Första dagen ....

... är egentligen ingen semesterdag, utan enbart en ledig lördag, men jag låtsas att det är semester.
Underbart med ledig helg innan semestern börjar!
Flera gånger vid tidigare anställningar har det varit mer regel än undantag att man arbetat ända in i kaklet .., helst ett kvällspass innan semestern börjar, men nu blev det bra.

Vad gör man då denna den första dagen?
Jo, man åker till jobbet och handlar och passar även på att lägga en beställning på frimärken och postens blå vadderade påsar, så behöver ingen annan tänka på den saken.
Och medan man ändå står där vid postdatorn, iklädd klänning och sandaler, lämnar man ut paket och hinner fylla in kvällstidningarna; enorma buntar är det som kommer var dag!

Lite senare på dagen - när flickorna som är på besök har åkt till Tylösand igen, men innan dess berättat om en en längtan efter lammfärsbiffar, såna som dom fick i fjol - tar jag cykeln och susar återigen iväg till butiken.
På väg tillbaka upptäcker jag Emma, friherrinnans kusindotter som i sommar är min och andras kollega, ja, hon är ett par hundra meter före mig (cyklar också) och jag ger mig sjutton på att hinna ifatt henne innan hon är i Steninge!

S o m  jag får ta i! Ja, jag cyklar allt vad jag förmår och matkassen i cykelkorgen är tung, men jag kör på högsta växeln och trampar så pedalerna går varma och det känns som ett Giro ´d Italia-lopp där man lååångt framme ser en cyklist och till varje pris vill man vinna!
Vid Särdal är jag ikapp.

När jag sedan kommer hem, är pulsen skyhög, men glädjen stor.
Ja, så fånigt är det .., vad spelar det för roll vem som vinner .., men jo, så kändes det!

Och jag har gräddat våfflor och klippt gräsmattan och sedan somnat på soffan Ektorp.
Sovit djupt.
I natt har jag erbjudit mig att hämta Emma, Sabina och Fanny ute i Tylösand, det må bli hur sent som helst. Natten mot idag sov dom i den stora jeepen som tillhör Fannys mamma och i vilken dom körde ner från Upplands Väsby, men så vansinnigt bekvämt var det nog inte.

Mellan dom bekanta varven gör jag i-huvudet-listor över vad som ska hinnas med innan vi åker söderut.
Var är till exempel vår "power-bank", den som är så genialiskt bra och som på ett enkelt sätt laddar våra mobiler, även ute på stan?
Ja, var är den?

Satt en stund i fikarummet idag, i väntan på att pv skulle komma åter från en inköpsrunda i stan.
Hela lagret var fyllt av varor och jag tackade mig själv för att jag lagt in semester under en så bra tid, då, när vi har som allra, allra mest stressigt.
När min semester är tillända - om tre veckor - då har det också lugnat ner sig betydligt i affären.

Nu ska jag ta mig en titt hos SMHI,.
Ajöken, sa fröken.

Ps. Moa Herngrens sommarprat tyckte jag  v ä l d i g t    mycket om.
Så mänskligt. Så ärligt. Ds.

Lördagsfönstret ...

Under Ulrikas semesteräventyr i Ångermanland, kom hon bland annat till Bönhamn.

Och till den som aldrig har besökt Höga Kusten säger jag bara: gör det!
Det är så otroligt vackert där uppe!

Och här kan man läsa mer om Bönhamn.

Sista passet ....

Och tillvaron rullar på.

ickorna gör sig redo för After Beach i Tylösand (efter att först ha tillbringat flera timmar på spa i Falkenberg) .., pv, som bara blir sämre och sämre,  han har kört till vårdcentralen i Getinge (rösten på väg att tacka för sig - återigen - !) och själv dricker jag kaffe och gör mig redo för sista svängen innan det är dags för semester.

Lyssnar med ena örat på dagens sommarpratare, Johan Kuylenstierna.
Tidigare idag reprislyssning av Moa Herngren  (gårdagens) och det tyckte jag verkligen om.
Det handlade en hel del om detta med nya (kanske mera icke-traditionella) familjekonstellationer .., om bonusbarn och att få ihop tillvaron rent allmänt.
Jo, det var intressant.
Mänskligt.

