En bild ...
Mitt emot underbara hotellet (Den Gamle Skibssmedien) där vi bodde i Skagen, ligger den lilla sjömanskyrkan.
Som en liten oas är den och under själva kyrkdelen finns en samlingslokal och där slog vi oss ned och drack kaffe och åt en underbar mjuk kaka, herr pv och jag själv.
Det var där vi mötte Ivar.
Ivar - hunden - var då tretton år och hade varit med om nåt riktigt ruggigt, ja, så här skrev jag då, när det begav sig:
"Ivars husse - som är från Bohuslän och känner till bonden där min f.d.
svärmor en gång hyrde sommarstuga - tar fram sin mobil och visar bilder
på en förfärligt sargad Ivar; en inte alltför vänligt stämd
rottweiler hade bitit honom svårt över ryggen, men nu är Ivar sig själv
igen och jag berättar att Ivar var min pappas namn och så heter även min
son .., kanske är det därför jag blir så förälskad i den här fyrbente
krabaten?"
Den här bilden tjoppar ofta upp i mitt bildflöde och jag har svårt att säga varför den gör mig så inutivarm? Det var en liknande känsla när jag en iskall tredje advent klev in i Svenska Kyrkan i New York och där fick kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och på ett av borden låg tidningen Västerbottens Kuriren.
En slag hemkänsla.
Nu är ju Skagen inte New York, men det var ändå så trivsamt där nere i lokalen.
Utanför det ena fönstret vajade strandråg och på ett bord låg stickade och virkade alster, vilka skulle säljas och behållningen gå till välgörande ändamål.
Så var det.
Och jag undrar om Ivar ännu är i livet?
Hos Svenska Kyrkan på Skagern har jag bott några gånger när jag varit där. Hyrde ett rum så hade man tillgång till delat kök. Som på vandrarhem. Trevligt var det. Men det är rätt många år sen nu.
SvaraRaderaFriherrinnan