Lördagsfönstret ...

Från mammas album kommer ett halvt fönster.

Det är "en vacker sommardag 1938", har mamma skrivit i sitt album.

När bilden tas är mamma sjutton år och längst till vänster sitter hennes blinde bror Ivan - han som dog i tjugoårsåldern - så är det minstingen Olaf i mammas famn och i mitten moster Lisbet som försöker se nånting för solen.

Bilden är tagen utanför mormors hus i Dikanäs.

Just en sån dag är det ...

En dag när solen formligen flödar från ljust blå himmel och man tar med sig en grön fleecefilt och sätter sig på stentrappan nån halvtimme eller så, allt medan bruset från havet hörs så väldigt tydligt .., så där så man funderar om det verkligen är havet eller om det möjligen är en luftvärmepump, men det är havet.

Sen får man för sig att man ska putsa fönster i det som en gång var en inglasad altan - mot vägen till - så det gör man. Harry sitter uppe i slänten och spanar ut över världen.

När man sedan kommer in, upptäcker man att pelargonian skjuter skott för fullt och då är det ju inte långt ifrån att vårkänslorna vaknar till liv, om dom inte redan gjort det.

Och snart är herr Trump USA:s president.

Och snart är jag på jobbet.

Dagens fönster ...

Även det från Vietnam .., från Hoi An och Guy var den som en gång tog bilden.

Jag förmodar att du saknar den där tiden med resor och möten och mycket att fånga med kameran, Guy.

Det här med att cykla ....

... må så vara med en el-cykel, å, vilken glädje det är!

Igår kom jag på mig själv med att sitta på sadeln och le mest hela tiden.

Jag passerade huset där det finns en skylt som varnar för "Yra höns och en galen tupp" (där bor Karin, kund i affären som pratar härlig värmländska) och där är Fabrikör Johanssons sommarhus eller villa med utsikt över havet (ett av flera hus som han äger) och med kedjor som spärrar all infart .., och sen vandrarhemmet på vänster sida .., och i Steninge doftar det hav och tång .., cyklar förbi friherrinnans hus och ser att det lyser i två av tre fönster .., så uppför seeega backen .., och sen är det mest raka spåret.

Vid busskuren nära Båtsmannens Väg står några ungdomar och fibblar med sina mobiler.

Och i Särdal, vid kvarnen, ligger ulliga får och vilar tillsammans - nära stängslet - det mot vägen.

Talgoxar pjut-kvittrar.

Sista biten är längs Klövervägen där många har sommarhus, men där det även är åretomboende. Somliga har byggt friggebodar i parti och minut .., och så förbi potatislagret och Trädgårdskompaniet .., på höger sida är fotbollsplanen och till vänster syns affären och längre ner, men då har jag redan svängt in mot lastbryggan, ligger Haverdals byskola som är så himla fin.

Väl inne i omklädningsrummet - då är klockan kvart över åtta - är jag illröd om kinderna, men pigg.

Dagens fönster ....

Från Hoi An i Hanoi kommer den här bilden - det var Guy som tog den och det var inte igår -.

Tack! säger jag.

Tänk, om vi finge dela rum ...!

Igår fyllde min älskade systerdotter femtio år!

I fem dagars tid har hon och dottern Nathalie varit i Italien, men igår kom dom hem och vi telefonsurrade länge; hon är liksom självpratande och skrattar gott mellan varven och berättade om kaoset när Skånetrafikens bussar först visar sig vara försenade och sedan inte alls dyker upp när dom ska och hur hon och dottern fick ta taxi till Kastrup (1200:-) och hon berättade glatt om besöket i Vatikanmuseét .., om en pizza indränkt i olivolja ..., om en tågresa till Milano och om en solskensfylld dag i Rom.

Och så fick jag veta att hon i slutet av januari har fått tid på Hässleholms sjukhus.
Precis som sina båda mostrar har hon grav artros och får förmodligen inställa sig på att få en ny knäled.

