 |
| Flytväst var tydligen inte att tänka på ... |
... skriver min syster i ett mejl, med inga andra ord än just dom.
En glad seglare, alltså.
Två segelbåtar byggde han själv - ja, på innergården där hans föräldrar bodde som pensionärer.
Jag minns att pappa kom ner till Stockholm och då skulle vi fika i båten som låg i nån hamn - på Hundudden om jag minns rätt - och knappt hade vi satt oss nere i .. ja, ruffen eller vad det heter, så började jag må illa.
Det bådar inte gott.
Ja men då blir ju en kanaltur perfekt för dig! Inga vågor då. Hoppa på i Sjötorp så blir det perfekt.
SvaraRaderaJag gillar ju inte heller vågor.
Turtlan: fast jag måste ju kolla förstås .., det kanske går bättre när jag uppe på däck ,-) (Tokspydde en hel natt vid en fisketur i Bohuslän .., vi åkte ut 1 på natten och innan klockan var 2 började jag kräkas .., kom i land på förmiddan, då var jag mer död än levande, men jag kan säga att vi var många som var sjösjuka! Det var en rundbottnad fiskebåt och det gick hemska dyningar på havet!
SvaraRaderaOm man är känslig som du Elisabet är ju inte ruffen det första man ska vistas i. Inte i dyningar heller. "Normal" segling med sån båt pv har ger inte sjösjuka, den skär genom vattnet utan att rulla. Lutar men det ger inte illamående. Eller tuffar lugnt för motor. Det bästa är att vistas i sittbrunnen så att du ser horisonten, får frisk luft och kanske kan börja hjälpa till med mindre bestyr, typ skota hem för att skingra orostankar på illamående. Det finns mycket bra tabletter att ta dessutom. Köksbestyr och kaffekokning i ruffen får du överlåta till pv. Nu är ju västkusten mest öppen havssegling, hade ni seglat på ostkusten hade du fått se vackra öar och fantastiska scenerier hela tiden som gör det hela värt det. Typ Grinda - hade du inte varit där?
SvaraRaderaMonet: den där fisketuren, det var en sån här dutt-dutt-båt som tog tjugotalet passagerare/fiskare, ingen segelvariant. Pv brukar mest segla i den bohusländska skärgården, ja, han har seglat på östkusten också och i Norge och till Tyskland och Danmark! Vi får se hur det går .., det lär inte bli några långa turer med två hundar och en katt i huset.
SvaraRaderaDet blir väl som det blir det där med gemensam segling för er förstår jag. Tänker mest på mina tre vuxna barn som alla är uppvuxna på sjön - det var vad vi gav dem i form av somrar, mina barns pappa och jag ,många veckor av sommarlovet i segel- och sen motorbåt, mest i Stockholms skärgård och neråt en bit och där sönerna sen fört de marina traditionerna vidare genom egna båtar och ständigt skärgårdsliv genom alla årstider och väderlekar. Och så "råkar" de ut för kvinnorna i sina liv som inte har lust, mår illa, är rädda för vind och vatten, inte ens vill pröva - särskilt inte när det kommit små barn . Min dotter som är gift med en genuin fransk erfaren seglare låter honom köpa en riktigt robust fransk segelbåt som nu bára får ligga härnere och guppa för dyra pengar i Medelhavet. För nu påstår hon att hon mådde illa och tyckte det var urtrist att "åka båt" som barn. Mannen och småpojkarna får åka dit och sitta i sittbrunnen ett par timmar, det är allt. Själv följer hon inte ens med trots att hon vet att det är hans enda stora fritidsinresse. Som han verkligen saknar.
SvaraRaderaMina söner har gett upp och sålt sina båtar och håller tyst om vad de tycker om det för husfridens skull - så sorgligt tycker både mitt ex och jag. Han gifte om sig med en havslivrädd kvinna men hon tuffade minsann till sig och lärde sig och de seglar än idag och har två nya pojkar som de förmedlat samma seglingsintresse till. Bengt och jag skaffade också båt trots att han var fullkomlig novis men hade de mest fantastiska skärgårdssomrar under ett par år vi också. Det blir ju som det blir men nog vill jag tipsa dig om att ändå pröva lite försiktigt - stor segelbåt är ju en helt annan sak än en liten Askeladden eller en rullande fiskekutter. Med erfaren skeppare ombord också. Du ska ju ändå inte vára hopp-i-land-kalle med dina knän utan kan lugnt bara njuta av färden. Och hundar är inga problem ombord alls - finns fina små flytvästar och de sover mest och sigge-katter klarar flera dygn i ensamhet. Hoppas ni får några trevliga provturer i sommar!
Ska bara tillägga apropå bilden av din svåger Janne att, nej, vid den tid då bilden verkar vara tagen, använde man inte flytväst vid "normalsegling". Barn kunde ha en slags korkvästar runt bröstet, det var allt.
SvaraRaderaJag vet eftersom jag är uppvuxen med detta och dessutom har en pappa som drunknade i en segelbåtsolycka 1960 i Bråviken knappt fyrtio år gammal. Han lämnade min då 35-åriga mamma med fyra små flickor varav jag varav jag var den äldsta, knappt 15 år. Trots denna katastrof har vi alla fortsatt våra olika sjöliv och min mamma tog senare flera seglings- och navigationsexamina och hade stor motorseglare i Blekinge skärgård med min styvpappa upp i sjuttioåren. Min systers äldste son är utbildad sjökapten och går på de stora världshaven, mitt ex är marinofficer precis som min äldste son.
Monet: jodå, jag ska mer än gärna följa honom ut på äventyr, även om det kanske inte blir så långa resor till en början. Och nu, när han inte har flimmer, känns det mindre oroligt :)
SvaraRadera