Idag klockan 14.00 är det begravning i kapellet i Vilhelmina.
Då ska mina tre kusiner - Agnetha, Ingalill och Ulrika - och deras äkta män och alla barnen och barnbarn också, ta farväl av sin mamma, mormor, farmor och svärmor.
Därmed är hela syskonskaran - tre från den Vesterlundska sidan och tre från Bergmansidan - borta.
Mormor Betty var den gemensamma nämnaren.
Så många gånger har jag skrivit här om moster Lisbeth och vad hon kom att betyda för mig.
Alltid rar och snäll .., omtänksam, rolig, med filurig blick.
Nästan en hel rävfarm bakom öronen hade hon.¨
Från mammas album har jag tagit den här bilden.
Det finns kanske en anledning att min mejladress är bisse151.
Om jag hade varit på plats vid minnesstunden, då hade jag klirrat i kaffekoppen, rest mig upp och berättat för kusinerna och dom andra om hur mycket en människa kan kan komma att betyda; även om man inte ses dagligdags.Jag skulle också ha berättat om känslan av alltid vara välkommen ..,om glädjen i att sitta vid hennes köksbord .., eller när jag växte upp och hörde mamma stå i hallen och telefonprata med Lisbeth och hur glad mamma alltid lät just då.
Med moster Lisbeth kändes det alltid t r y g g t.
Och man kände sig älskad.
Framför allt det sistnämnda.
Jag håller med dig till 100% Jag pratade med maken om att åka upp men han måste vara på sitt jobb och då blev det en blombukett istället till lilla moster som var den sista av barnaskaran som nu har lämnat oss.
SvaraRaderaKram från kusinen