Elisabet

Ännu en resumé ....

Igårkväll var det surströmmingskalas (ja, kalas och kalas ...) här i det gula huset och så här såg det ut när jag försiktigt öppnade den ytterst väljästa burken. Harry stod intill och slickade sig om nosen .., jo, jo, kanske seglar det omkring norrländska gener i hans lekamen?

Under ganska lång tid har jag följt instagramkontot "Destination Halmstad", där människor får bidra med bilder från Halmstad med omnejd och den som sköter kontot - Erika - hon håller alltid en så vänlig ton mot dom som tagit bilderna och hela kontot utstrålar värme.
Nåväl, denna Erika visade sig komma från trakten av Höga Kusten i Ångermanland och på sin egen sida skrev hon en dag om sin längtan efter surströmming. Då slog jag till.
Jo, jag frågade helt enkelt om hon hade lust att dela en burk med mig (pv säger prompt nej till fermenterad fisk) och det kunde hon.
Igår blev det av!

Det blev en fin kväll och vi flyttade in bordet till den inglasade delen av altanen - det var första gången - och kunde sedan sitta där ett par timmar! Så underbart härligt!

Och vi fick ta del av en vilt främmande människas liv och leverne .., om hennes arbete med att marknadsföra Halmstad .., om biljettförsäljning till olika evenemang (påminde en hel del om sportigajennys arbete), om olika dataprogram, om arkivering, om flytt till Vilhelmina och Falköping och sedemera Halmstad .., om hängmatteövernattningar i skogen, om norgeresor, camping, studier, ja, om hela livet.

Då husets herre vare sig äter sill, Janssons eller surströmming, fixade han till en fläskpannkaka till sig själv (ja, gästen fick ta med sig hem till dagens matlåda).

Att man inte kan gå rakt igenom skjutdörrar av glas, ja, det hade Lilla pigan aningen svårt att förstå så hon gick lite av och an på altanen och hoppades förstås på pannkaksrester.

Vid niotiden skjutsade jag hem Erika och nu är det fredagmorgon och oron har legat som en våt filt över mig, då vi inget hört från Maria om hur det är med Emil och hans blodproppar.
Jo, precis nu kom ett sms!

Igår genomgick Emil något som kallas för trombolys - i ett försök att lösa upp propparna - han får morfin mot smärtan och benets omkrets har i alla fall minskat något.

Idag väntar nya undersökningar i "hybridsalen".  Bilden är just från Södersjukhusets hybridsal och det är dit han ska vid tolvtiden.
Maria avslutade sms:et med: "GRYMT BRA personal här!!!!" och AP svarade genast: "Nu vet du hur viktig du är på jobbet".
Ja, så är det förstås.
Vänlighet och omtanke och professionell omvårdnad betyder allt.

En timme senare: ... har febern stigit igen!