Elisabet

Dagens fönster ....

"Behöver ingen närmare presentation. 

Tog bilden i förrgår. (söndags)

Kram på dig!/Solbritt"

// Elisabet skriver: tack Solbritt! Du  a n a r  inte så många känslor den bilden satte fart på! Bakom dessa fönster (och ytterligare två) tillbringade jag sju år.  Jag var fyrtionio när jag flyttade in; då hade såväl min mamma som min dotter bott där, jag blev liksom nummer tre.
Nyskild.
Ett helt nytt kapitel i mitt liv skulle skrivas.
Så mycket ängslan och oro som singlade omkring i den lägenheten - i alla fall till en början - men också, så mycket glädje!
Så många möten!
Och på ett sätt mötte jag även mig själv.

Att flytta från ett hus som man älskat, till en liten etta i stan .., vilken omställning!
Så jag gjorde mig en egen liten täppa på trappan ut mot gatan och planterade stockrosor utanför fönstret, till vaktmästarens förtret.

"Hur skulle det se ut om alla gjorde så?" sa han uppbragt.

Ja, förmodligen skulle det bli himla trivsamt.

Lägenheten hade en gång varit blomsterhandel och aldrig har jag väl haft finare pelargonior än under tiden på Regementsgatan!
Och herr och fru Undulat flög fram och åter mellan fönsterna och flög aldrig ut, trots att dom hade möjlighet.

Tvärs över gatan låg Fridhems Livs där jag kom att arbeta under tretton år.
Så många rara människor som man lärde känna!
Ofta hade jag fönstren ställda på glänt eller på vid gavel och kunder från affären passerade och hojtade hej. Så mycket värme som kom inseglande i den lilla ettan!

Och där utanför pågick livet.
Det var filminspelningar (Wallanderfilmerna) och gatukontorets personal som kollade att allt fungerade. Och i huset på andra sidan - det grå - var det damfrisering.

På andra sidan gatan, alldeles vid affären, samlades det här glada gänget när det var dags att åka till Tomelilla på dans. Finklädda. Upprymda. Vinkandes. Och världens raraste kunder! Mannen i kavaj i mitten, han som står lite bredbent, heter Jonas Nilsson och ingen kund har väl någonsin varit så snäll mot mig som just denne Jonas.

Och från ett annat fönster i lägenheten hade jag utsikt mot Maggans second-handbutik och hennes hund Jonna som ofta låg och sov i skyltfönstret, eller som här, blir ompysslad av en tant vars namn jag har tappat bort. Femtio meter bort, bara runt hörnet, låg (och ligger ännu) Möllers bageri.
Hur många Milanokakor hann jag kalasa på innan flytten gick till landet Halland?
Många!

I lägenheten bodde även pElle - min katt - och på soffan tillbringade en husletarman från Stockholm en vecka - i alla fall nattetid - på dagarna sökte han efter drömhuset på Österlen.

På golvet i lägenheten har den STORARTADE madamen från Göteborg sovit ut (efter bloggträffen) och i loppisfåtöljen har Bettankax suttit och även Torun från Staffanstorp och Ulrika har tillbringat minst två veckor på Regementsgatan hos mig!
Och tänk ...., Bente från Hamar i Norge har också - tillsammans med sin son - tillbringat några dagar i just den lilla lägenheten!

Och bloggvänner från Östergötland och Jämtland har tittat in! Dit kom även en cykeltokig smålänning och hade med sig en blodtrycksmanschett.
Emil och Emma har sovit över, till mormors glädje.

Ja, den lilla lägenheten med sina outsägligt vackra fönster, den har verkligen en särskilt plats i mitt hjärta. Det har även ovanpågrannen Erik, som inte längre är i livet. Här vinkar han till oss från .., varifrån han nu är.

Handtaget till det som då var "min dörr".

Så här såg det ut sist jag tog en bild av trappan utanför lägenheten.
Tomt och öde.
Lite sorgligt.

Tack du snälla, rara, goa Solbritt för fönsterbilden som satte igång en hel lavin av minnen och känslor!