När man är hos sin syster ...
Hos sin syster kan man vara sig själv.
Man kan halvligga på soffan i vardagsrummet (ingen tv påslagen, aldrig någon musik, ingen radio, vi är så totalt olika som man kan vara!) och läsa dagstidningen eller norpa sig en bok från hur många sprängfyllda bokhyllor som helst och man kan fråga om man får låna hem en av böckerna och få till svar att "nej, den får du".
I köket står då hon som är storasyster och laddar kaffebryggaren som är en melitta-tratt som sätts ovanpå en rödemaljerad kaffepanna, allt medan man själv bläddrar lite i boken och tänker att den blir bra att läsa under nästa veckas tre lediga dagar.
I ett skåp i vardagsrummet kan man upptäcka en sockerskål som en gång fanns i vårt barndomshem och som bara togs fram vid speciella tillfällen och jag är så tacksam att det är min syster som har tagit hand om den - och annat som fanns hemma - kanske hade jag inte, då, när det var bouppteckning, haft förstånd att inse värdet av sånt här?
Vepan till höger vävde mina systrars mamma.
I vardagsrummet hänger även en blå broderad vepa, nästan från tak till golv, som deras mamma gjorde under sin konvalescens (hon behandlades för en hjärntumör och opererades i Sthlm).
Och man kan bli stående i det där mellanrummet mellan köket och vardagsrummet och där det står en avlutad byrå och ovanför den hänger gamla fotografier .., där är faster Ann-Marie som ser ut som en filmstjärna från 40-talet med vågor i håret och jag tänker att hennes mun och min pappas är likadana och där är bilder från pappa och Gunnas vigsel- mina systrars mamma som jag förstås aldrig fick lära känna - men ändå tycks bekant med.
I hela min uppväxt fanns hon där .., på ett fotografi ovanpå öppna-spisen .., ett fotografi där hon har turban på huvudet och är klädd i en stickad norsk kofta.
Och hennes dödsannons låg i köksklockan.
Hon fanns och ändå inte.
Jag brukade följa mamma till kyrkogården när hon gjorde fint på Gunnas grav och jag tyckte alltid att vi kunde ha gjort den ännu finare. Så ensam hon måste ha känt sig där nere under jorden och äkta maken som hittat en ny fru - en sjuksköterska, ja, henne hade hon ju träffat under besök på sjukstugan, men inte hade hon väl anat att den kvinnan en gång skulle bli nån slags extramamma till hennes döttrar -. Sånt tänkte jag ofta på.
Och ändå .., hade inte Gunna dött, ja, då hade ju allt varit annorlunda.
Så knepig tillvaron kunde vara!
I vanliga fall brukar vi dricka kaffe i kopparna som morbror Jim tillverkat (dom i hörnan på bilden), men omtänksam storasyster vet också att jag inte tycker om att dricka i glas, så nu serveras vi kaffe i vackra, vita muggar.
Hos storasystern är det ordning och reda.
Lugn och ro. Var sak på sin plats.
Plastbyttor från GB märkta "nålar och band", "knappar", "snören", alla byttorna prydligt uppradade på hyllan i gästrummet där vi sover.
På byrån i samma rum - i en ram - finns wifi-adressen, ungefär som på hotell.
Det är på det hela taget omtänksamt alltsammans.
Förstår dina känsla /Babsan på jobbet
SvaraRaderaSådär med användarnamn och lösenord till wi-fi har mina föräldrar också. I det som en gång var mitt flickrum, men som nu sedan många år är ett gästrum.
SvaraRaderaSå roligt att det finns saker bevarade från barndomshemmet! Fast egentligen tittar jag mest på bilden av den unga kvinnan som dog på tok för tidigt.
Å, att vara hemma hos din syster är som att vara hos min moster!
SvaraRaderaJa så skulle man kanske göra, ha en liten tavla med wi-fi uppgifter. Kul idé. Nu frågar jag ”nya” gäster om de vill ha lösenordet.
SvaraRaderaTurtlan som inte loggat in