Tänk, om vi hamnar på samma sal!

Vill ni se nåt vackert ....?

Titta då in här. 

Bild nr 4 uppifrån är min favorit.

Lediga-dags-fönstret ....

... kommer från Christel, ni vet "kottenliv" och visar utsikten från husvagnen, ja, vid eller på stranden i Löderup i Skåne.

Nästan som utomlands!

Tack snälla! säger jag.

En onsdag ....

I köksfönstret ..., physalisbladen är så vackra, så dom får stå där och göra mig glad.

Och ledig dag.
Igår var det högtryck och fint ute, idag är det helgrått och disigt. Här, där jag sitter, ser jag hur träden vajar i vinden och det kvittras nåt omåttligt vid fröautomaterna .., ja, det kanske är nån slags protest mot försenad frukost? Tulpanerna från friherrinan håller på att tacka för sig och har nu klippts ner rejält och fått byta kruka. Och i dom stora glaskrukorna har jag satt physalisstjälkar .., bladen är så innerligt vackra, så jag klipper ner med ojämna mellanrum från blomman som står i vardagsrummet och så hamnar dom i glaskrukorna.

Igår fullt upp på jobbet.
Vi har fått ett slags arbetsschema att följa som ska prickas av, ungefär som på offentliga toaletter där någon signerar att dom har städat .., och det är bra, det sätter ju en slags press på att saker och ting blir gjorda. Nu förändrar det egentligen ingenting - det enda som tillkommit är väl att brödavdelningen ska frontas innan stängning och att vi gör en kundrunda och plockar bort alla tomma kartonger i hyllorna - och oj, så fint det blir!

Någon timme innan stängning kom en kund fram och pekade på mig och sa ..."hej bettan, kommer du ihåg att du sålde lördagsgodis till mig i lördags?" och jag tänkte att neeej, nu har jag slagit in det på naturgodis som är mycket dyrare, men så var det inte alls, det visade sig vara Svenska Spels "Lördagsgodis", alltså olika spelvarianter för en viss summa och nu hade kunden vunnit tjugofem tusen kronor och jag fick en såååå varm kram och kundens leende nådde från öra till öra! Och hen berättade om glädjen när det upptäcktes .., och jag tänkte att så roligt det är när någon vinner pengar och blir så glad!

"Men det är ju inte jag som väljer .., jag bara trycker på en knapp där det står Lördagsgodis", förklarade jag, men det hade liksom ingen betydelse! Åååå, så roligt för den kunden!

En annan kund kom med en kupong där vinstumman var närmare åttio tusen och hen såg ut som om det var småpengar. Så glad jag själv hade blivit!

Kom hem vid halv nio - pv hämtade mig, han hade varit på körövning - och hade brev från vännen Ingrid i Falun. Om två år fyller Ingrid nittio och jag hoppas verkligen att hon får vara frisk och kry och hänga med, för denna kvinna är så helt underbart härlig! Skärpt, allmänbildad, har mängder med stillsam humor - som hon inte vet om själv - och hon är ständigt nyfiken på livet .., går på föreläsningar .., har rest runt halva världen .. har ett gott hjärta och är änka sedan kanske två år tillbaka. Ingrid är Skytt.

I sthlms-trakten ljusnade det när brevet skrevs.

Tre handskrivna hälsningar hade kommit med posten!
Oj, så roligt och så ovanligt numera!
Avsändaren är Våg och om hon skulle definiera sig själv, skulle hon nog - mest av allt - presentera sig som mormor och farmor. Lagar underbart god mat!

Och ett från hon som alltid - förut - skrev med blyertspenna och alltid textade; klasskamrat sedan högstadiet och brevvän under många, många år.  Arbetade på posten och älskade att sortera brev och titta på olika handstilar och tyckte om frimärken ..., yngst av många syskon - en ättapjött - hon, liksom min Anders. Jungfru är hon också.  Har ett häftigt temperament och ett härligt gapskratt.
Ställer sig aldrig in.

