Och så blev vi bjudna på middag hos Sonja som för ett år sedan eller kanske två, flyttade från Halmstad till lilla Harplinge, inte långt från Haverdal.
Där var också Hilda och Patrik och vilken trivsam eftermiddag det blev!
Sonja hade verkligen lagt manken till och lagat veganmat - allt underbart gott -, och så blev det glass och fruktsallad till dessert och kaffe och kaka lite senare. Inte vill hon ha hjälp med disken heller och hennes inte alltför stora kök var översvämmat av porslin och grytor när vi fyra timmar senare tackade för oss.
Gösta som var trött och slut på ... |
Vad pratar vi om?
Om Gösta förstås, men också om äldsta dottern Ann som inte längre är i livet.
Vi pratar om olika namn på småttingar och jag berättar att ättapjötten - Anders - är missnöjd med alla sina tre namn och vi pratar om hur svårt det är att hitta rätt i namndjungeln och att barn numera heter sånt som Rune, Astrid och Siri och en hel drös med andra namn som man väl aldrig hade tänkt på för tjugo år sedan.
Vi pratar också om Vasaloppet, Tough Viking som går av stapeln i Göteborg och där Patrik ska tävla tillsammans med en kompis och vi pratar om Vätternrundan och om "En svensk klassiker" och om krönikor som Hilda skrivit och som fastnat i ens minne (jag kom bland annat ihåg hennes recension från en konsert med Emil Jönsson; en recension som gick rakt in i mitt hjärta!).
Jodå, jag hade den .... |
Och vi pratar om barnuppfostran, Benjamin Spock, Anna Wahlgren och Skå-Gustav Jonsson och lite om löneskillnader hinns också med. Om den kommande konserten i Lunds domkyrka pratar vi också.
På sluttampen berättar pv den stora nyheten.
När han går i pension tänker han tömma det mesta i carporten och garaget och därefter inreda en mindre snickeriverkstad där inne!
Det var inte långt ifrån att jag föll avsvimmad till golvet.
Åh så trevligt det låter! Sådär så att man gärna hade suttit med på ett hörn. Skå-Gustav måste jag googla på men olika ”metoder” när det gäller barnuppfostran har jag mängder med åsikter om ;)
SvaraRaderaSpännande med den storröjningen och tänk sedan, för liten knodd, att få hjälpa morfar i snickarboden!
Underbart alltihop!
SvaraRaderaTack för att jag fick följa med hem till Sonja!
SvaraRaderaHedgrenskan
mossfolk: ja, det där med barnuppfostran blir väl en senare historia. Jag förundrades över att jag som nittonåring tog Maria och flyttade till Sollentuna till T som då börjat polisskolan och flyttat ner före oss. Fyra år senare var jag tvåbarnsmamma och fostran gick på .., ja, så där på en höft, men det blev ju folk av barnen också :)
SvaraRaderaEvas blogg: ,-)
Hedgrenskan i Skåne: se där! Ja, men tack som gjorde oss sällskap!
Ja, men jag tror flera gånger mer på "barnuppfostran på en höft" än att följa någon form av metod! En metod (typ Anna Wahlgrens omtalade femminutersmetod) utgår ju ofta från barn som en homogen grupp och inte en jättevariation olika individer med vitt skilda behov och förmågor. (jag var bara tvungen ;))
SvaraRaderamossfolk: du, det värmde hjärtat!
SvaraRadera