Så har vi cyklat till Heiligendamm, sex, sju km härifrån och känt oss som hemma, ja, om man med hemma menar Ystad!
Det enda som var annorlunda var att här hade vi solen i ryggen.
Intill oss huserade en fritidsklass och där var det minsann ordning och reda! På given signal kom alla barnen och satte sig på led, därefter blev det bad i havet. Den enda som ideligen fick tillsägelse var "Cassandra", som tydligen inte kände för att gå i samlad tropp.
Och vi hittade lena stenar och såna som Emil kallade för "lakritsstenar" och samlade i en liten hög i mitt knä. Det var min allra första sommar som ensamseglare och allt kändes ovant. Ett tjugosjuårigt äktenskap var tillända och ett trettiofyraårigt förhållande. Det är lång tid det. Nu är vi bästa vänner.
Nu tänker herr pv och jag själv ta bilen till Rostock och se oss omkring lite. Det är UNDERBART att cykla, men batteriet räcker inte dit och tillbaka när vi nu redan cyklat dryga milen. Fortfarande solsken! Och ljuvligt med semester!
Ser underbart ut!
SvaraRaderaSteel City Anna: det var det också! Ljuvligt!
SvaraRadera