Ser fram emot Stig Björkman på söndag.

Jag är inte den som läser särskilt många bloggar, det är mest dom som finns i min länklista och ofta läser jag ikapp, men öht har jag inte sett särskilt många Sommarpratarrecensioner i år, ja, på bloggarna, alltså.
Eller har jag helt missat dem?
Recensionerna?

Kväller ....

Och norrifrån, i alla fall från Upplands Väsby, har Emma, Fanny och Sabina kommit körande, allt för att ha "trevligt" i Tylösand, på After Beach och sånt som jag knappt vet vad det är.

Men ikväll blev det inget sånt.
När jag för en timme sedan kom hem från jobbet (hysteriskt mycket att göra; på tre timmar var det kö hela tiden och jag slutar aldrig att förundras över hur suveräna sommarjobbarna är, inte minst Brooks som arbetade sista timmen med mig. Sååå rask och effektiv han var!), ja, när jag kom hem i alla fall, så  berättade pv att flickorna var nere på stranden, så jag tog cykeln och susade iväg - det tar kanske tio sekunder - och då upptäckte jag dem, men nu på väg hem hit.

En av dem hade badat ("varmt i vattnet!") och det var inte Emma, utan Sabina.
Det är Sabina som sitter längst till höger på bilden.
Nu sitter dom och spelar Plump med pv .., själv är jag för trött.

Foto: Sabina Lundström

Den som badade tog bilden av kompisarna som firade sin semester, sittandes där nere och med solen på väg ned i väster. Liiite ovant känns det att ens barnbarn är så vuxen att hon kan dricka ett glas rosévin nere på stranden, men så slog det mig att hon är myndig sedan två år tillbaka och försörjer sig själv .., ja, det är väl så det är.

Fina flickor är det i allal fall och jag tycker nog att pv blev aningen piggare nu med några skönheter i huset ,-)

Två dagar kvar ...

Arbetsdagar, alltså.
Men tänk .., tänk om man visste att man bara hade två dagar kvar att leva!
Undrar just vad man då skulle göra?
Det viktigaste vore väl att tala om hur mycket man har älskat sina nära och kära?
Hur oändligt mycket dom har betytt.
Och förgyllt ens tillvaro.
Garanterat hade jag nog också tillbringat någon timme eller flera på stranden.
Simmat.
Njutit av svalt vatten mot pannan.
Det var i alla fall vad jag gjorde igår, på min lediga dag.

Och vi såg till att fylla på Toyotans kondensator och det visade sig att den inte läckte gas,
nej, vi (läs: pv) kom undan en utgift på fem tusen kronor, nu kostade det åttahundra!
Ååå, så ljuvligt med en sval bil!

Och jag hittade en vacker vaxduk på Rusta!
Ja, man kan bli lycklig av en vaxduk!

Vid halvsju åkte vi till hamnen i Skallkroken och åt kvällsmat på båten.
Grillat med potatissallad; inte det mest ultimata .., ty arbetar man i en butik som grillar, blir man tämligen less på just sån mat, men det gick förstås bra ändå.
Här är pv:s båt  i mitten av bilden.
Nej, så här rörigt har han det inte i vanliga fall, men igår fixade han segel och bom och ändrade några stag och då såg det ut så här.
Båten till vänster kom in ungefär samtidigt och en kvinna och en man (och två vuxna pojkar) packade ihop och mannen presenterade sig - "ja, jag heter Björn" - och han visade sig vara en glad och trevlig prick, ja, det var hans fästmö också.
Alla som går förbi på bryggan hälsar.
Det verkar vara en lättsam stämning.
När en båt som inte tillhör Skallkrokens hamn kom in till en ledig plats intill oss, hoppade en äldre man genast upp från sin båt och tog emot dem. Jo, men det känns tryggt.

Pv, han skuttar omkring barfota .., som en gasell är han!
Själv övar jag mig i att komma på och av utan att dräpa mig.
Jodå, det går bättre och bättre, men nån baletthoppa lär jag aldrig bli.

