pojkar i skolan som ville kolla om man hade fått bröst
skräcken
hur man slogs för att ta sig loss
och lättnaden när man kom undan
snällaste pojken
som aldrig gjorde nåt sånt
hette Anders
det heter min son
och mannen som kom hem och hälsade på
i femtioårsåldern kanske
sprang och jagade mig och ville känna på tonårsbrösten
hade jag fått några?
bullerskrattade
var väl snäll egentligen
men ville klämma
och jag som låste in mig i badrummet
eller låtsades inte vara hemma
pappa sa att han bara skojade
den där mannen
eller äldre män i London
som kastade lystna blickar på mitt då femtonåriga barnbarn
horbocksblickar
rovdjursblickar
ogenerade blickar
vill-ha-dig-blickar
jag hade god lust att slå till dem
för övrigt - intet -
(jag fick verkligen tänka efter för att skriva det här ..., kanske beror mina bristande erfarenheter på att jag nästan aldrig är - eller har varit - i krogmiljö, knappt på dans heller .., och inte en enda av mina chefer eller arbetskamrater har varit påflugna).
Fint skrivet. Ja alla dessa äckelproppar som tror de kan ta för sig hur de vill. Och alla småpojkar som lärt sig att kvinnors kroppar är till för dem.
SvaraRaderaDet verkar som om inga kvinnor gått fria för dessa män.
SvaraRaderaI skolan, på discot, på fester, på bussen överallt hände det och man fick ständigt vara på sin vakt!
Mina pojkar berättar hemska historier om hur de fått rycka ut till flickors försvar mot bestar till män. Telefonen har ringt mitt i natten efter att någon blivit våldtagen av en främmande man, som drogat och sedan följt efter dem på vägen hem.
Jag är glad att mina pojkar är som de är!
Detta, till synes, plötsliga uppvaknande. På grund av en Hollywoodproducent.
SvaraRaderaDet förundrar mig.
Bert: nej, jag tror inte att det är ett "plötsligt uppvaknande", jag tror att det är känslan av att många nu berättar. När jag i London såg hur vuxna män nästan åt upp barnbarnet med rop och blickar, trodde jag inte mina ögon. Eller öron. Så respektlöst! Jag har väl inte varit tillräckligt attraktiv ,-)
SvaraRaderaEvas blogg: det där med hur det var i skolan tycks vara vanligt och man undrar hur det är numera? Är det likadant?
SvaraRaderaRuta Ett: kanske levde man (jag) i en skyddad verkstad hemma i Malå och sen har jag ju varit en hemmakatt, det låter ju som rena rama skräcken det du berättar!
Så bra skrivet Elisabet.Det är gräsligt det som får fortgå.Samtidgigt väcks minnen som man förträngt eller inte tolkat rätt.Jag tror många flickor och kvinnor mår dåligt också över kampanjen som pågår.Det man lagt bakom sig kommer upp till ytan igen på både gitt och ont.
SvaraRaderaJo, men med det plötsliga uppvaknandet menar jag just "att så många berättar". Det borde ju ha varit känt i långeliga tider, precis som du skriver.
SvaraRaderaBert som kvinna är det inte nåt man har pratar öppet om då mycket skuldkänslor är inblandade.Att man får skylla sig själv,onykter etc du vet vad jag menar.Man klassas som dålig tjej,kvinna för att man låtit det ske....män kan bete sig utan att dömas så har det alltid varit.Ex en kvinna som legat med många anses slampig.En man däremot anses erfaren🤔🤔🤔
SvaraRaderaDet är ju precis det som förundrar mig. Varför kommer "väckelsen" nu, om det har förekommit i "alla tider". Vems skuld är det?
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaBert: det är ju ett par år sedan som det diskuterades friskt, men jag tror som Babsan .., att det har på nåt sätt varit skuldbelagt. Och så har vi ju det här med sociala medier; kändisar som arbetar inom tv/showbusiness etc, ja, dom är ju i en maktposition och vem skulle flickorna ha vänt sig till? Nu finns en arena där ingen kan stoppa dem - kvinnorna -. Det twittras etc om den ene tv-kändisen efter den andra; skriver kvällstidningarna om det eller tv? Den sortens män finns förstås även där och vem vill då .., eller törs .. ta upp kollegors tafsande?
SvaraRaderaPs. Anders Borg däremot var ju lovligt byte för media Ds.
SvaraRaderaTja du Bert, kanske det förlöjligande och förminskande och skuldbeläggande man fått utstå när man dristat sig till att berätta om sånt "skoj" och missriktade "tecken på uppskattning". Hur går snacket bland män, är min ärliga fråga till dig. Är det vanligt män och män emellan att man diskuterar det utbredda problemet med sexuella trakasserier mot kvinnor och flickor?
SvaraRaderaDe flestas utsatthet är tack och lov INTE våldtäkter eller hotfulla handgripligheter utan just närgångenheter, slipprigheter och tafsanden med krystade bortförklaringar - hur många har till exempel inte blivit erbjudna MASSAAAGE för att man ser så spänd ut i axlarna där man sitter på sin kontorsstol?
Huvva.
Att det väller fram nu är också en solidaritetshandling - de kvinnor som är modiga och träder fram med namn och pekar ut mäktiga personer ska inte stå som ensamma obalanserade hysterikor utan humor. En vanlig reaktion.
@Helena.
SvaraRaderaMissförstå mig inte. Jag tycker det är ett lovvärt initiativ, som jag stödjer. Jag undrade bara varför det inte har sagts ifrån tidigare.
