Om skådespelaren Michael Nyqvists död har jag inte skrivit en enda rad.
När äldsta dottern på vår familjechatt skickade en länk om vad som hänt, blev jag alldeles oerhört förvånad; jag visste inte att han hade varit sjuk och nu gick han ju bort alldeles för tidigt, men det är det många människor som gör.
Och nej, jag hade heller ingen direkt anknytning till honom som skådespelare.
Filmen som alla älskade - "Såsom i himlen" - tyckte jag inte alls om, men det var ju inte Michael Nyqvists fel.
Däremot kom jag glimtvis ihåg hans Sommarprat, då, när han berättade om hur han letade upp sin riktige pappa, han som visade sig bo i Italien.
Det programmet har jag precis nu reprislyssnat till och det ska jag säga; att det är ett rent äventyr att få följa med på den resan som han gör .., Michael Nyqvist.
Eller: den resan som han gjorde.
Ett helt underbart program!
Här är en länk tillbaka till sommaren 2007 och hans berättelse om pappan Marcello.
Michael Nyqvist var som en nära vän till mig fast jag aldrig träffat honom. Det finns några människor som blir så där nära både för att de är bra skådespelare och för att de verkar vettiga i sina åsikter.
SvaraRaderaDet är dock inte som dirigenten i Sådom i himmelen jag minns honom (jag mindes knappast att han spelade i den) utan som Harald Edelstam i Svarta nejlikan.
En jättefin skådespelare och en så intressant person. Finns en väldigt bra Värvet-intervju med honom.
SvaraRaderaDinah: ja, tänk att så kan det ju verkligen kännas! Jag har sett så få filmer och få serier (svenska) sedan jag träffade pv (inte hans fel), så jag kanske har missat mycket?
SvaraRaderaSteel City Anna: tack för tipset, Anna!
Jag kommer att sakna honom. Han hade någon slags speciell charm där i tv-rutan.
SvaraRaderaTänker att jag skulle gärna vilka sett honom på en teaterscen. Dramaten eller Stadsteatern eller något sådant. Men så blir det inte nu.
Tack Mikael säger jag. Tyckte du gjorde Millenium-filmerna så bra och Grabben i graven bredvid. Å mycket annat såklart :-)