Med posten kom också ett fint litet paket - det visade sig härstamma från Skåne -, från Lund. Och jag log nästan lika mycket som vinstkunden .., ty om detta - den allt mer ökande ansiktsbehåringen - har vi diskuterat ett otal gånger, men nu skulle jag alltså få hjälp.

Hur en böjbar spiral med två plasthandtag ska kunna avlägsna skäggstrån .., tja, jag kan säga att det gör den och det med besked, men ett riktigt tortyrinstrument är det, särskilt när det gäller överläppen .., ååå, jag får liksom ta sats innan den får träda i tjänst!

Så här ser handstilen ut hos givaren av tortyrredskapet.
Ett Lejon.
Gott om självironi och mycket humor har hon.
Och är rättfram.

Å, vad jag tycker att det är intressant det här med människors olika sätt att skriva!
Och tänk, vad det betyder att ha ett alldeles Riktigt Brev eller kort i postlådan!!

Tack till er alla! hälsar den numera skäggbefriade madamen i landet Halland.

Inne i skogen ...

Om man tar genvägen via den lilla trägrinden i utkanten av Ecke och Britts tomt, då kan man gå längs med den lilla bäcken som mynnar i havet och överallt ligger nedblåsta kvistar och där är rhododendrongrenar som förmodligen Ecke sågat ner och på andra sidan bäcken ser man raggiga hästar.
Och så är det då allt det långa gräset som ligger som tovigt hår, som på bilden.
Ett litet eklöv har hamnat nere till höger, alldeles för sig själv.

Jag har med mig hundarna och vi har tagit just den vägen, som är en liten stig bara.
Igår var Nelly halt och fick gå in igen, idag tycks hon sprängfylld av energi och vet inte till sig av glädje .., springer fram och tillbaka - fram och tillbaka - snavar på gren .., upp igen och så börjar allt om igen.

Det blir en längre promenad än vanligt och vi möter en kvinna med en stor, svart hund - liknar nästan en pudel men inte ändå - kanske en spansk vattenhund .., och nere vid havet simmar mängder med svanar och deras fjolårsungar .., och är det inte ejdrar jag hör ...., kan det vara möjligt?

Nästan hemma upptäcker jag att ett trettiotal duvor sitter uppflugna på rad uppe på lagårdstaket; eller egentligen det gamla stalltaket. Detta är ett vårtecken om något!

Men nu är klockan snart halv två och då bär det av till jobbet, ikväll tillsammans med Elin.
Det blir bra!

En gång i världen ....

.... tillhörde jag de morgonpiggas skara.
Det gör jag i och för sig nu också - jag vaknar fem minuter innan pv:s klockradio ringer vid femsnåret - är sedan vaken till halv sju ungefär, men sen ..., sen somnar jag om och sover hur gott som helst!

Och "förtappelsen" - som väl min pappa skulle ha sagt - sprider sig.
Så här såg det ut vid niotiden .., såväl sigge, nelly som harry låg och sov, allt medan jag tittade på Gomorron-tv, där detta med kurser i bilförlossning togs upp.
Nog ska det vara i den övre delen av vårt land där människor går med på detta, vana som man är att ha långt till både BB och akutmottagningar.

Jag brukar skoja om det här med långa avstånd och säga att det kanske inte är så underligt att det finns många frireligiösa människor hemöver (i alla fall fanns det många förr), ty med tio, femton, tjugo mil till närmaste sjukhus vill det nog till att ha hjälp från ovan om man plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt eller nånting liknande!

Sånt kan man tänka på en vanlig tisdag i mitten av januari.

En måndag ....

Allt är ju relativt här i världen och åtta minusgrader natten mot idag, ja, det är ju en fjärt i rymden om man jämför med trettiosju grader i Nikkaloukta, men det känns himla kallt om näsan när jag tar hundarna på en promenad!

