... kommer från Skåne, närmare bestämt från Trelleborg och hedgrenskan.
"Ett god morgon - fönster", skriver hon.
Så vackert, så vackert! säger jag.
Hittar en fyra minuter kort - eller lång - film från just Trelleborg, där stadens invånare får säga vad dom tycker är bäst med stan. Och sämst. Synd bara att dom inte hade en bättre mikrofon, det blir en hel del brus och vid-sidan-om-ljud.
Och har någon svårt att förstå vad som sägs i filmen om Trelleborg (väninnan Ingrid i Falun, t.ex ...) så kan ni alltid lyssna till Fredrik Lindström och hans dialektprogram som var så vansinnigt intressant att följa på SVT!
Här är det skånska som gäller.
En till, tar vi.
Här har jag själv lite svårt att hänga med i vad som sägs, men så har ju dom mat i munnen också.
Hur som haver .., härligt med dialekter och jag tycker om skånska - om inte den grövsta sorten -.
Hemlandstoner! <3
SvaraRaderaJag tycker att skånskan är underbar! Min farmors syster pratar riktig härlig skånska. Farmor däremot ägnade unga år åt att träna bort sin i tron (eller vetskapen?) att dialekt inte ansågs fint. Pappa, som ju inte bott där nere i skåneland på måååånga år har försökt hålla fast vid skånskan, men den har förstås försvunnit undan för undan. Numera är det snarare en kul grej att han håller fast vid vissa uttryck. Varje gång vi sjunger andra versen på "ja må du leva" till exempel, ska han överösta vårt "skjutas på en skottkärra fram" med "rullebör fram".
SvaraRaderaOch själv skämdes jag som barn för mina skånska r och övade flitigt på att lära mig att... prata riktigt.
@mossfolk
SvaraRaderaVåra två äldsta söner talade med skånska diftonger när de började på dagis; sådär som [kiiooo] =ko och [teeååug] =tåg.
Det försvann dock relativt snabbt eftersom all personal var göteborgare!
Här hemma har vi ju tre dialekter, så vi är flerspråkiga! :-)
mossfolk: pv:s far var skåning, så egentligen är jag ju tillsammans med en halvskåning ,-) Inte illa!
SvaraRaderaRuta Ett: vilken härlig mix!! Pit-mål, skånska och göteborgska!