Min egen glädje ...
Tre lediga dagar .., solsken och blå himmel .., känslan av att ett nytt - och annat sorts liv - väntar där framme. Det är som när vi ska ut och resa .., den där längtansmoroten.
Och ändå, känslan av hur mycket jag tycker om mitt jobb och alla kunderna och arbetskamraterna.
Ingvar, t.ex som jag passerade vid deliktatessdisken och som utbrast: "Bettan, du får inte sluta!".
Hur glad blir man inte av sånt.
Det är som att plaska omkring i nåt som liknar ett hav av vänlighet.
(Och andra blir lyckliga över att slippa den pratglada kassörskan, så är det ju, men jag fokuserar på dom andra ,-),
Jag lånar AP:s bild till mera glädje.
Lyckan när Kalla tog sitt första guld i det här OS:et och inte minst Ebba Anderssons fjärdeplats.
Åååå, så roligt!
Denna Ebba som är som en liten solstråle!
Och i kommentatorshytten Roberto Vacchi och Anders Södergren!
Denne Vacchi som är så bevandrad i varenda liten by i Italien eller Frankrike och nu kan han berätta om byar i länder långt borta som han "besökt som hastigast" för att se hur där ser ut och där någon skidåkare har sitt ursprung.
Och den ständigt leende Södergren som - när han står i mixed zoon - klappar om dom svenska åkarna när det inte gått så himla bra.
Mera glädje!
När vi slutade ikväll och hade larmat och allt, råkade Marie ta min kasse med varorna till sin bil, ja, hon skulle vara snäll och hjälpa mig, men glömde bort att det var mina varor.
Själv tänkte jag inte alls på det och körde hem glad i hågen - tänkte på dom goda ostarna som vi skulle kalasa på ikväll -.
Väl hemma hade jag ett missat samtal från Marie och när jag kom in i köket och skulle duka upp det goda, hittade jag inte kassen med varorna.
Åt uppvärmd pasta i stället för ostar.
Men tror ni inte att denna Marie (som bor åt andra hållet, på landet) kom körande hit hem till kullen och med sig hade hon mina matvaror .., smöret och ostarna och ja, fikonmarmeladen!
Vilken service!
Så o m t ä n k s a m t!
Konstigt, låter som att det är mig du skrivit om. Igenkänningsfaktorn är total.
SvaraRaderaMin farmor sa ofta att "hade rumpan varit lös hade du glömt den med" och så har det alltid varit :-)