Och att jag tycker om blått, det är nog inte så svårt att se ....

Sist av allt .., så här såg det ut när vi gick längs bryggan och var på väg hemåt.
Solen var inte så här enorm, men den blev så i motljuset.

Så var den dagen.
Nu väntar om tre timmar ännu ett kvällspass .,. det näst sista innan semestern.
Såväl pv som jag själv är halvrisiga; han mer än så .., och tar sovpauser mellan dom omtalade varven.

Till sist: grattis alla som heter Margareta, ni har ju namnsdag idag!

Ett fönster från systerlandet i öster ...

"Kyrkfönster från Munsala.
Här på gravgården (som man säger i Österbotten) ligger morfar och mormor och många andra
släktingar."

Så skriver ellem som tagit den här fina bilden!

Mycket finns att läsa om Munsala .., här, t.ex.

Ledig dag ...

Och den arme pv är minsann inte ute på fiskafänge, han ligger på soffan Ektorp och hostar och snörvlar, ja, frånsett att han har kollat silen i tvättmaskinen. Snart ska han få elvakaffe. Det är han själv som när en önskan om just detta, så det ska han få. Måhända piggnar han då till lite?

Själv har jag kontaktat Folktandvården .... (adjö hundralappar!) .., pv har kontaktat en bilverkstad för att få ordning på bilens ac ..., och idag om en vecka befinner vi oss - hopefully - på färjan FS Mecklenburg - Vorpommern på väg till Rostock. Måtte det inte vara storm på havet!

På bilden här ovanför syns en tämligen ung pv, på campingsemester med sin pappa Viking.
Men vad skådar jag ...? Kundkorgar från ... Konsum?!
Hur gick detta till?

Nu är klockan 10:56 ..., dags att börja med kaffet!

Lediga-dags-fönstret .....

Fångat genom bilrutan ...

"Möter stallvänner på g hem från stallet ...", skriver AP.

En kamel ...? 

Foto: Anna Widner

Nej, AP:s häst Gabbe!

Det var hon själv som tog bilden som jag bara  ä l s k a r!

Två pass kvar ...

Hemifrånvännerna tyckte att det var omåttligt blåsigt i landet Halland och var klädda nästan som skulle dom på fjällvandring!

"Men hur kan du gå barbent och i klänning och bara en tunn kofta ..?" undrade Inger.
Ja, säg det, man kanske har vant sig och så har jag betydligt mera hull än hon har.

Igårmorse åkte och vi - hon och jag - till Slöinge och lilla bageriet där det inhandlades frukostbröd och senare på dagen, efter ett besök i Falkenberg, tog hon långa maken med sig och gjorde en repris, besökte än en gång bageriet och så satt dom ute och fikade i solskenet.

Där ute satt dom ....

Senare på kvällen blev det kvällsmat på Göstas i Steninge, men då arbetade jag och just innan stängning dök sällskapet upp i affären .., omtänksamma pv hjälpte till att dra in meloner och annat som står utanför butiken - sååå skönt - och så fick jag lifta med dem hem.

Det blev en mastodontdag på jobbet!
Såååå många kunder och vid sextiden kunde man tro att någon slängt en handgranat i fruktdisken, men Brooks tog sig an den med rekordfart och innan stängning var den sååååå fin och välfylld!

Och trevliga människor var där också.
En ung man frågade om vi inte hade färsk saliva, men den var slut för dagen, så jag sa att om han kände för det, kunde han köra till det där gula huset på kullen i Stensjö och där, utanför ytterdörren, växer mängder med just salvia ., det var bara att ta för sig!

"Och om min sambo är hemma, så är det lugnt, det här har hänt förut - då var det mynta det handlade om - och han förstår precis", sa jag.

Den unge mannen såg aningen tveksam ut, men jo, han hade verkligen åkt hit och fick med sig ett fång färsk salvia och idag mötte jag honom vid ena kassan och han berättade att han träffat pv och att dom pratat om någon stockholmsförort (Fittja) där pv en gång bott, ja, lite sånt ., och så tackade han för salvian och hans fru såg så snäll ut och hade det varmaste av leenden!