I min bekantskaps-/jobb-/vänkrets, där män med olika sexuell läggning finns, har jag aldrig upplevt att det talas om kvinnor på det sättet. Faktiskt.
Jag har jobbat på arbetsplatser ( vård) med uteslutande kvinnor.Men när man var yngre och ute i svängen fanns tendenserna redan då.Men det har blivit värre och värre.Det är som att allt är tillåtet på något sätt.Uttryck,språk i allmänhet gentemot kvinnor.
SvaraRaderaInte heller någon utegångare av rang, och har aldrig haft att göra med påflugna män i min närhet.
SvaraRaderaMen det där i skolan. På mellanstadiet hörde det till att killarna låg på golvet i duschen och tittade in under dörren till tjejernas dusch i gympasalen, och sedan kommenterade sin bedömning av kropparna. Eller, jag vet inte om de verkligen låg och tittade eller de bara hittade på det, men kommenterade gjorde de. Detta inom min klass som var snäll och vettig och där vi genomgående var hyggliga mot varandra.
Ta upp det med läraren? Som var en medelålders man med riktig magisterstatus. Tror jag inte någonsin föresvävade mig eller någon annan.
Det är så himla typiskt det där. Puberteten är ju spännande och konstig och full av nya upptäckter varje dag. Men tanken på att tjejerna skulle kommentera hur det stod till med killarnas målbrott och hår på bröstet och paket mellan benen, det är bara helt otänkbart. Ja, det är ju bra det, men att motsatsen inte är lika otänkbar är åt helsicke.
Att det väller fram så starkt nu tror jag beror mycket på att så många säger något, då vågar fler och fler.
SvaraRaderaOckså tack vare det arbete som Linnéa Claeson, Stina Wollter, Katarina Wennstam m.fl. gör. Dom sprider styrka!
Jag har varit med om sån här skit, i fler varianter än jag orkar räkna upp, så länge jag kan minnas. Det började när jag var 4-5 år, med män i familjens närhet. Det fortsatte med pojkarna på lekis som drog mig i flätorna och dylikt, och då fick man höra att de var förtjusta i mig så det skulle man bli smickrad av, det var ju budskapet man fick. Jag protesterade högt och ofta och blev kallad stökig och bråkig! Killarna som gjorde allt mot en, de viftades bort med fniss och "pojkar är ju pojkar". Fritt fram att fortsätta alltså. (Och just sånt förekommer fortfarande! 2017!!!)
Det har hänt så mycket, så ofta, så många gånger att jag inte kan räkna allt. Överallt. I skolan, på fritiden, på jobbet, på bussar och tåg, på promenader, i köpcentrum osv osv osv.
Överallt.
Det händer fortfarande.
Biter man ifrån får man hånskratt till svar, eller "har du ingen humor eller?" eller otrevligare varianter.
Är det ovanligt? Nej.
Jag pratar mycket med andra om detta och hittills har jag inte fått till svar en enda gång att personen i fråga inte varit utsatt. Inte en enda gång.
Oh, jag kan skriva hur mycket som helst om detta men nu orkar inte fingrarna mer så nu kliver jag ner från min låda en stund.
Helena, Ulrika, Babsan och annannan: så många olika erfarenheter vi har! Ja, mina hör väl till de mer oskyldiga; ungefär som hos annannan - hål i väggen i Solviksbadets badhytt där vi klädde om och lite till.
SvaraRaderaMen män tar sig friheter.
På en tågresa upp till Sthlm 2003 satt jag på eget säte och läste en bok. Efter ett tag vände sig en man om, bläddrade med en sedelbunt och frågade om jag ville sitta intill om. Sedelbunten höll han tydligt fram. Jo, men det förstod jag ju och tackade nej.
..och rektorn som sa till mig "att det är så pojkar gör och det inte är illa menat", när de knuffat in mig på deras toalett och drog ner mina byxor.
SvaraRaderaMärkligt när jag skriver det så många år senare. Undrar om rektorn velat vara med? eftersom det är så pojkar gör.
bettankax: jo, det känns igen ..., pappa sa ju samma aak om mannen som ville klämma och känna ..."du förstår, han skojar bara".
SvaraRaderaOch jag undrar hur många berättelser vi INTE får ta del av, av kvinnor som NU lever med äkta eller oäkta män och inte vill lämna ut dem?
Det här har vi (läs; kvinnor) nog alla, tyvärr, varit med om, mer eller mindre.
SvaraRaderaBlev nypt i rumpan av en man som passerade mig där jag stod på en trång pub för några år sedan. När han kom tillbaka blockerade jag hans väg och med blicken djupt i hans ögon berättade jag om för honom vilken av hans kroppsdelar som skulle få kontakt med mitt knä om han någonsin försökte sig på något sådant igen.
Samma sak för något år sedan. Men då försvann vederbörande innan jag hann agera.
Det här är inte ok, och jag skräder inte orden om jag får tag på den som rör mig utan tillåtelse.
Hedgrenskan
#Metoo
SvaraRaderaAlla kvinnor drabbas eller har drabbats av detta. Ingen går fri.
Men man är van att bita ihop och gå vidare, så det kan ta en stund innan man kommer ihåg. Jävla sluskar.
Männen borde ta hand om de sina och lära dem veta hut.
Biggan i B
PS: Vågar man fråga var friherrinnan tar vägen - och varför?
Hedgrenskan: tack som delade med dig! Och tack för pratet idag!
SvaraRaderaBiggan i B: firherrinan flyttar tillfälligt ett par hundra meter bort och lämnar det hem där hon bott i precis hela sitt liv. Det är olika omständigheter som bidragit till det här, men är hennes eget beslut att flytta.