Elisabet

Onsdag ....

Edvins dotter.

En lugn förmiddag.
Lyssnar till nån slags coffeetable-jazz som passar mig alldeles utmärkt.

Åker till affären .., handlar .., tittar in på lagret men där är bara en massa varor som ska plockas upp och i charken står Anne-Marie och gör i ordning sextiofyra beställda mackor ..., i kassan är Malin upptagen med ett postärende och Hampus har kassa två och en äldre dam har bråttom och tycker att ännu en kassörska borde ställa upp och ta postkassan.

När jag är nästan klar, upptäcker jag Ulrika som väntar på sin tur ., jo, nu kommer hennes varor på bandet och jag frågar hur hon har det och hon ser trött ut och säger att det är väl så där, för hennes pappa har gått bort, ja, bara alldeles häromdagen.

Jag funderar på att säga att jag beklagar, men det låter så ..., futtigt, så jag packar i hennes varor i stället och ställer dem i vagnen och så blir vi stående i foajén och pratar en stund och hon berättar om sin pappa som hette Edvin och blev åttionio år och bodde i Österbotten, i Finland.

Edvin.
Han hade arbetat som sadelmakare och varit sjuk i många år och jag frågar hur han var och hon berättar med sån värme i rösten om en man fylld av energi, då, när han var kry och hon berättar också om sorgen att hon inte hann hem, men där finns inget ouppklarat mellan far och dotter, nej, det är inte det, men ändå .., den är mer den där känslan att hon hade velat vara med till slutet.
Och nu är såväl hennes mamma som pappa borta.

Efter pratet handlar jag lite av fiskhandlaren .,. en stor, härlig makrill till friherrinnan till exempel och en stund senare bjuder hon på kaffe i vackraste porslinet och där är nybakat vetebröd och bondkakor och vi sitter i hennes vardagsrum och småpratar lite .., och sen hemöver (då har jag med mig färskt vetebröd och kakor till kvällskaffet, nu blir pv lycklig!) och i morgon blir det lamm-middag här i det gula huset.

Och från Spanien kommer en bild med fyra handavtryck i sanden och jag gissar att handen längst till höger tillhör hon som fyller år idag - AP - , möjligen att det kan vara den tredje från vänster, nej, det tror jag inte.

Ungefär så har den här dagen tett sig, fram till nu.
En hullerombullerdag.
Någon har förlorat sin pappa .., någon annan är på semester .., andra har återvänt från semester i Ungern .., en är överlycklig över sin hundvalp .., det är kyligt ute och det är den tionde maj.

Det är väl det är som är livet.
Förstås.