Elisabet

I Skallkrokens hamn .... 

Mitt på dagen tar pv harry och bilen och åker till båthamnen, i akt och mening att städa upp i segelbåten och fixa till det som inte hanns med innan vi gav oss av norrut på kalas.

Ett par timmar senare gör jag i ordning kaffe i termos och tar med några av Marias goda bullar och så blir det en cykeltur som är ungefär lika lång som till affären, kanske åtta kilometer? På höger sida har jag havet och ett ljuvligt sädesfält där det vajar så fint på åkern ..., som vågor nästan!

Oj, så pv har jobbat och städat!
Det blir fika i sittbrunnen och efter någon timme får vi påhälsning av Eva från Tyresö, tillsammans med hennes Långe Man och barnbarnet Karin, en pigg och vetgirig liten tös som gosar med Harry och vill att vi ska tävla och se vem som kommer på flest djur som börjar på bokstaven B, till exempel. Härligt med småttingar!

Harry är inte världens modigaste hund. Inte för en sekund hade han klarat en test som polishund, men han är bra på mycket annat; att spänstigt och utan minsta bekymmer ta sig ombord eller hoppa till bryggan, det är inga som helst problem!
Medan husse rengör gasolspisen och putsar luckor, vilar Harry.
(Att gå ner i kajutan, det vågar han emellertid inte .., fyyyy, så hemskt!)

Intill pv:s båt (tillverkad 1972) ser det ut så här.
Fina båtar allesammans.

Liiiite orolig blir allt harry när husse lämnar båten ..., det gäller att hålla samman flocken om man har gener från vallhundssidan! Visste ni det inte, så är harrys mamma matte en border-collie.

Och så ringer min mobil!
Det visar sig vara min före detta svåger Conny som med sin fru Carina och dottern Martina nu är på väg hem till Göteborg och då beslutat sig för att titta in och hälsa på, nu står dom utanför det där gula huset på kullen och undrar var vi är?

"Kom hit!" säger pv och det är vad dom gör.

Så  u n d e r b a r t   roligt!
När jag började sällskapa med mina barns pappa Tommy, då var Conny sju-åtta år bara och senare kom han upp till Malå och sommarjobbade i skogsplanteringen och innan dess var han och kusinen Kent nån slags sommarbarn hos min mamma (också i Malå) och ägnade mesta delen av tiden åt att fiska.

Ibland när man lämnar ett förhållande och blir ensamseglare på livets ocean, då kan det hända att man förlorar vänner. Så blev det i alla fall för mig. Såna som varit nästan ens bästa vänner slutar att höra av sig och hälsar inte när man möts på stan. Men mina före detta svågrar och inte minst svägerskan, dom har alltid - precis alltid - varit som änglar var gång vi mötts och med den allra största värme har dom tagit emot pv! Tänk, vad sånt betyder!

Så nu sitter vi i båten och småpratar - på ena sidan göteborgarna - på den anda tyresögänget .., och solen strålar och kinden är varm ..,och jag tänker att såna här gånger känns det som vore man den lyckligare människan på jorden! Eller den rikaste.

Så tackar alla för sig och jag tar bilen och pv min cykel .., och med mig har jag en massa plastglas och annat som ska diskas upp - sånt som ska finnas i båten - och nu är det avklarat, allt medan pv klippt gräset. Fotboll på tv, något U21-lag som spelar .., och vi är sol,- och vindtrötta och harry sover gott, allt medan nelly går av och an, av och an.

En ljuvlig dag har det varit, denna den näst sista rehabdagen år 2017.