Idag förmiddag, kvart i nio till halv tre.
Steg upp vid halv sex och fixade först frukost till skellefteborna som tidigt skulle bege sig hemöver (flyg från Ängelholm och så Arlanda - Skellefteå), ja, det blev en lång dag.

Hann med mycket på jobbet!
Beställde vackra frimärken ., postogram, tejp och lite annat ., torkade rent vid kassorna och soptunnelocket, fyllde på alla blå vadderade påsar .,. räknade kassorna ., och så var det fika vid halv tio, tillsammans med chefen, Fredrik, Hampus och Joakim. 

Nu blommar tre klematis, eller i alla fall två-och-en-halv.

Återstår nu två arbetsdagar.
Och pv har legat totaldäckad idag, hög feber igår och senare under natten .., men nu tycks han ha piggnat till lite, eller så är det pillren?
Själv kom jag hem med ont-i-halsen och en känsla av oändlig trötthet.
Ja, måtte vi klara oss nu fram till semestern!

Dagens fönster ....

... ett fönster från Mullhyttans bygdemuseum.

Tack Ulrika!

Och långa är dom!

Åååå, hur trivsamt är det inte att få hemifrån-besök!
Ja, i alla fall om man räknar Skellefteå till hemtrakterna och det gör jag nog.
Till Skellefteå åkte man för att handla kläder, eller på skolresa (då ingick bad i Skelleftehamns badhus) .., till Skellefteå åkte vi när min storasyster skulle köpa soffa och fåtölj till sin nya lägenhet .., och på Spisbaren - i samma stad - beställde jag filbryta, till pappas förfäran.

"Åka till Skellefteå för att äta det du kan få hemma varje dag!" sa han och förstod ingenting.

På BB i Skellefteå är två av mina tre barn födda; den första och den sista.
På kirurgavdelningen på samma lasarett låg min australiensyster i gipsvagga i tre långa vårvinter-månader. En vådlig vurpa i slalombacken hade orsakat frakturer på ryggkotorna.
På samma avdelning, men några år senare, blev pappa opererad för prostatabesvär.
När han kom hem var han salig över hur tjusiga och trevliga alla sköterskor och biträden var och mamma looog.

På Skellefteå lasarett hamnade även grannens yngste son Lars, när han blev påkörd av en moped och då fick ena lungan punkterad. Jag fick följa med på besök; Lars storebror Bosse och jag själv satt i deras Volkswagen medan föräldrarna var inne på sjukhuset - och han som var storebror hade just fått en ljusblå undulat som - i baksätet - satt på pinnen i sin bur ..,  och vi öppnade burdörren och skulle  hålla i den lilla fågeln, då den flög ut och flaxade därefter omkring i vild panik i bilen!

I Skellefteå fanns - och finns förstås ännu - hemtidningen Norra Västerbottens redaktion.
Det var i den tidningen jag under några år skrev lördagskrönikor och kulturredaktören hette då Inger (heter hon ännu) och det är hon och hennes man (även han före detta journalist på Norran) som igårkväll kom på besök.

Båda två är rejält långa - vi liknar mest pygméer i jämförelse - och idag gör dom Falkenberg och igårkväll blev det räkgryta ute i blåsten.

Vad handlade krönikorna om, kanske någon undrar, ty jag är ju inte den som har koll på grammatik och det var nog gott om punkter ..... och mycket som var galet, men det gick tydligen an ändå.
Det mesta handlade om vanlig vardag.
Som här ovan.

Ibland kom med posten till Ystad tackbrev från vänliga läsare hemmavid.
Åååå, så det gladde hjärtat!

Och det var till Inger mina bidrag skickades med fax - detta var innan vi hade dator och faxade bidragen gjorde jag hos en man som hette Gustav och hade ett litet "kontor" på Regementsgatan .,. kanske kostade det en femma att få iväg krönikan? (Denne Gustav var en schangdobel gentleman som var helg köpte en bukett rosor till sin hustru, ja, i den lilla närbutiken där jag då arbetade).

