag älskar att ha djur omkring mig - och skulle gärna ha tre hundar om det ginge, men då är det ju det där att när man reser bort .., det är stört omöjligt.
SvaraRaderaHar man vuxit upp med hundar eller katter, tror jag att det känns naturligt att fortsätta med dem. Av mina tre barn, har nu den äldsta hundvalp, vi norpade ju Nelly (men AP har häst) och Anders vill verkligen ha hund, om det fungerar rent praktiskt och det gör det ju inte nu när båda arbetar heltid.
Det här med att ha både hund och katt, det tycker jag är det bästa!