Sms:ar Marie på jobbet och meddelar att jag blir hemma i morgon och det är nästan så att jag ber om förlåtelse, fast man inte behöver.
Att efter tre veckors ledighet ringa och sjukanmäla sig, det är så ångestfyllt så det är inte sant!
Av henne - schemaläggaren - får man de allra raraste svar.
Jag undrar om hon förstår hur mycket det betyder?
I morgonbitti ska jag kontakta vårdcentralen och höra om jag kan få slemlösande hostmedicin, sen ska det väl ändå ordna sig. Emils halsont-hosta-förkylning svepte över åtminstone två av oss övriga: såväl mamma Maria, som mormor, dvs jag själv.
Alla tre har vi nu varit däckade.
Är däckade.
Och någon gång, kanske innan pensionsdagen infinner sig, ska jag lära mig att man faktiskt inte rår för att man blir sjuk.
Stenarna vi plockade i Heiligendamm.
Nästa gång du har ångest för den saken så kan jag berätta om folk som verkligen utnyttjar det, som du är livrädd för att verka göra, och utan samvetskval tycks det.
SvaraRaderaKryakramar😘😘
SvaraRaderaFräs!
SvaraRadera😤😩🤒