Så här såg det ut igår och det är väl ungefär på liknande sätt idag, men vinden har friskat i.
Friherrinnan gjorde mig igårförmiddag den äran och kom och bjöd på frukost och vi satt en bra stund vid köksbordet och pratade om allt och inget, men mest om det här med hur livet kan förändras eller liksom slå kullerbytta.
Och jag tänkte på arbetskamraten vars pappa idag ska begravas - femtiofem år var han - och mitt i allt pratet slog en tanke rot hos mig; den tvärväxte och plötsligt hade jag bestämt mig.
Det tog några timmar innan jag var på plats på jobbet, men väl där, skrev jag ett brev som lades på chefens skrivbord (dom var lediga) och meddelade att jag inte tänker arbeta hela nästa år fram till den ordinarie pensionsdagen i januari, nej, jag slutar just före midsommar. Räknar man bort fem veckors semester, blir det fem månaders tidigare avslut, men det tar jag.
Eftersom jag under hela mitt fyrtiosexåriga butiksliv aldrig arbetat heltid, jo, ett år kanske, så blir min pension inte nånting att vifta med, men jag tar det också.
För övrigt behöver jag inte mycket för att bli lycklig.
När jag hade bestämt mig - det gick på tio minuter - och skickat ett mejl till pv och berättat om mitt beslut, översköljdes jag av en glädje som inte på nåt vis går att beskriva! Och ja, jag älskar mitt arbete och jag tycker sååå mycket om kunder och arbetskamrater, men jag upplever en sån stress på jobbet, så där som att allt går i turbofart och håret lockas och ja, jag förstår det inte riktigt själv.
Men nu är beslutet taget.
Jag försökte hitta en bild som skulle illustrera den där frihetskänslan som singlade runt i hjärtat igår ..., det får bli den här, målad av Eva Grelsson på Frösön, men just nu kanske på Rödön.
Den föreställer övertecknad på cykel och där är pElle och där är lägenheten i Ystad och blommorna jag planterade utanför porten.
För mig en glädjebild!
Så är det här i landet Halland.
Helt rätt beslut! Jag tänker mig att sluta ett halvår efter, det blir ett drygt år "för tidigt". Har alltid arbetat heltid och nu känner jag mig rättså trött. ellem
SvaraRaderaellem: man kommer väl till en punkt när man känner att ..., nej, nu får det räcka :)
SvaraRaderaSkönt att höra att du bestämt dig och att det känns bra.Här har också fattats beslut.Maken blir 65 okt 2019,jag 63 feb 2020 då går vi båda två!!!!Planen är då att vi flyttar ut till landet.Känns oerhört skönt att ha fattat ett beslut.Pensionspengen blir väl så där men vi kommer att klara oss gott.
SvaraRaderaSå härligt det är när ett beslut är fattat.
SvaraRaderaTycker du gör helt rätt.
Vi har pratat mycket om sådant här de senaste 2-3 åren.
Man är så medveten om att varje dag nu är så värdefulla.
Genom åren har man sett/hört så många som pratat om hur de längtar till pensionsdagen, och så händer plötsligt något helt oförutsägbart...och all den där längtan blev det aldrig verklighet av.
Kram!
♥
walkaboutsweden-Barbro
Jag gick i pension den 1 juni och det är så skönt, njuter verkligen. / Agnetha
SvaraRaderaGrattis till ett bra och klokt beslut!!
SvaraRaderaJag är trött redan och är bara 35 ;) räknar dagarna till pensionen. Sen har jag arbetat dubbel heltid under 15 år om man räknar in heltidsplugg med jobb de första fem och sen 90-timmarsveckor så rent logiskt skulle jag inte ha så långt tills pensionen tycker jag. Grattis önskar jag och tycker man om djur och natur så kan man leva lyckligt billigt :) nån pension får jag nog knappt alls men som sagt, ingen ide att gråta över spilld mjölk och roligt kan man ha ändå.
SvaraRaderaDet var ett bra beslut! Jag känner igen mig i din lyckokänsla och frihetskänsla. Jag kände likadant för ca två år sedan då jag tog ett liknande beslut, och jag har inte ångra mig för en sekund. Allt föll på plats och jag mår så mycket bättre nu.
SvaraRaderaHeja Elisabet! Du har fattat ett klokt beslut som du inte kommer att ångra! Pengar är inte allt, livet och livskvaliteten är viktigast. Jag har ju slutat jobba den 1/9, och det ångrar jag inte. Tänk vad du får njuta av varje dag och berätta för oss alla som läser din blogg😄
SvaraRaderaPensionärskramar från Gerd i Norsjö 🌞🤗🐶🐾💐
Jag instämmer med de övriga här: grattis till ett klokt vägval!
SvaraRaderaVilket klokt beslut! Jag kan riktigt känna gladkänslan i dig. Pengar är bra men inte allt, man klarar sig ofta på mindre än vad man tror (jag vet). Kram. Och kul att min gamla bild är en glädjebild för dig.
SvaraRaderaHeja dig Elisabeth, vilket bra beslut! Det gäller ju livet, det enda liv man har - och pengar är inte livet.
SvaraRaderaKram Biggan i B, arbetsfri och glad sedan flera år :-)
Herre gud så skönt! Heja dig Elisabet. Livet är NU. Går inte i repris.
SvaraRaderaSjälv har jag 10 år kvar...
Eva på Frösön, Biggan i B och Mian: ja, det är så skönt så det är inte klokt, bara detta att veta ATT jag kommer att stå fast vid beslutet. Trots att det är länge kvar och mycket kan hända och trots att jag tycker så mycket om mitt jobb och mina arbetskamrater, så är det som att se ljuset i slutet av tunneln :)
SvaraRaderaJohn går nu i vår då han blir 66 och flyttar då ner till huset i Motala. Själv tänker jag inte jobba en dag längre än 61, det är ändå hela fyra år kvar tills jag också kan flytta ner. Vilket härligt beslut Elisabet. Grattis!!!
SvaraRaderaDet känns så skönt när beslutet är fattat. En lättnad och man kan plötsligt andas!
SvaraRaderaSjälv valde jag inte på det sättet, eftersom jag blev sjuk och jag fortsätter ju med STORARTAT! när jag har ork och lust.
Jag har också en fjuttig pension trots alla år som yrkesverksam, men sjukdomen tog mycket där.
Jag njuter dock av att känna mig fri och arbeta när jag vill och känner för det!