Hästen som står ensam har just fått kraftfoder och kommer inte fram till stängslet. Hela hans hage består av frusen sörja och jag ser hur han tvekar att gå där ..., i dom andra hagarna är det fruset gräs som väl snart också - när det tinar - blir en enda gegga, men ändå. Jag tycker synd om honom.

I en plastpåse har jag morötter och äppelhalvor och när nu inte den ensamme kommer, ger jag dom andra i stället. Fyra stycken är det; två och två går dom i var sin hage.
Morötter gillas skarpt .., men äpplen .., nja, det är mera så att jag får truga.

Himnlen är knallblå och solen flödar.
På ena lagårdstaket sitter en flock duvor och kooooorrrar.
En fasantupp springer omkring i en av hagarna.

Ecke och Britts lillstugefönster ....

Nere vid Eckes hus är det lugnt och stilla.
I trädgårdslandet står spretiga hallonbuskar ...., några redskap vilar mot husväggen.

Och nästan hemma möter jag en kvinna som är kund i affären.
Det blir lite småprat .., mest om vädret och om hästen i hagen och om hennes arbete; ja, det visar sig att hon är journalist och arbetar åt lokalradion, men just idag är hon ledig.

Hon frågar var jag bor och jag pekar upp mot det gula huset, ja, det är inte mitt, men jag bor där sedan sex år tillbaka, säger jag.

Så fort tiden går!
Sex år .., i sommar blir det sju år!
Och det är tjugofyra år sedan vi flyttade från Malå till Ystad!

Nu vankas snart arbete; tre till åtta.
Onsdag och helgen är fria den här veckan.
Det är bara att ta nya tag.

Dagens fönster ....

Igår kom ett mejl från Guy som berättade att han höll på att gå igenom gamla bilder och då hittade en del fönstervarianter. Fyra olika bilder kom och Guy skrev att "det mest intressanta kortet är nummer fyra, men jag antar att du skulle välja annorlunda."

Men där har du fel Guy.
Jag håller med dig, även om alla är fina!

Det här är alltså bild nr 4 och den togs i Hanoi.

Tack snälla!

En sån dag ....

Det här med att fylla år och att bli äldre .., det är ju faktiskt nästan det bästa som finns.
I min barndom var detta med födelsedagar inget särskilt märkvärdigt .., jo, jag minns hur man låg kvar i sängen och väntade på att pappa och mamma (om hon var ledig från sjukstugan) skulle komma uppför trappan och sjunga och ha med sig nån present, men inte annars.

Jag tycker nog att det är annorlunda nu.
Kanske för att man inte längre tar för givet att man SKA få fylla år .., det är mer som en ynnest att få vara med i det här som kallas livet. Och att ha omtänksamma och varma och goa vänner.

Tidigt i morse kom pv sjungandes och spelandes gitarr och så överlämnade han en present som nog var det finaste jag kunde tänka mig; nämligen Peter Gerdehags fantastiska bok "Landet som inte längre är". Många har säkert sett den som film på tv också.

Annat som gjorde och gör hjärtat glatt: underbara målningen från Eva påp Frösön som visar hur jag ligger i gröngräset bland blommor och blader och med sigge intill mig ..., där är ringblomssalva från min förste-förste-äktamans (han som jag gifte mig med i sju års ålder kanske) hustru Elisabeth med h ., där är en bok från trogna vännen Inger i Skellefteå , ett härligt harrykort från Ystad och så kom friherrinnan cyklande (återigen!!) med en egenhändigt gjord tulpanbukett med liten pippi i .., bara så fin!

Nu har vi ätit tårta och suttit i soffan Ektorp och småpratat nån timme eller mera.

Här en bild från boken .....

Tack för alla vänliga hälsningar .., ni anar inte - men det gör ni nog - vad det betyder!

Nu ska jag göra mig redo för jobb i eftermiddag!

Söndagsfönstret ....

Från Skåne och hedgrenskan kom igår det här fönstret susande genom rymden.

Sannerligen upplyftande med lite sol!

Tack Kerstin!