Elisabet

Nytt blad ...

Många lär se året som cirkulärt eller hela livet kanske, men jag är så enjängd, så jag ser det som i almanackan.
Jahapp, nu börjar vi om från noll.
Det här året - med allt vad det innebär av att sluta arbeta och säkert annat också - känns verkligen som ett avstamp. Eller kanske mer som en transportsträcka fram till sommaren.
Fram till dess har jag beslutat mig att enbart njuta.
Alltså av varje dag på jobbet.
Det fungerar väl ganska bra.
Men att man blir närapå salig av en stor bukett tulpaner, den saken är säker.

Dagar då regnet legat som ett vått täcke över oss alla, nja, då har det varit måttligt inspirerande.
Idag däremot .., strålande solsken och blå himmel .., ja, då är livet gott att leva!
Går på lång promenad.
Träffar kunder från affären .., noterar att parkeringen innan man kommer till havet nästan är fylld; nu är många ute och motionerar, alternativt bara strosar omkring.

Ejdervägen - där vi bor - svänger vänster just innan man kommer till naturreservatet och där, i ett skuggparti som väl nästan aldrig nås av värmande solstrålar, där har det frusit till. 

Utanför bild simmar ett gäng gräsänder och ännu mera utanför bild, står två äldre män med var sin kikare i handen och spanar ut mot havet till. Männen är exakt likadant klädda. Fjällrävenbyxor och jackor .., likadana mössor och likadana ryggsäckar.

"Oj, så vansinnigt mycket tång på stranden!" säger jag.

"Ja, ja .., men du förstår, så brukar det vara här i Halland", säger en av männen och förklarar vänligt.
Kanske tror han att jag är från "Norrland" och att detta är första gången jag ser tång.
Själv säger jag just ingenting.

Och så hemma.
I rabatten ser nävorna ut så här.
Det är full fart i fröautomaterna och en ny tjugokilossäck med solrosfrö finns i garaget.
En härlig dag det här.
Och snart middag hos friherrinnan i Steninge.