Resumé ....
Så annorlunda det är att arbeta förmiddagspass!
Så oändligt mycket lugnare och inte hälften så stressigt som på kvällen.
Vi är fler som arbetar i butiken också .., här står Erik och Brooks och ordnar till det bland nötter och annat.
Och andra kunder är det också.
Många äldre.
En par i åttioårsåldern handlar alltid tillsammans och det blir prat om höjningen av pensionen, den som det skrevs så mycket om.
Knappt så man märkte det!" säger kvinnan.
Och jag får veta att dom har sex tusen kronor var att leva på var månad och så kommer bostadskostnad, el och allt annat på det, nej, det blir inte många kronor att slå runt på.
Och där är kvinnan som frågar hur det är med Lena och som berättar om ett besök i den gamla butiken, den i Båtabacken i Haverdal, den som drevs av Magnus far, Roland. Kvinnan säger att hon hade köpt tjugo stora Marabou chokladkakor och Lena (friherrinnan) satt i kassan och själv skulle kvinnan resa till Egypten, ja, hennes pappa är från Kairo och han och hustrun träffades då dom båda studerade i Paris. Pappan har arbetat som jurist, själv har hon varit läkare.
Upptäcker en man som verkar bekant.
"Det var inte du som köpte en Trisslott i fredags ...?" är allt jag hinner säga.
Jo, det var det, men han hittade den inte och det förstår jag, för den glömdes i kassan och jag har gemat fast en liten lapp där det står "kvarglömd och betald".
För en gångs skull kommer jag också ihåg vem det var - det var just den mannen - och han blir glad och säger att nu är det nog något alldeles speciellt, kanske blir det storvinst just idag ..?
En annan såååå rar kvinna berättar att hon bor i Trosa men har åkt ner till Haverdal för att träffa sina barnbarn. Nu kan hon bjuda dem på mat och baka bullar till dem och bara detta att vardags-umgås, ååå, det är så roligt! säger hon och ser så lycklig ut.
Ja, det är ju det jag har drömt om .., tänk när Emil och Emma var små, om man hade bott närmare!
Mellan varven tar jag hand om veckotidningarna som ska in och dom som ska returneras .., jag fyller på cigaretter .., prickar av följesedlar .., hämtar frimärksrullar .., fyller på i medicinskåpet - nässpray, Treo och sånt -, kollar, prickar av och skickar påminnelser till kunder vars paket inte hämtats ut .., tar emot varubrev och rek .., kvällstidningarna med bilagor kommer och ska plockas in .., ja, det finns hur mycket som helst att göra, men det är ändå ingen stress.
Byggjobbare i gula jackor har lunch och köper kycklingben (små klubbor liksom) för 5:- styck och så potatisgratäng till.., jag ber om legitimation av en man som köper cigaretter och det visar sig att han är född 1990; det är på gränsen till pinsamt, men jag vill inte åka dit om det är kontroll.
Och det köps semlor i parti och minut.
Mest parti.
Kommer hem vid halv två.
Harry blir salig av glädje och springer upp och ner för backen .., hämtar bollar och andra leksaker ., slänger dem i luften .., skuttar och hoppar och är sååå lycklig! Nelly mest bara lullar på.
Älskar att öppna dörren och mötas av Ikealampan .., och bilden på pappa och den lilla tavlan som Mians mamma har gjort - Lisette Friberg heter hon -. Och duken som jag tror att Bente har virkat.
Mer behövs inte.
Han blev säkert jätteglad när du frågade efter leg!
SvaraRaderaSjälv har jag ju passerat det stadiet, numera får man väl vara glad så länge de inte frågar efter pensionärsintyg... :-)
Rexxie: njaaa.., ja, han såg inte sur ut i alla fall ,-)
SvaraRaderaHaha, jag är ju född 1971 och får visa leg på systemet och alla ber de om ursäkt men se det gör ju liksom ingenting, då ser man väl i alla fall inte ut som de 150 år man känner sig som. :-D
SvaraRaderaUlrika: du ser oförskämt ung ut, så det kan jag begripa!
SvaraRadera