Det hände att man helt tappade lusten att skriva .., denna eviga press att alltid få till en knorr på slutet, när man egentligen ville skriva om nånting som var allvarligt.

Ja, så var det.

Och nu har vi alltså besök av Inger och hennes långe man.
Ännu en natt blir dom här hos oss, men ikväll har jag mitt ordinarie pass 14.30 - 21.15, så det blir bara liiite tid att umgås och i morgonbitti är det för ovanlighetens skulle förmiddagspass som gäller, från 7,45 - 14,30, ja, det går väl det med.

Inalles är det nu bara fyra arbetsdagar kvar innan det är semester.
Och pv har blivit febrig och har ont i halsen .., måtte det inte sprätta över på mig!

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster som ger utsikt över Norra Vättern. Det sitter på ett vackert gult trähus med torn och här bor ett par som älskar sjön och båtar. Det kanske märks?

Hälsningar från

Maggan".

// Tack snälla och vilket fönster .., som gjort för pv!!

Missväxt ...

Helt ärligt är det på gränsen till skrattretande hur liten skörd vi i sommar får - i alla fall av grönsaker -! I fjol hade vi mangold och sallad så det räckte och blev över .., i år: nästan ingenting!
Dom här salladsplantorna har i stort sett varit så här små i flera veckor och av mangolden blir det knappt nånting - dom finns planterade på andra ställen också - lika illa där.

Lätt deprimerad blir man då, ja, när man sedan flera veckor tillbaka kunde läsa hos mossfolk hur hon skördade gurkor - utan växthus -! Här har vi inte en sett skymten av en liten gurka! 

Det enda som verkligen kommer att ge otrolig skörd, det är vindruvorna, ja, det är nästan så att det bågnar i växthuset av tyngden från alla klasar!

Men tomater då ...?
Ja, där är det aningen bättre .., men det är ändå lååååångt ifrån vad vi brukar få.

Nej, något skördepris får vi inte den här sommaren, men det överlever man ju.
Kanske har vi gödslat för dåligt och haft fullt upp med annat bestyr?
Och det råder bevattningsförbud i kommunen, så det har varit sämre på den fronten också, även om vi kånkat hinkvis från regnvattentunnan och försökt få sprätt på växtligheten.

Nåja, gläd er ni andra .., Birgitta Palm-Andersson, mossfolk och säkerligen Turtlan också och hos Bert lär det väl bli skörderekord!

Lite senare: 

Fjolårets variant ...

På bilden längst upp skymtar en vit liten blomma; det är årets "Blomma för dagen", inhandlad någon gång i slutet av maj, kanske.  Med god vilja kanske den blir 2 dm hög, men då ska det verkligen till en massa god vilja

I fjol hade jag en likadan .., den blev närapå två meter hög och enorm i omfång!!
Så icke i år.

Men  h ä r  är nånting som har tagit sig; pelargonian som var ett förstapris när Hilda hade sitt födelsedagskalas och vi alla fick lösa ett melodikryss. Väldigt påhittigt var det och pv är ju suverän på sånt som textförfattare och annat.

Den pelargonian är numera överdådig där den står i växthuset!

Och rabatten för kanske två år sedan ...
Man kan fråga sig varför jag - bland all lavendel - pytsat dit en planta citronmeliss?
Den har numera försvunnit.

Och nu .., samma rabatt, men sååå generös med blommor!
Lavendeln täcker fint och min isopplanta (som doftar hundvalpsmage) är på gränsen till för stor, men får hållas.

Ja, ja .., alltså ska jag inte beklaga mig.

Söndagsfönstret ....

"Hej. 

 

Åkte ju förbi Alvestra Kloster på min tur runt Vättern i veckan som var (och på rymmen från Ulrika lite..) och denna bild var mycket fin för mig".

Mikael'

// Så skriver Mikael, eller Micke eller mrkludd, som han kallar sig på instagram. 
Ja, du Mikael .., alldeles omåttligt vacker tycker jag att bilden är!