Elisabet

En annorlunda dag ....

Har man i hela sitt vuxna liv arbetat varannan helg - förutom då på semestrar förstås -, så blir dom där två lediga dagarna nåt alldeles extra. Och allra bäst är det på fredagkväll .., då ligger den där ledigheten framför en, ungefär som en skimrande liten present om vars innehåll man inte har en susning. Ja, om man nu inte har planerat nåt, alltså.

Det hade vi inte.

Och denna den första dagen arbetar pv med det inglasade uterummet .., vi åker till Slöinge och hämtar ut en trasmatta som jag beställt (blev fel nyans av rött .., den får ligga i köket) .., och pv köper virke på byggmarknaden .., sen hemåt via Getinge och Steninge och vid tolvtiden frågar vi om grannarna vill dricka kaffe med oss och det vill dom.

Egentligen är det kvinnans son som äger huset (det som en gång tillhörde Gun och Göran), men av olika anledningar har nu kvinnan och hennes man tillbringat ett par månader här i Stensjö och det är så himla trivsamt. Nu sitter vi ute på altanen och pratar om allt möjligt och vi får veta att mannen är Våg, och storebror, äldst av tre syskon och uppvuxen i en bruksort i Gästrikland och att han har  arbetat två år i Bagdad berättar han också.

Hans fru, hon som är blond och slank (och Lejon), är ett mittenbarn (fem syskon totalt) arbetade i sin ungdom som au pair i Nairobi i Kenya av alla ställen på jorden .., hon har varit gift med en officer och fick då lära sig allt om Hur Man Uppför Sig, men nu har det varit dom här två i många, många år.

Några timmar senare är det vår tur att bli bortbjudna.



Det är Ecke och Britt som är inne på sluttampen av sommarhustiden och vi bjuds på en päron/äppelpaj med vaniljsås och sitter i deras trivsamma kök och så ansluter sonen Jonas och då blir det en massa prat om resor och om den här filmen som fått så bra kritik - med Fares Fares - och Jonas säger att på det hotellet - Hilton i Kairo - har han en gång bott och jo, han tänker nog se filmen och det tänker jag också göra.

På fönsterbrädan - alldeles intill mig - ligger en fjärdedel av årets tomatskörd.
"Vi fick fyra tomater, det var allt!" säger Britt lite deppigt.
Och då blir det prat om hur smaklösa butikernas tomater är just nu och för övrigt hela vintern.

Längst till höger Britt .., som är en av de vackraste kvinnor jag någonsin träffat.
Ecke tycker om färg och har gröna chinos.
En kraftfull man är han, med naturlig pondus.
Båda har arbetat som lärare.

Och vi talar om olika resmål .., om ordning och reda i Tyskland .., om älgar som äter upp äpplen och Jonas säger att han härom dagen såg en älgko med två kalvar komma promenerande rakt mot busshållsplatsen i Stora Skipås och vi pratar om näktergalen som inte hördes i vår .., om det totalt ofattbara att någon - helt frivilligt - kan välja att bli nazist och vi pratar om hösthallon och om havsfiske.
"Någon hade fått hundra rödspättor!" säger Britt lyriskt och undrar om inte pv är sugen på att göra Ecke sällskap ut till havs för att lägga ut nät.

Ecke och Britts cyklar vilar sig mot husväggen ...

På diskbänken står en liten hink med nyplockade björnbär som ska förvandlas till sylt inför middagen - det är Jonas som har plockat dem - och så reser han sig upp och säger att han ska ner till stranden och ta sig ett dopp, kanske det allra sista för i år?

Jo, men det blev en fin lördag.
Mycket prat och mycket glädje.
Tillsammansglädje.