I allt detta gråslask (ja, i alla fall här) kommer små solskensstrålar i form av glädje.
Vad var det då som strålade lite extra?
Jo, friherrinnan hade varit på middag i ett gult hus på en kulle (tillsammans med Sonja och värdparet) och maten var god (förrätt, t om!!!) och det blev mycket prat och skratt - om allt möjligt -. Och så hade denna travintresserade madame tittat på tv när Björn Goop vann Prix d´ Amerique, sånt gör henne uppåt.
"Där fick fransmännen tji!" skrev hon.
I Dalarna hade Kerstin (lifelivingitnow på ig) skaffat sig ännu ett par nya glasögon - ett par progressiva - och oj, så mycket bättre hon nu ser!
Gunnar i Jämtland anslöt (heja, en karl bland alla kvinnor!) och berättade om glädjen när Tuppen Ture och hans damer nu äntligen fick sandbada - en stor lycka för fjäderfän -!
Eva i Tyresö hade hittat en bok som hon föll pladask för - "Ut ur mörkret" -.
"Jag hittade den på biblioteket och den öppnade dörren till en ny värld för mig!!
Hur mörkt var det hos mormor och morfar före elektriciteten???
Ingen att fråga ...
Hur kändes det i mörkret?
Satt de vid spiseln eller kakelugnen?"
Ulrika (som haft våldsam söndagsångest redan på lördagen .., hoppas att det ordnade sig!) vittnade om lyckan i att promenera i skogen. Ingenting kan för henne vara bättre!
Eva på Frösön, hon ägnar sig åt julpyssel och jag ska genast tinga några julgransbollar med domherrar på - ååå, så fina dom är -! (Längst ner till vänster bland bilderna).
Själv kände jag en slags sorgesam - inte glädje - mer tacksamhet, över förtroendet från den lilla tösen som berättade - utan att berätta rakt ut - att familjen splittrats och att hon inte längre kunde komma till affären som vanligt .., att hon har flyttat från orten.
Ååå, det gjorde mig så ont, tanken på hur vi vuxna styr och ställer över våra barns liv och dom får helt enkelt bara följa med på resan. Det gäller även mig själv och mitt liv och mina barn.
Men ändå .., stor, stor tacksamhet över att hon berättade, den rara tösen.
Och så glädjen över att två nätter på raken ha fått sova rakt av.
Just nu ligger vi i skilda sovrum.
(Skönt även för pv som ideligen väcks av mig som hojtar att han ska vända sig om!)
Så var det med den här veckans glädje!
På instagram fick jag en fråga som fick mig att le stort.
Så här stod det (avsändare var roadsidesweden).
"Hur är nu reglerna med Veckans Bästa på din blogg? Frågar åt en kompis. ,-)
Jaha, nu ser jag ju, det är Tony i Brämhult!
Svaret är enkelt: det är inga särskilda regler .., men om man känner att man vill dela med sig av nånting som gjorde hjärtat extra varmt eller glatt, då bara mejlar man in det till bisse151@gmail.com och så lägger jag in det på sidan. Gärna bild till, men det är inget måste.
Man får skicka in det när man känner för det.
Inga vinster, bara detta att dela glädjen med andra, men det är ju å andra sidan inte det sämsta!
Välkommen! Hälsa kompisen - hon den rara -.
Det är så underbart att läsa om allas glädje! Glädjar, kanske, i plural. :-D
SvaraRaderaPå nyheterna är det ju nästan bara elände, det här är mycket bättre, det gör gott!
Och jo, det ordnade sig idag, i alla fall jobbdelen. Jag har en anställning på 50% och ska alltså jobba 20 timmar/vecka. Men, det blir alltid en massa "kan du fixa...?" och sånt, så i snitt har jag gjort 25 timmar/vecka. Tid jag inte får extra betalt för, utan det bara läggs på hög som "tid till förfogande" och sånt är ju säkert himla skönt att ha för de som jobbar heltid. Men när ska jag ta ut all den tiden liksom?
Och nu går diakonen på 4 v semester och då bara plopp lades en hel massa saker över på mig och hade jag gått med på det så hade det nog blivit 30 timmar/vecka. Utan extra lön.
Nope. Inte ok. Speciellt inte som jag fortfarande är i dåligt skick efter influensan.
Så idag satte jag ner foten, duns i golvet ba'!, och nu har chefen fått ta det där extra själv eftersom han inte ordnat en vikarie.
Det är inte allt av vad som stressat/stressar, men den stor och viktig del i alla fall, så det känns mycket bättre nu.